Vaknade 03.30 i natt och funderade på allt som sker runt om en, som tur är brukar jag sova men nu börjar dom ytliga tumörerna strejka att jag ligger på dom, det liksom bränns. Lyckades i allafall ligga kvar i sängen tills Julia vaknade 07. Idag är det bytes dag då flickorna åker till sin pappa, och Julia är jätte glad för det, morgon rutinerna går lätt! Melinda är ju fortfarande på kollo och har skoj. Så nu väntar en barnfri vecka vilket känns skönt dom första 2 dgr sen saknar man dom små trollen ändå. Men för flickorna funkar det super bra och det är de viktigaste.
Idag är det tänkt att jag och stora boksyster skulle hälsa på lilla boksyster som varit dålig ett tag och ligger på sjukhem, så nu väntar jag på besked om vi får komma. Sen tänkte vi gå och äta en lunch och se om vi kunde hitta på något skoj med barnen v35 då vår andra resa blev inställd!
Ikväll är det Core-utb som jag instruerade i tidigare på Nautilus, tänkte gå dit och se nya upplägget man vet ju aldrig om man skulle ha tur och orka vika nångång i höst. Jag saknar min träning som attan, jag var ju helt galen förrut; powerwalk före frukost varje morgon sen instruerade jag minst 7 klasser/v och joggade milen 2ggr/v. Men nu har jag fått lagt allt på hyllan för kroppen klarar ej max en promenad.
Man ska verkligen förstå hur lyckligt lottad man är när man har ett vanligt liv med jobb, träning, osv för att vara i den situationen jag är i är helt omänsklig och overklig och jag blir så arg när jag tänker på allt jag får ge upp för att bara orka kämpa mot. Det ända jag kan skatta mig lycklig är att jag inte har sån fruktansvärd värk vissa andra i min närhet har som oxå är sjuka, jag mår heller inte illa denna gång vilket ger mig en helt annan livskvalitet.
Så man måste försöka hitta det positiva i livet just nu, göra det man vill och orkar med för man vet ju inte vad som lurar bakom hörnet och hur länge kroppen klarar av att få alla dessa tumörer, och det är inte lätt!
14 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Kämpa på tjejen,
känner ngn som har det lite som du, det är lättare att förstå när man följer några andra unga och sjuka. Har av en slump hamnat här men följer dig och dina "systrar".
KRAM Emma
Håller med Jennie. Jag kommer att följa din blogg.
Kramisar
Vilken fin sida. Vad kul! Jag kommer läsa här varje dag, så fort jag har tid. Jag vill veta hur du mår och jag vill veta vad du gör.
Ja, det här är lite svårt tycker jag. Har aldrig skrivit på en blogg tidigare. Jag suddar och skriver och suddar och skriver. Det finns så mycket jag vill säga till dig, så mycket fina ord. Så många fina minnen och roliga stunder vi haft. Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner. Men en sak kan jag säga och det är att du är min IDOL Sabina. Du är den personen jag alltid tänker på när jag haft det jobbigt och vart ledsen. Tanken på dig ger mig energi och styrka att orka fortsätta, på något helt magiskt sett! Så nu är det hög tid för mig att göra samma sak till dig!
Det finns inga tvivel Sabina, det finns inga om, det finns heller inga men. Det finns bara en sak att göra och det är att bekämpa de hemskheter som pågår i din kropp. Jag hatar cancer och jag hatar att förlora och det vet jag att du oxå gör. Om det är någon som kommer klara detta så är det DU min ängel. Du kommer bli frisk! Jag vet det! Jag vet att du och jag återigen snart dansar oss svettiga på dansgolven om nätterna...det är du och jag mot världen min underbara vän, söt som gröt! ps. hälsa dina små söta trollungar med en storkram från mig! "Godbuy" =)
Hej sötnos!
Ja du, livet har lixom fått en liten vändning när man hör var du går igenom. Du e så otroligt stark och jag beundrar dig verkligen och det sköna e att jag vet att du kommer kämpa på framöver oxå för du vet att någonstans i detta "helvete" du går igenom, finns en andra sida (den vi andra kallar vardag utan cancer) som du med hjälp av dina "cocktails", Melinda, Julia och Henry och dina vänner kommer komma igenom och nå fram till.
En annans vardagsproblemen har lixom fått en annan betydelse när man vet va du går igenom och det är jag väldigt glad för. LIvet är för kort för att gräva ner sig i skitsaker...
Älskar dig vännen, du e bäst, snyggast & starkast (både psykiskt och fysiskt) och jag längtar till att du e igenom skiten, för en vacker dag e du det, glöm aldrig D!!!
Puss Christopher
Skicka en kommentar