SABINAS KAMP

Julen 2011

2011-12-21T13:52:00.000+01:00

Nu är vi där igen…. ytterligare ett år har passerat ….den 3:e julen utan dig Sabina.

Jag kan uppleva året som ”randigt”, ömsom saknad/sorg, ömsom glädje, glädje att livet faktiskt går vidare.
Det gör den lättare att uthärda när det händer positiva händelser.
Din syster Johanna med familj har köp hus och flyttar hit nära oss och får tillökning till sommaren. Glädje för mig, så får jag möjlighet att hjälpa till och träffas oftare.
Saknar tiderna då jag fick rycka ut, när du behövde hjälp.
Dina döttrar har så klart saknat dig genom åren, samtidigt som de vet att du har en skyddande hand över dem. Vad de än gör och var de dem än är så vakar du dina töser.
Vi alla finns för de när de än behöver oss, det vet du Sabina.

Vi besöker dig med jämna mellanrum där på din viloplats, tänder ljus och tänker på dig.
Även dina fina vänner hälsar på dig ofta.

I söndags den 4:e advent hade vi julfirande för din prinsessor med mostrar och kusiner här hos oss. Vi åt först och sen fick de öppna sina julklappar, Julia kunde inte vänta längre där hon satt vid granen och paketen. De mjuka paketen var inte så intressanta men vi vet ju hennes kärlek till Teletubbies, så det fick bli som hon mest hade önskat sig och till hennes glädje fick 3 filmer. Moster Rosa hade gjort en minnesbok av mamma. Massor av fina bilder på mamma med sina prinsessor och boken blev mycket uppskattat av Julia.
Melinda blev glad för sina julklappar, blandade både mjuka och hårda.
Efter paketöppning fikade vi och sen längtade Julia hem till pappa.
Julen firar barnen med sin pappa i deras nya fina hem.

Sabina, vi kommer alltid sakna dig. Julen älskade du, pynta och köpa julklappar.
Vi kommer titta upp mot stjärnhimmel och önska dig god jul på julafton. Du kommer säkert blinka till oss.

Med dessa ord vill jag önska till alla dina bloggläsare en riktigt GOD JUL!
Var rädd om er och varandra!

GOD JUL Sabina/mamma önskar: Melinda, Julia, mamma, Rosa med familj och Johanna med familj

Älskar dig vackra ängel!

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN SABINA!!

2011-08-31T20:37:00.009+02:00

Sabina, idag skulle du fyllt 37 år … när jag tänker tillbaka till år - 74 minns jag en mörkhårig liten tjej som hade temperament ändå från första stund, därför fick du namnet Sabina.
Namnet kommer från en eldig finsk tango som sjunger om Sabina och jag tyckte att det lilla dottern jag höll i famnen påminde om flickan.
Inte kunde jag då ana att ditt liv skulle bli så kort. Du levde intensivt, som om du visste och ville hinna med så mycket så möjligt under dina 34 levnadsåren.

Det är nu 3:e året som vi firar dig som ängel, din sista födelsedag firade du på Rhodos med Henry, Melinda och din dossyster med familj.
Många av dina goda vänner har besökt din plats idag för att fira dig, jag var där med fina blommor, tände ljus och la dit en sten med texten Älskade dotter och ängel.

Sommaren har varit fin…du skulle älskat alla de soliga dagar som vi har fått njuta av.
Alltid när jag ser en fjäril flyga här på vår tomt, tänker jag att det du som finns med oss…det har varit mycket fjärilar i denna sommar….tack Sabina att du finns här.

Melinda sov hos oss 2 nätter innan sommarlov var slut, lilla kusin Melvin var här samtidigt och de två busade och hade kul. Vi hade kräftfest med dina systrar och deras familjer.
Nu ska jag se när Julia kan sova här, det var ett tag sen sist. September ska vi fira lite barnbarnens födelsedagar och det ser jag framemot att alla kan vara med.
Lilla Melvin har hunnit fylla 2 år, du skulle älska honom han är så mysig kille.
Dina döttrar har börjat en ny termin i skolan, Julia 4:an och Melinda 8 :an, stora tjejer.

Jag följer en mammas blogg, som hade malingt melanom, hon opererades och behandlades med cellgifter i mycket tidigt stadium. Kanske är vården bättre i Lund för hon har inte fått återfall. Hoppas att ingen behöver lida som du fick, alldeles för mycket.
Vi saknar dig väldigt mycket och speciellt alla födelsedagar fattas du bland oss.
Hoppas du har haft en fin födelsedag med dina ängla vänner!

Vaka över dina prinsessor och oss alla här på jorden och vi tittar över stjärnhimmel där du lyser och blinkar till oss.

Med kärlek din familj

Sol, sommar och sommarlov

2011-06-15T17:20:00.003+02:00

Nu är det sommar och dina prinsessor har precis börjat sin sommarlov, den 3:e utan sin mamma.
Jag var på Julias skolavslutning förra fredag och hon var på en strålande humör, hon hade både mormor och farmor där.
Jag kom lite tidigare och fick vara med på sista samling för terminen. Julia var så duktig när hon skulle skriva och stava sitt namn på tavlan.
Hennes idrotts lärare visade bilder från simmövningar där hon simmar på rygg och läraren berömde henne för att det hon har lärt så mycket under terminen.
Jag fick också veta att hon får behålla sina fröknar till hösten när hon börjar 4:an, och det är så underbart att skolan gör allt för barnens trygghet.

Dess värre hann jag inte träffa Melinda innan hon åkte på kollo idag, men vi kommer att ses när hon är tillbaka.
Vi hade en grillfest i maj hos oss och då var båda tjejerna med, det var en härlig vårdag med sol och värme. Moster Johanna med familj var med och fick träffa lilla kusin Melvin.

Julia kommer också åka på kollo och det blir säkert härligt med bad och träffa alla kollo kompisar.
De har även en Mallorca resa att se framemot med pappa under sommarlovet.
Båda tjejerna saknar så klart sin mamma och tittar gärna bilder om henne.

Jag besöker dig då o då och ser till att din viloplats ser fin ut. Det är så sorgligt och jag skulle hellre se dig att njuta av sommaren med oss.
Johanna med familjen är just nu Mallorca och när man ser bilder på din syster son Melvin så är han redan en van resenär.
Rosas familj njuter av sol och bad hemma vid poolen, så vi alla mår bra.
Hoppas du mår också och vakar över de dina finaste sessorna.

Ha en fin sommar där du är vår vackra ängel!

Jul, Jul, strålande jul

2010-12-25T22:55:00.012+01:00

Idag på juldagen har vi firat jul hos oss med hela stora familjen, många paketer blev det under granen i år med och glädjen hos barnen var enorm även om det inte var julafton.
Julia och Melinda med sina kusiner var så förväntansfulla.....
Glögg och pepparkakor, frukt och lite choklad smakade gott, innan middagen dukades fram.
Julia fick byta blöja på sin lilla kusin Melvin och det gillar hon fortfarande.
Det är andra julen utan dig....vi alla saknade dig ...och när jag var hos dig och tände ljus så kände jag en stor sorg i mitt mamma hjärta, och dina systrar när de var och tände ljus hos dig.
Idag skickade vi upp en rislyckta till dig, det var vår julhälsning till dig vår älskade ängel. Melinda och Julia hade med sig lycktorna när de kom. Vi sparade 2 till deras födelsedagar som är snart.
Vi tror och hoppas att du mår där du är nu ...och dina prinsessor mår också bra.

Med Kärlek Mamma

Detta är den andra Julen utan dig mamma , jag tänker på dig jätte mycket , varje sekund och minut som går, jag saknar alla gamla tider vi hade tillsammans , igår när vi tände en lyckta till dig som kom upp till dig , jag grät å grät av saknad, du är mitt allt även om du inte finns längre, jag tänker alltid varje dag på dig , jag brukar drömma om dig ofta , alla saknar dig, även Julia och Teppo , Henry brukar komma till oss ibland , då tänker vi alla på dig ,
Det är tomt utan dig mamma , igår kändes det som om du skulle komma tillbaka.. fast du kom aldrig, det känns som du har varit på resa och aldrig kommer tillbaka, men det är ju inte så . Jag har åkt till graven och hälsat på dig , varje gång jag åker dit då gråter jag när jag ser graven , den är så fin så jag nästan svimmar ,
Julia brukar fråga , vart är mamma ? , det är svårt att förklara för henne vart du är . men jag brukar säga mamma är död hon finns inte mera , men Julia förstår inte så lätt …
Det är också synd att du inte hann träffa Melvin , han är nu 1år , han är så underbar och söt , han har ett mycket sött leende .
Pappa har träffat en ny tjej nu som heter Fredrika , som Julias andra namn , jag trivs mycket bra med henne hon är jätte snäll,
Men det känns ändå ovanligt att inte du och pappa är tillsammans , det känns ovanligt att du ens finns , varje gång jag åker förbi ditt jobb , tänker jag massor på dig .

Rest in peace . Sabina Najjar 1974-2009 <3
Vila i frid älskade Mamma , hoppas du mår bättre nu där uppe, vi alla tänker på dig ofta , alla önskade att du kom tillbaka .

Stora kramar & pussar från din dotter Melinda.

Födelsedagar

2010-08-29T20:39:00.006+02:00

Idag har vi samlats hemma hos oss för att fira Melvin som fyllde 1 år den 26/8 och för att gratta dig Sabina på din 36 års dag som är på tisdag.
Melinda och Julia var självklart med samt Melvins storebror Ludvig, Melvins kusiner Linnea och Jonathan och gudmor Therese.
Vi åt middag och sedan var det tårta och kaffe. Vi sjöng för Melvin och för dig, men hade önskat att du var med oss och delade paket till din underbara systerson.
Det är nu andra året som vi firar dig som vår ängel och saknaden är så stor.
På tisdag ska vi besöka dig vid graven och tända ljus för dig....du fattas oss nu och för alltid.
Vi älskar dig vår vackra ängel! GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN SABINA!

Bokrelease

2010-05-23T10:49:00.011+02:00

Den 15 april hade vi releasefest för Sabina och draken i Åkeshofs trädgårdscafé.
Familjen var där och inbjudna gäster av författare och kurator Sara.
Det var trevligt att träffa Pastor Pär, Urban och Hannes pappa igen!

Boken blev jätte fin och jag tror att Sabina är så glad att det blev en bok av hennes blogg! Hoppas att det blev precis så hon önskade.
10 kr av varje såld bok går till Melinda och Julia!

Tack Sara!

Nu har sommarvärmen kommit, vilket Sabina hade älskat. Hoppas att hon njuter på sin luftmadrass guppandes i det sköna vattnet ändå.

Båda tjejerna saknar sin mamma så mycket och pratar mycket om henne. Henry berättade att när han varit vid graven tillsammans med tjejerna och Teppo så hade Julia pratat med mamma och berättade vad hon skulle göra. Så gulligt ♥

Hoppas att alla har en skön sommar!

Kram Johanna

Våra tankar om året som gått

2010-03-31T21:09:00.007+02:00

Ett år utan Sabina
Jag saknar henne....

Senaste dagarnas tankar ger mig starka minnen från Sabinas sista dagar i livet.
Morgonen då hon ringde mig tidigt och ville att jag skulle komma för hon hade blivit sämre, hon kunde knappt prata längre.
Hon hade suttit på soffan och väntat att klockan skulle bli mer så hon inte skulle väcka oss.
Hon var både ledsen och rädd för vad som höll på att hända med henne.
Sabina ville inte att barnen skulle se henne så dålig, men jag ville åka in med henne för så dålig hade jag inte sett henne tidigare.

Så hon kämpade för att få vara kvar hos oss, men sjukdomen hade brutit ner hela hennes kropp med sina metastaser och ingen kunde göra nåt.
Det var fruktansvärt att inse hur hjälplös man är när ens barn kommer att dö och man kan bara sitta bredvid och hålla handen och trösta.

Tiden efter levde jag som i en bubbla, jag kunde inte ta in att Sabina fanns inte i livet och det kan jag fortfarande inte göra helt fast ett helt år har gått.
Det gör så ont i hjärtat att inse att hon aldrig mer ringer och be mig att baka en jordgubbspaj, eller hjälpa till med barnen, eller åka till Ikea.
Hon sa många ggr att hon inte skulle klara om det hände mig nåt, lika svårt är det för mig leva vidare utan henne.
Hon fick inte se sin systerson Melvin, jag fick inte ordna ett bröllop som hon drömde om, hon hann inte se vårt nya hem.
Många gånger har jag drömt om att hon är tillbaka, med ännu mer energi och livsglädje, alltid på väg till jobbet, promenad i solsken, träna eller träffa vänner för att sen vakna till verkligheten ..att det kan hon inte göra.

Idag kommer jag att hedra hennes minne extra mycket, besöka graven som jag gör så ofta, tända ljus och minnas hennes strålande leende.
Kanske med tiden blir det lättare att leva med sorgen, det hoppas jag.

Jag avslutar med några tänkvärda ord:

”Det behövs inga stora vatten för att spegla himlen.
Det behövs inga väldiga ord om sanningen ska fram.
Det räcker med stillhet och ljus och öppna ögon”
Allt skapat har sammanhang.
Vad som händer med jorden under våra fötter, händer också människan.
Människa vävde inte livets väv, hon är endast en tråd av den.
Vad hon gör åt väven gör hon också åt sig själv.”

Med all min kärlek// Mamma

Tid

Vi människor mäter ofta saker i tid. Men kan man mäta sorg i tid? Idag är det ett år sedan Sabina tog sitt sista andetag, i ett rum fullt av människor som älskade henne, som satt tappra och höll igen för att hennes sista tid skulle bli så lugn som möjligt.
Vi hade vakat över henne hela natten för någonstans så förstod vi att hennes sista stund är snart här. Hennes kropp orkade inte med längre och hennes kämparglöd höll på att slockna.

Samtidigt som chocken la sig som ett täcke över oss så fanns ändå en känsla av lättnad för att hennes smärtor nu var förbi. Att under så lång tid se hur en stark, frisk och levnadsglad människa bryts ner av smärta, mediciner och ångest är förödande för vem som helst.

Begravningen var kanske ännu svårare för då var det helt plötsligt så verkligt att nu är det slut! Människor strömmade till kyrkan för att få vara med och hedra henne. Ceremonin var underbar och sorglig på samma gång.

Under året som nu har gått har känslan av att hon är borta kommit som ett hugg utan förvarning många gånger. En overklighetskänsla som plötsligt dyker upp i ens inre. Dagar som har haft betydelse för Sabina kommer och vi blir åter igen påminda om att hon inte längre kan vara med oss. Sabinas födelsedag där hon skulle ha fyllt 35 år, Melvins födelse, första julen för barnen utan sin mamma, Julia och Melindas födelsedagar osv.

Jag har känt att för min egen del så har det hjälpt mig mycket att prata om henne, om hennes sjukdom, om hennes sista tid, om hennes blogg. Det har hjälpt mig att kunna gå vidare och hitta en mening i vardagen, se den lycka som faktiskt finns hos oss.

Livet kan inte vänta – lev nu ! All kärlek till dig syster
Från stora syster Rosa

Det har gått ett år sen du lämnade oss.

För ett år sedan var det lite soligare än det var idag, det är nog bara det jag minns av omvärlden runt om mig. Tobias kom och mötte upp mig på Stockholm sjukhem där vi suttit med Sabina hela sista natten, det var jätte jobbigt att gå därifrån. Vem skulle ta hand om Sabina nu? Vad händer med hennes kropp? Var ska hon vara tills begravningen sker? Det sista jag sa till dig i rummet var; Hej då systra mi. Vi klev ut och jag gick som i en bubbla, såg ingen, hörde ingen. Ville bara hem. Väl hemma tände jag ett ljus i en hjärtform och gick och la mig i sängen och grät och sov. Så låg jag hela dan och hela kvällen, ljuset brann vidare. Runt om ljusstaken la jag mitt halsband som jag fått av Sabina. Det var en rund bjällra som var till magen, jag väntade Melvin då.

Begravningen var jätte fin, men oj så tung. Jag bröt fullständigt ihop när jag såg dig i kistan. Det var liksom inte du... En helt overklig känsla. Men jag är glad att det blev precis så som du hade önskat dig.

Ibland har jag känt att Sabina varit med mig, funnits med Melvin. Jag har kunnat prata med henne och berättat hur mycket jag saknar henne och hur mycket jag önskar att hon kunde komma tillbaka. Ibland och fortfarande är det så otroligt svårt att förstå att jag aldrig mer kommer få träffa henne, få skratta, få prata vårt speciella språk. Få skämta om våra saker som bara vi förstår..

Det har hänt mycket under året som har gått, Sabina har fått mycket uppmärksamhet. Rubriker på löp, intervjuer i flera tidningar, två böcker som handlar om henne! Det känns skönt att hon inte bara är en i mängden som bara försvann. Nej, Sabina har berört många genom sin blogg och jag är otroligt stolt över att hon är min syster!

Men tiden går, och det är som alla säger - tiden läker. Visst känns det bättre med tiden, men jag kommer aldrig sluta sakna dig och du finns i mina tankar varje dag.

Jag önskar att du hade fått leva ett långt friskt liv. Tycker det känns så orättvist! Varför du? Önskar så att du hade fått träffa din systerson Melvin, du hade älskat honom.

Älskar dig för alltid,
din lilla syster Johanna.

Farväl Ulrica

2010-03-11T17:01:00.005+01:00

Idag har jag varit och tagit farväl av din dossyster.
Det var en vacker kyrka och mycket vacker seremoni. Kistan med bårtäcke och de fina blommorna fick tårarna rinna och minnet av din begravning gjorde mig så ledsen.
Solosångerna och prästens fina tal påminde hur fint både du och din dossyster ville själva ordna den svåraste i livet att ta farväl av sina nära och kära.

Två fina kvinnor, mammor, döttrar, syskon som inom ett år har lämnat sitt liv alldeles för tidigt.
En bit på vägen kämpade ni tillsammans, men framförallt så levde ni båda med ett stort livsglädje och styrka ändå in till slutet.

Nu hoppas vi alla att ni har fått ro och vi vet att ni har inte ont längre, det är vår tröst i stora sorgen och saknaden.
Ni har säkert hittat varandra och har det fint igen tillsammans, kanske på en strand i ett varmt land.
Vi saknar er Sabina och Ulrica!
Med kärlek från mamma

Sabinas bok

2010-03-07T18:18:00.003+01:00

Nu har Sara skrivit färdigt boken om den här bloggen, Sabinas kamp.

Läs mer här:
Sabina och draken!

Sabinas kamp blev Sabina och draken!
Finns tryckt och klar 31 mars 2010. En hyllning till Sabina, på dagen ett år efter hennes död.
Sabina och draken går att förbeställa redan idag på bokmusen.se, adlibris.se, bokus.com mfl nätbokhandlare. Naturligtvis kan du även beställa den i din lokala bokhandel.

Sabina och draken ges ut på Krilon förlag och 10:-/bok går till Sabinas döttrar Melinda och Julia.

"Hon var en modig kvinna, både i livet och inför döden.
Hon var en sann krigarprinsessa.
Kanske har du lärt känna Sabina genom bloggen, mittlivsabina74.bloggspot.com eller i boken Livet kan inte vänta, som följer tre unga kvinnor med obotlig cancer.
Sabina och draken tar vid där Livet kan inte vänta slutar, i november 2008.
Sabina trollband, ingen lämnades opåverkad. Draken, metastasen i nacken, började som en liten prick och blev snabbt stor som en tennisboll. Cellgift, helhjärnsbestrålning, naturläkemedel, strålkniv, "Uppsalaprojektet", healingresa till Sardinien. Draken skulle besegras och hennes kamp var magisk.
Det här är Sabinas bok."

Sara Natt och Dag

Boksystrar, dossystrar & änglasystrar

2010-02-17T14:32:00.003+01:00

Imorse somnade även Ulrica in, så ledsamt.
Hoppas att hon slapp lida så mycket.

Tänder ljus för henne i Sabinas hjärtljusstake.

Era liv var allt för korta, ni hade så mycket mer att ge, men jag hoppas att ni nu ligger och guppar på era luftmadrasser och har det bra - utan smärtor.

Johanna

Dossyster

2010-02-16T20:37:00.002+01:00

Sitter här med tårar som rinner ner för mina kinder.. Var bara tvungen att gå in och titta på bildspelet som Ulrica gjorde till minne för Sabina. Underbara bilder på två unga fina tjejer som skrattar och har det bra på sin resa till Rhodos. Och så fina låtar som man bli ännu mer ledsen av.

Nu ligger Ulrica hemma och är inte längre kontaktbar med en pump som ger henne lugnande. Det har gått otroligt fort känns det som.. Jag pratade med henne förra veckan, men skulle för första gången på länge träna. Så jag sa efter ett tag att jag var tvungen att lägga på, men att vi kunde höras nu i veckan och försöka ses. Hon berättade att hon blivit mycket sämre och att hon inte hade lång tid kvar.

Det är ju alltid så svårt att ta in när någon säger att du har si och så lång tid kvar att leva. Men hon pratar ju med mig i telefon nu, så att det kan ju inte gå så fort?? Men det visar sig att det kan det.. Får minnen tillbaka av Sabinas sista tid när hon låg och fick lugnande via pump och blir så ledsen.

Önskade att vi hade pratat med varandra längre, önskar att jag hade hunnit åka och hälsa på henne.

Tänker så mycket på hennes familj nu och förstår hur svårt de har det. En stor varm kram till alla dem.

Melvins dop

2010-01-29T16:44:00.008+01:00

Hej, idag är det lillasyster Johanna som skriver några rader.

23 januari döptes Sabinas systerson Melvin - ett namn som Sabina själv fick välja i Sofia kyrka på söder. Så nu heter han Melvin Tobias Oliver Lilja.

Henry är Melvins gudfar och det känns som Sabina också är med då.
Melinda fick tända ljuset i kyrkan och det var Pastor Pär som begravde Sabina som döpte Melvin, han är så bra och gjorde dopet väldigt familjärt och personligt.

Jag har även träffat Kurator Sara och fått läsa igenom manus till nästa bok, så nu är den på gång!

Det är svårt att förstå att så lång tid har gått sen Sabina lämnade oss. Snart ett år? Tänk att jag inte har pratat eller träffat henne på snart ett år... känns så konstigt.

Ikväll kommer Melinda hit och vi ska ha fredagsmys och hon sover kvar, både hon och Julia är så lika Sabina!

Kramar Johanna

Julafton

2010-01-12T10:31:00.003+01:00

Så kom då äntligen den dagen som de flesta barnen längtat efter. Dagen när den där rödklädda, skäggiga gubben äntligen kommer med julklapparna. Det var en ytterst kall julafton och hela Sverige var inbäddad i snö och kyla. Vi hade bestämt oss för att fira julafonen i Trosa. Först åkte allihopa till Sabina och tände ljus och önskade henne god jul. Men det var den enda "sorgsna" stunden på dagen. Resten av dagen kändes varm, glad och stämningsfull. Vi i familjen har haft lite blandade känslor inför hur det skulle kännas att fira jul utan Sabina. MEN eftersom vi var tillsammans allihopa så blev dagen underbar. Barnen hade en kanondag tillsammans med sina kusiner och sina närmsta.

Kalle Anka och hans gäng fanns med på TV:n men det var mest nostalgi för de lite äldre, de yngre barnen var måttligt roade av detta. Vi hade bestämt att tomten skulle titta in vid halv 4 tiden. Av bilderna kan ni själva dömma hur glada alla barnen blev när han dök upp. Melvin var nog den ende som var totalt missnöjd med att behöva bli fotograferad tillsammans med tomten. När tomten delat ut de klappar som fanns i säcken så hjälpte de stora tjejerna till med att dela ut resten.

Efter julklappar så var det dags för julmiddagen. Det härliga bordet med alla goda rätter mättade alla magar. Efter ytterligare några timmar så tog vi på oss varma kläder och gick ut för att skicka upp två stycken rislampor till Sabina.
Vi stod länge och tittade på när de lyfte och flög stilla iväg i den kyliga svarta natten men all vår kärlek och värme upp i himlen till Sabina, vår mamma, vår älskade, vår syster, vår dotter, vår vän.....

Nu är det ett nytt år med nya förväntningar, förhoppningar, saknad och längtan. Vi i familjen vill önska alla trogna läsare en riktigt god fortsättning på 2010.

December

2009-12-14T23:16:00.003+01:00

Julen närmar sig, men det är svårt att få den riktiga julstämningen i år....du fattas oss Sabina. Man gör allt på automatik, handlar julklappar, julpyntar, bakar...men tankarna finns hos dig...vad vi gjorde förra året som nu. Läste nyss hur du mådde för ett år sen, du kämpade med dina behandlingar, tumörer som gjorde ont, provtagningar men försökte se framåt.Du planerade för barnens framtid. Tårarna vill fram, det är så svårt att minnas förra jultiden när vi handlade julklappar tillsammans till barnen, du ville ge dem så mycket och var rädd att det skulle bli din sista jul med de.
Nu är vi där.. den första julen utan dig, det är första jul för din syster son Melvin. Vi alla skulle ju vara tillsammans, men du saknas Sabina. Dina prinsessor skulle ge allt att få fira julen med sin mamma. Julia sa förra veckan att hon vill ha mamma tillbaka och det vill även Melinda. Det vill vi alla.
Jag har köpt en Tindra rislyckta som vi ska skicka upp till dig på julafton från Trosa.

Jag träffar ofta underbara människor som din livsöde har påverkat starkt, de kommer fram och kramar om och frågar hur vi mår. Som idag när jag skulle köpa julklapp till lilla Melvin, hon sa att jag kanske inte känner henne men hon kände mig. Hennes son och Melinda hade gått hos samma dagmamma, därför kände hon så starkt för Sabina.
Hon sa att bjuder på det jag hade tänkt att köpa. TACK SNÄLLA!
Ja, hur mår vi....som mamma har det varit oerhört svårt inse att du faktiskt är borta för alltid. Ibland har jag svårt att sova, känner mig så ledsen. Har dåligt samvete att inte besöka din grav tillräckligt ofta, fast jag åker dit varje vecka.

Älskade dotter, du är långt ifrån bortglömt, det bevisar besöken på din blogg dagligen.

VI ÄLSKAR DIG FÖR EVIGT VÅR VACKRA ÄNGEL!

Aftonbladets första sida den 22 oktober 2009

2009-10-22T23:06:00.006+02:00

Mina gästspel när på Sabinas blogg har varit väldigt få, trots att hon ville att jag skulle skriva ofta när hon fanns här hos oss. Jag besöker bloggen varje dag för att se om det har skrivits något nytt, ett slags hopp att Sabina genom nån magisk väg skulle skicka en hälsning till mig. Att hon skulle berätta att allt var bra med henne och att vi inte skulle behöva oroa oss. Jag saknar dig jättemycket älskling!

Idag trodde jag att jag gjorde en fin sak för Sabina, då jag medverkade i en artikel i Aftonbladet om hudcancer. Jag berättade om vårt liv och hennes sjukdom i en intervju, artikeln skulle publiceras i Aftonbladet idag(läs torsdag). Tanken var god, då jag tyckte att det var bra att informera allmänhetan om riskerna med solning och vilka risker det medför. jag är övertygad att Sabina hade tyckt likadant. Jag hade godkännt artikeln och bilderna i tidningen, de intervjuade mig och Johanna, men hade ingen aning om att de skulle publicera detta på första sida med rubriken "SABINA SOLADE IHJÄL SIG". Jag skulle inte haft några som helst invändningar till att lägga det på första sidan om man hade använt sig av en annan rubrik. För övrigt så tyckte jag att artikeln var bra.

Jag känner att detta är enormt kränkande och magstarkt av Aftonbladet att göra så här och jag vet att man gjorde detta för att sälja fler lösnummmer. Jag tycker att hela storyn visar en helt fel bild av vad som hände och att de som läste detta och kände till Sabinas situation känner likadant. Om man läser rubriken, så kunde juh de lika gärna skrivit att hon tog livet av sig.
Jag ringde Aftonbladet och pratade med den som skrev artikeln och bad om att bli uppringd av redaktören som godkände rubriken på framsidan. Det enda jag jag kommer att framföra är att hur okänslig och hemsk rubrik de kunde välja till en så bra artikel.

Tack alla läsare som fortfarande kommer och läser Sabinas blogg och tack Johanna och Sirpa som orkat uppdatera den, det hade jag aldrig mäktat med.

Du kommer att alltid finnas i mitt hjärta Sabina

Din älskade kulta rakas,

Henry

Tack alla trogna bloggläsare

2009-10-01T11:29:00.003+02:00

Jag vill tacka alla som fortfarande går in läser och skriver till oss...det värmer våra hjärtan så enormt. Våran vackra ängel är inte bortglömt även om hon lämnade oss för 6 månader sedan.
Snart är det 700 000 som har besökt Sabinas kamp, det visar vilken enorm kraft hon förde sin kamp och gav så mycket av sig själv till alla medmänniskor runt om i världen.
STORT TACK!

Från mamma som känner sig ledsen idag!

6 månader av saknad av vår älskade Sabina

2009-10-01T10:07:00.005+02:00

Nu har det gått 6 månader sen du somnade in i famn av din älskade Henry. De har månaderna har varit svåra för oss alla, att försöka förstå och acceptera att du finns inte med oss längre...vi saknar dig så enormt.
Inatt brann ljuset i ängla ljusstaken intill dina bilder....och jag tänkte tillbaka till natten du kämpade mot döden.
Vi hade önskat att du hade vunnit kampen mot sjukdomen och inte minst att klarat Uppsala projektet som du satte din stora hopp för överlevnad.
Dina små prinsessor mår bra, men saknar mycket sin älskade mamma. Julia tittar gärna bilder om dig i boken och hennes blick blir så sorgsen. Melinda bearbetar förlusten med sitt tonårssätt och har börjat ställa frågor till oss.
Det känns så grymt att barnen ska berövas sin mor så tidigt, vi andra kan bara finnas till för att stötta när de behöver oss.
Din lilla systerson Melvin med sin mörka kalufs liknar dig, så var du för 35 år sen lika söt och Melvin hade gärna velat gosa med sin baby tokig moster.
Men vi kommer berätta mycket om dig, besöka dig vid graven och visa bilder om dig när han växer upp.
Vi ska också hålla ditt minne levande för dina prinsessor genom att berätta om dig, titta på bilder.
Sabina, vi kommer aldrig glömma dig. Du kommer alltid finnas i våra hjärtan vår älskade Sabina.

Onsdag

2009-09-09T10:21:00.005+02:00

I Aftonbladet lördag 22 augusti kunde du läsa i artikeln med rubriken "Johanna bloggar åt sin döda syster" att Sabinas blogg eventuellt blir bok!

Och visst blir den det - nästan. Sabina ville gärna att jag skrev om hennes sista månader i livet. Att få följa Sabinas kamp var stort, de sista månaderna näst intill magiska. Vi kom överens om att jag utgår ifrån hennes blogg (hon gav mig rättigheterna till hennes texter), väver samman med våra möten, "Uppsalaprojektet", mina reflektioner och tankar. De blir inte en bloggbok rakt upp och ner. Det blir mycket mer, precis så som Sabina var!
Boken kommer att finnas ute i slutet av mars 2010. Ett år efter det att våra vägar skildes.
(Avtal med förlag ej klart.)

Sara Natt och Dag, Sabinas kurator och författare till boken Livet kan inte vänta.

Lördag

2009-09-05T17:21:00.005+02:00

Nu har lilla prinsen hunnit bli 1 ½ vecka gammal och han är så go!
Som mamma redan berättat föddes han 26/8 när jag gått tre dagar över tiden, så efterlängtad.

Allt gick bra och vi alla mår bra.

Han fick namnet Melvin som vi hade tänkt ta i andra namn, vi var ju så säkera på att det var en liten tjej som låg där inne, så vi hade inte tänkt mer på andra killnamn. Melvin kändes rätt, och det är så roligt att det är Sabina som har valt namnet!

Jag fick ett paket från Elisabet på Storalillaj innan han föddes med en present som Sabina hade velat att jag skulle få, det var en sovpåse och en snutte/amningsfilt(se bilden så fint!). TACK SÅ JÄTTE MYCKET!

Jag lägger ut lite bilder så ni får se lilla Melvin!

Tack för alla lyckönskningar, det känns helt underbart att vara mamma.

Sabinas födelsedag

2009-08-30T22:17:00.004+02:00

Söndag
Den första födelsedagen du inte är med oss, så ofattbart......
Enligt Melindas önskemål firade vi mamma Sabina en dag tidigare så att hon kunde också vara med. Melinda skulle på klassresa på måndag och därför tog vi det en dag tidigare.
Solen sken när vi träffades vid graven, den smyckades med en ny bild av Sabina, grattiskort så klart, fina röda rosor från Lilla syster,Tobias och Melvin och en vit lyckta med ljus som vi tände. Det blev så fint där.

Sen åkte vi hem till oss där det bjöds på champanje för att fira Sabinas 35-årsdag samt lilla prinsens ankomst. Han var på sitt första besök hos mormor och bonus morfar Håkan och var så nöjd med att träffa kusinerna Melinda och Julia första gången...ja allt som hände idag var första gången för lillprinsen.
Gemensam middag smakade bra och därefter var det kaffe med tårta.
Vi saknade Sabina så mycket, hon skulle fått var med oss...på riktigt.

Imorgon fyller du år, hoppas du får en fin fest med dina ängla kompisar, vi kommer fira dig här imorgon också men det känns så fruktansvärt tomt utan dig.

Nu är väntan slut, lilla prinsen har hittat ut

2009-08-28T20:55:00.010+02:00

Hej!

Mormor fick äran att skriva och berätta det till er alla som följer bloggen.
Jag kan gissa att många bloggläsare har varit lika förväntansfulla och nyfikna som
vi i familjen inför babyns ankomst, men nu är han här, världens sötaste prins.
Jag har redan fått träffa honom och hålla honom i famnen, mitt 5:e barnbarn.
Han föddes den 26/8-09 kl 12:25, vägde 3430 g och var 50 cm lång. Ängla moster
Sabina var säkert med där och hjälpte lilla systeryster under förlossningen som var jobbig och tog sin tid, hon tog nog emot lilla prinsen med öppna armar. Sabina visste ju om att det skulle komma en pojke och ville att han skulle heta Melvin.
Vi tycker att det namnet passar honom mycket bra, för han är så snäll, sover för det mesta och mamma Johanna får väcka honom när det är dags för amning.
Nu lämnar jag till Johanna också att skriva och berätta när de har hittat rutinerna efter hemkomsten idag och vilat upp sig.

Julia på besök hos mormor

2009-08-18T21:34:00.005+02:00

Sista sommarlovsdagen för Julia och Melinda hade de varit och badat med pappa, innan Julia kom hem till mormor. Hon var så glad för besöket och att träffa A som var också på besök från Kalmar. Han hade teletabbie leksaker med sig och det gillar ju Julia enormt.
Hon var mycket kramig tjej och vi båda fick väldigt många "jätte kramar" av henne.
Eftersom hon hade varit till badhus var hon lite hungrig, så hon fick en smörgås medan vi drack kaffe.
Sen drog hon fram sina favorit leksaker, dockan, blöjor, nappflaska, tallrikar och skedar som hon har alltid med sig när hon kommer på besök och det kokades gröt och välling. Hon kommer ta varje tillfälle i akt när lilla kusinen föds att få sköta om, hennes leende var så stort när jag sa snart kommer moster Johannas bebis.
Hon tittade på bilder med A och de delade många fina
minnen, Julia sa flera gången "kommer du ihåg" när de bläddrade i album.
Vi hann även ett kort besök till mamma Sabinas grav, hon stod där och tittade på bilden av mamma och sa att nu har mamma inte ont längre och att mamma var glad.
Jag bekräftade och sa att så är det, mamma är glad och har inte ont.
Vi kom tillbaka och lagade middag, sen var Julia trött och snälla A körde hem henne till pappa och Melinda.
Tack för en mysig dag Julia, vi ses snart igen!

Melindas premiär tur med cykel

2009-07-30T20:39:00.004+02:00

Torsdag 30 juli

Nu har vi fått bilder på premiär turen med nya cykel och hjälm, en glad Melinda tyckte att det var härligt att susa fram på den igår när hon fick prova den hos mormor. Julia och Melinda sov kvar och idag har vi haft en mysig dag hos moster och kusinerna i Trosa. Vi mötte upp moster Johanna och Ludvig och åkte alla tillsammans dit. Vi har badat i deras fina pool, barnen har lekt och vi åt en god lunch innan det var dags för hemresa. Jag lämnade två glada tjejer till deras pappa och vi kommer snart att ses igen hoppas jag.

En glad Melinda!

2009-07-28T15:44:00.004+02:00

Hej alla bloggläsare !
nu är det dotter Melinda som skriver.

Tack alla snälla & söta bloggläsare som har sponsat så att jag fick en cykel.
Idag har jag varit i Bromma med Mormor och Moster Johanna köpt en ny cykel med alla tillbehör som behövs för pengar som ni har bidragit.

Sen har vi varit i Barkarby på babyland för Moster Johanna skulle köpa babysaker .
Vi har även varit på Lindex & köpt nya kläder som jag ska ha när skolan börjar igen.
Jag hoppas att det är fint väder dom sista 4 veckorna , för jag börjar skolan den 18 augusti .
Hoppas att alla bloggläsare mår bra!

Jag säger från mitt hjärta till alla bloggläsare : Tack vare er så fick jag en ny Cykel idag!
Kramar & Pussar från Dotter Melinda !

Fredag 24/7

2009-07-25T00:48:00.004+02:00

Idag har det gått 3 månader sen Sabinas begravningen, jag åkte till hennes viloplats och planterade nya blommor och tände ett ljus. Satt länge där i mina tankar...tankar som förde mig till alla fina stunder vi fick uppleva som familj. Födelsedagar, barnens dop, förlovningsfester, jul mm. Sabina hade alltid någon aktivitet på gång och ville inte vila även på slutet när kroppen började svika henne.
Sorgen och saknaden är fortfarande så stor, tittar ofta bilder och då kommer tårarna.
Tänker också på Johanna som hade velat dela baby glädjen med sin syster....syster som hade sparat alla fina baby saker till henne.

Jag har inte träffat barnen på länge så nu saknar jag de jätte mycket. De har varit på kollo och släkt besök i Finland och även vi har varit bortresta.
Sommaren 2009 så olik ...det är en som saknas, det är så tomt utan dig min kära dotter...

Måndag

2009-07-19T19:47:00.005+02:00

Hej,

Jag har tänk ett tag att jag ska skriva några rader och uppdatera er om hur vi har det, så nu gör jag det :)

Melli och Julia har båda varit iväg på kollo och haft det jätte bra. De var på samma ställe där de var förra året (var för sig). Nu är de i Finland med pappa och farmor och kommer hem igen i helgen. Då ska jag träffa dem för det var så länge sen..

Mamma och Håkan är på semester på Öland, Rosa med familj har varit iväg på regnig semester med husvagnen på Västkusten.

Henry jobbar och har flyttat till sin egen lägenhet efter att ha bott hos Teppo och tjejerna i en månad.

Själv går jag och väntar.. Magen är stor och jag börjar känna mig tung och otymplig. Bebisen sparkar jätte mycket där inne, får se när den känner att det är dags att komma! Jag jobbar idag och ska jobba två dagar till, sen är det semester och mammaledighet för hela slanten. Är beräknad till 22 augusti.

I lördags var jag hos Sabina vid graven, jag satt där själv och grät en skvätt och tänkte på olika minnen med henne. Det flög upp en vit fjäril brevid och jag vill tro att det var hon som var där med mig. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig Sabina, saknar dig enormt och tycker fortfarande att det är overkligt att du inte finns mer.

Roligt att se att ni fortfarande finns med oss här på bloggen och tack för alla kommentarer.

Ha en skön sommar!!

Jag skriver igen och berättar om den lilla plutten i magen.

Kram Johanna

Onsdag

2009-06-17T23:23:00.010+02:00

Idag träffade jag Sabinas 2 bästa vänner L och J på kyrkogården vid hennes grav. Jag var där lite före så då passade jag på att rensa överblommade bort och tvätta stenen som var täckt av gräs efter klippning. Upptäckte att duvan fanns nu på plats, så fin stenen blev med den. Jag hade med mig en midsommar blomma, som passade fint med röda blommor bredvid.
Berättade för Sabina att jag skulle träffa hennes bästisar där nära henne. L,lilla M, J och jag satt på gräset och pratade länge, L hade med sig en fin hjärta av sten och J en sten där stod puss & kram, de blev så fina bland andra hjärtan.

Eftermiddag hämtade jag Julia från fritids och vi åkte hem till mig.
På hemvägen stannade vi och köpte jordgubbar som Julia älskar.
Hon ville leka taktil så vi blockade fram bord, pall, handukar och taktil olja.
Julia dukade medan jag grillade kycklingfile som vi åt med blandade grönsaker.
Efter middagen var hon trött så jag körde hem henne till sin pappa. Hon var på strålande humör och mormor fick en JÄTTEKRAM som tack. Nu hoppas jag få en lika mysig dag med Melinda innan ni åker på kollo. Melinda och Julia, ni får mig att se ljusare för framtiden, ni är min tröst i sorgen och saknaden av er fina mamma. Jag älskar er båda!

Skolavslutningar

2009-06-10T18:34:00.002+02:00

Igår tisdag hade Julia sin skolavslutning, och hon var så fin i sin sommar klänning som pappa hade strykt så fint till henne. När jag kom för att hämta henne så var Julia så förväntansfull och glad inför sin första skolavslutning.
Personalen höll på att dekorera de goda jordgubbstårtorna till fikat efter, när Julia och jag anlände till skolan.
Barnen sjöng så vackert och tårarna ville fram när jag tänkte att det var hennes första skolavslutnigen utan mammas närvaro, och det kommer ju så vara hela hennes skoltid...att mamma kommer inte finnas med henne...
Men Julia var så glad och sjöng med och efteråt hade vi en mysig fika stund.
Jag bestämde att Julia fick följa med mig hem efter avslutningen och vi hade en så mysig dag tillsammans. Hon pratade mycket om mamma och man märker att hon saknar sin älskade mamma så mycket, samtidigt som hon trivs så bra i mormors kärleksfulla närhet. Flera gånger kramade hon om mig och sa "jag älskar dig mormor" och ni kan tänka att man blir så varm om hjärtat.

Idag hade Melinda sin skolavslutning, det regnade där ute på skolgården men barnen var glada att sommarlov var framför och det kan ju inte regna hela sommaren eller???
På Melindas skola har alla elever från årskurs 1 till studenten gemensam firande vilket är unikt och så fint.
För Melinda var det också första avslutning utan mamma, och tårarna fanns då också i mina ögon. Det känns så sorgligt att som mormor finnas där men mamma saknas, som de behöver så mycket.
Vi hämtade en kompis till Melinda på hemvägen och åkte hem till barnen och lagade lunch. Dagen har varit mycket mysig även om det var grått och solen lyste med sin frånvaro.
Sabina, min älskade dotter vi saknade dig idag extra mycket, men vi alla kommer finnas där för dina princessor...nu och för alltid. De betyder så mycket för oss.

Fredag

2009-05-29T22:54:00.007+02:00

Nu har vi haft gravsättningen av Sabinas urna, i onsdags träffades vi Sabinas närmsta i kapellet. Urnan stod där på ett bord, det var ljus tända runt om och vi la våra blommor som vi hade med oss bredvid urnan. Det kändes så overkligt att vår älskade Sabina nu fanns i urnan framför oss. Sorgen överväldigade mig, det gjorde så fruktansvärt ont i mig insikten att hon faktiskt är borta för alltid.
Vi stod där en stund och bara tittade på urnan med med tårarna rinnande och kramade varandra.
Sen fick Henry bära urnan till grav platsen där vi sänkte ner den, och satte oss på gräset bredvid och pratade om hennes smärtsamma kamp mot sjukdomen på slutet.
Hjärt formade stenen var redan på plats, men de hade missat duvan som ska sitta där och titta ner. Det kommer sättas dit snarast, annars var stenen så vacker. Med våra blommor, hennes bild och kaninen blev hennes viloplats så mysig som hon hade önskat sig.
Johanna frågade oss om vi hörde nåt speciellt, gravlycktan skramlade och vi sa att det är säkert Sabina som var med oss där och stämde in vad vi sa om henne.

På söndag är det morsdag och då kan barnen besöka sin kära mor där, de har säkert fina presenter med sig till mamma.
Jag var förbi där idag och hälsade på, det känns så sorgligt att gå därifrån varje gång men känslan att vara där nära henne lugnar mig på nåt sätt och jag tror att de andra känner lite som jag.
Saknar dig älskade dotter!
Med kärlek från mamma

Söndag

2009-05-24T10:14:00.003+02:00

Hej,
Läste i kommentarerna att Stellan begravdes på sin 45-års dag. Så sorgligt..
Jag minns också hur glad Sabina var när hon skulle få vara med i Uppsala pojektet och såg till att även Stellan skulle få vara med. Synd att de kom på det så sent så att ingen av dem orkade ända fram.

Sabina valde två namn till min lilla bebis som beräknas komma 22 augusti, Sabina om det blir en liten tjej och Melvin om det blir en pojke. Sabina var med på ultraljudet och hon var den enda som fick veta vad det blir. Tänk om jag skulle gå över tiden nån vecka, då kan det bli på Sabinas födelsedag..

Vi har gått igenom Sabinas alla saker i lägenheten som ska vara tom till sista maj. Det känns så definitivt när man gör det och det kommer kännas så konstigt att inte kunna åka dit nåt mer. Hon har ju bott där i såå många år.. Men allra konstigaste är det att vara där utan henne nu, allt luktar Sabina.

Henry träffar tjejerna ofta, de sover där ibland. I torsdags efter att vi hade packat ner saker så grillade vi tillsamans, jag, Tobias, Henry, Teppo, Melinda, Julia. Även en vän till Teppo och Melinda var med. Henry kommer bo tillsammans med de under juni månad tills han får tillbaka sin lägenhet i juli. Det känns skönt så att inte alla "försvinner" från dem på en gång.

På onsdag är det gravsättning för Sabina, vet inte alls hur det kommer kännas. Men på ett sätt blir det skönt att ha en plats där hon "finns". Sen kommer även gravstenen att sättas på plats. Format som ett hjärta, såklart.

För min del kan jag säga att det känns så fruktansvärt tomt. Det är så svårt att gå vidare, även om man gör det. För man bara funkar ändå, går till jobbet, lagar middag osv. Jag vet ju även att Sabina vill att vi andra ska fortsätta leva. Men att inse att hon aldrig mer kommer tillbaka, att jag aldrig mer kan prata och skratta med henne.. Det känns hårt och ledsamt.

Kram från Johanna

Torsdag

2009-05-14T12:56:00.003+02:00

Jag tänkte att jag kunde berätta för er att det finns en utställning i Storkyrkan i Gamla stan där det finns en blid med mig och Sabina med. En bild som fotografen Elisabeth Ohlson Wallin har tagit på mig med Sabinas fina foto projekterat på väggen.

Utställningen pågår i Storkyrkan till söndag 17 maj.

Det finns en intervju med Elisabeth på Gomorron Sverige som ni kan kika på:
http://svtplay.se/v/1553882/gomorron_sverige/fotoutstallning_om_anhoriga_till_cancersjuka

Dossysters bild hängde brevid våran, och den var helt fantastiskt fin!!

Det känns så härligt att Sabina fortfarande är med oss här, det är en väldigt speciell bild för mig.

Kramar Lillesyster Johanna

Onsdag

2009-05-06T19:38:00.005+02:00

På fredag blir det två veckor sedan vår krigarprinsessa Sabina begravdes i Sollentuna kyrka.
Jag vill tacka alla som var där och gjorde dagen så vacker och stämningsfull...jag och hela Sabinas familj tror att hon tittade på oss från den klarblåa himmelen och var väldigt nöjd.
Tack för alla kort, blommor och ert enorma stöd i vår stora sorg och saknad av vår älskade Sabina.

Det är så overkligt när man ser på hennes bilder där hon är så levande och lycklig. Det är svårt att förstå, att hon är borta för alltid.
Jag har läst hela hennes blogg om och om igen för att inse vilken kamp hon förde mot tengil och tiden.
Hon är Vår KRIGARPRINSESSA som vi aldrig glömmer hur tapper hon var.

Skriven av Sabinas mamma

SÖNDAG

2009-04-26T18:15:00.007+02:00

Sabinas begravning

Så kom då fredagen den 24 april, en dag vi alla kommer att minnas med både sorg och glädje. Hon fanns runt om oss hela dagen med solens värmande strålar.
Vi hoppar innerligt att dagen blev precis så fin och ljus som hon hade önskat. Hon hade ju själv planerat allt och det gjorde att det kändes extra fint.

Dagen började med att familjen fick ta ett sista farväl av henne i Stillhetens kapell. Det var oerhört känslosamt men hon såg så fridfull ut där hon låg i sina vita träningskläder.
Straxt innan kl 10 så fick alla övriga gå in i kyrkan och sist gick familjen in och satte sig. Som Sabina sen hade planerat så bars hon in av 6 st bärare.

Pastor Pär höll ett jätte vackert och personligt tal vilket fick alla att både gråta och le. Solosångerna som hon hade valt passade verkligen in på henne.

Den svåraste delen av begravningen för oss alla var när det var dags att ta farväl och lägga sina handblommor på kistan.

Efter hela cermonin så samlades vi utanför och såg när bärarna tog med sig Sabina för sista gången. Därefter så bjöd vi till minnesstund för de allra närmsta vännerna.

Bilderna ni ser med gravstenen på är vår farmor och farfars grav där Sabina har valt att ligga.

Å Sabinas vägnar vill vi tacka alla er som så generöst bidragit till barnens konto. Dessa pengar kommer att bringa stor glädje åt prinsessorna - det ska vi se till.

Trots att det har varit ett mycket tungt år för oss i Sabinas närhet så vill vi också passa på att tacka för allt ert stöd och era fina kommentarer. Vi i familjen mår under omständigheterna bra och det gör även Sabinas prinsessor. Det finns många i deras närhet som gör allt för att de ska må så bra som möjligt.

Med värme och kärlek från Sabinas familj.

Till minne av vår älskade vän Sabina

2009-04-16T16:50:00.003+02:00

Vi vill med detta bildspel hedra o minnas vår underbara och älskade vän Sabina.

Vi saknar henne med stor sorg men minns henne samtidigt med så mycket kärlek och glädje!

Livet kan inte vänta, det visste Sabina för länge sedan! Jag har känt henne i 25 år i år och hon har aldrig låtit livet vänta. Med sin impulsiva, positiva och sprudlande inställning till livet har hon tagit vara på- och gjort det bästa av varje dag, inte bara sedan sjukdomen kom... Att hon sedan med sådan kraft och kämparanda fortsatte med det trots sin svåra sjukdom är bara helt otroligt och vi är nog många som frågar oss hur vi själva hade agerat?

En sak är säker och det är att Sabina fått många att "vakna upp" och ta vara på vad livet har att erbjuda och vara glad för det man har. Tack för det Sabina!

En underbar mamma, fantastisk flickvän, stor- och lillasyster, dotter och älskad vän har lämnat oss. Nu är det upp till oss att föra Sabinas kamp vidare och det gör vi vid att minnas hennes underbara sätt och ta vara på varje dag - för det vet jag att Sabina skulle vilja och det gör hon säkert själv någonstans där hon är just nu!

Med kärlek från dina vänner

Jenny, Linda, Lina, Lotta, Marie genom Katja

PÅSKAFTON

2009-04-11T10:09:00.002+02:00

Idag finns Sabinas annons i DN enligt hennes önskan.

För alla er bloggare som bor ute i landet och inte har tillgång till DN så lägger jag ut en länk till familjesidan där samma annons finns utlagd.

http://www.familjesidan.se/KartaResultat.asp?AdPersonId=127199&

Idag när solen strålar från en klarblå himmel så vet jag att hon tittar ner på oss och vill inget hellre än att vi har en riktigt fin påsk dag tillsammans.

Med kärlek från Sabinas familj

Långfredag

2009-04-10T10:43:00.003+02:00

Jag vill lägga ut ett fint brev till Sabina, tack Kimmen!!

Hej
Hoppas allt är bra där du är nu.
Hoppas även att solen skiner och vattnet är kristallklart och ljummet.
Lagom perfekt södernklimat när det är som bäst.

Här nere rullar livet på, fast det är klart,
det skall ju erkännas att det känns himla tomt ibland,
och för det mesta även mer tomt än vanligt,
speciellt på kvällarna när tankarna börjar komma,
eller för den delen varje gång man kollar din blogg
och vet att du inte kommer skriva där mer.
Vill dock ge min uppfattning om dig som person,
innan tårarna kommer på allvar.

Även om jag bara "kände" dig genom den tidigare
nämnda "kampbloggen".
samt var med i din grupp på facebook,
så kändes det verkligen som att du var mer
än bara en i mängden bloggar som finns därute.
Man gladdes med dig när det gick bra
och stöttade när det gick sämre.

Du blev nästan som "den där vännen man aldrig hann träffa",
sliten klyscha kanske,
men jag tycker den passar så himla bra in på just dig.
Du hade/har den personligheten som gör
att vi är många som vill identifiera sig med dig,
du är helt enkelt en fighter ända ut i fingerspetsarna.

Menmen, hursomhelst, det är svårt att veta,
men jag kan ju alltid hoppas att du är fri,
fri från allt vad smärtor och tumörer heter.
Hoppas också att du kan hoppa runt och köra på som du själv vill igen,
utan att känna att något hindrar dig.

Detta brev blev långt, men vill trots det avsluta det på ett värdigt sätt,
på nåt bättre sätt än att bara skriva "Hej då".
Här kommer ett försök.

Vi kommer att ses igen, det är inte en fråga om "om" utan
om "när".
Jag vet att jag inte kände dig, men jag vill ändå att du ska veta,
att du gjorde ett himla stort intryck på mig.
Du fick mig att se de där små detaljerna, det jag inte sett förut.
Du öppnade mina ögon och fick mig att upptäcka
de där små ljuspunkterna i vardagen, som jag annars skulle missat.
Du lärde mig även att även den svaga har något att slåss för,
och att även den starkaste har en svag punkt någonstans.
Inga ord kan säga hur tacksam jag är, för att jag fick följa din kamp,
och komma underfund med hur värdefullt livet är.

Tack Sabina, tack så väldigt, väldigt mycket för allt du gett mig.
synd bara att jag aldrig hann säga det medan du fanns här.
Men det är antagligen sant som det sägs,
"Den som gudarna älskar, dör ung".

Rock on, warrior Sabina.
Vi ses på Andra Sidan.
När, det bestämmer ödet.

Många kramar från Ålandskimmen.

Måndag

2009-04-06T17:39:00.003+02:00

Tack så jätte mycket för erat otroliga stöd och fina hälsningar till vår ängel.

Det har som ni förstår varit en svår och sorglig tid för oss och väldigt tomt..
Det är svårt att förstå vad som har hänt och Sabina finns med oss i tankarna varje minut.

Jag ser henne i sina två toffsar iklädd träningskläder och skaffar sig nya vänner i himlen.
Solen skiner och jag är helt säker på att det är Sabina som lyser på oss.

I veckan får vi reda på när begravning kommer att äga rum. Sabina har varit otroligt stark och planerat sin egen begravning vilket gjorde det lätt för oss i familjen att göra det precis som hon vill ha det. Annons kommer att finnas i DN. Sabina önskar inga blommor då utan ett bidrag till sina små prinsessor.

Kontot är det samma som tidigare och går till Julia och Melinda, det finns en länk på sidan till facebook insamlingen.

Barnen mår trots allt som har hänt bra. Julia behöver sina rutiner i vardagen och mår bäst när allt är som vanligt, skola osv. Men hon saknar sin mamma!
Melinda har nu påsklov och är hos sin vän i Karlstad. Hon är i en känslig ålder och har tittat på foto på Sabina och sagt; va fin hon är, jag saknar henne.

SABINA VI ALLA SAKNAR DIG ENORMT MYCKET.

VI ÄLSKAR DIG NU OCH FÖR ALLTID!

2009-03-31T11:34:00.003+02:00

TISDAG (06.00)

Kampen är över...

Krigarprinsessan har somnat in med sina närmsta vid sin sida.

Älskade kulta, älskade dotter, älskade mamma, älskade syster, du kämpade in i det sista.
Du fattas oss - nu och för alltid.

Vila i frid nu där inga smärtor kan nå dig, där ingen ångest finns som river i din själ och där du vilar tryggt omfamnad av änglar.

Tack till alla bloggare för er värme, ert stöd och ert oerhörda engagemang.

Med kärlek från Sabinas familj

Söndag kväll

2009-03-29T22:19:00.003+02:00

Vilken kämpe du är Sabina! Jag är stolt att du är min storasyster!

När jag pratade med mamma idag på förmiddagen så sa hon att jag kommer bli överraskad när jag träffar Sabina idag. Hon fick sova gott inatt och mamma höll hennes hand hela natten, så nu är hon mycket piggare, har kunnat äta och dricka lite (annars har hon fått näringsdropp) fått en uppfräschande dusch. Hon har kikat igenom post och orkat ta emot besök från några vänner. Hon satt och sjöng med när det var en bra låt på radion, det känns som Sabina är tillbaka nu, något svagare men ändå tillbaka.

Jag vet att det är många som vill besöka Sabina nu, men med tanke på hur det har varit de senaste dagarna är det bra om hon får fortsätta ta det rätt lugnt. Det kanske även är smart med tanke på smittorisken eftersom många är drabbade av halsont och förkylning.

Hon fick plats på Stockholms sjukhem!! Så tanken är att hon ska få flytta dit imorn, det känns jätte bra.

Hoppas att du får en skön natt systra mi med Henry vid din sida.

God natt,
Johanna

Söndag

2009-03-29T11:10:00.002+02:00

God morgon,
Natten har för både Sabina och mamma som sov där varit bra. De har sovit gott.
Sabina sover för det mesta nu och det är skönt att hon får vila ut.
Som ni har förstått orkar hon inte läsa bloggen eller prata i telefon, men vi hälsar så gott från er alla och säger att ni är många som hejjar och stöttar henne.

Hon är inte riktigt lika svullen i halsen längre och hade idag på morgonen kunnat dricka lite äppeljuice och fått i sig en hel piggelin.

För att svara på några frågor som kommer i inläggen;
Skänk hellre pengar till cancerfonden än skicka blommor till Sabina.
I dagsläget är Sabina för svag för Uppsala-projektet, men vi vet inget säkert och får be och hoppas att hon blir piggare.
Som det ser ut nu så söker vi en plats till Stockholms sjukhem för henne eftersom avdelningen hon är på nu är för akut vård och sen vore det trevligt att komma till ett ställe som är lite hemtrevligare.

Hon lider inte längre av smärtan utan det jobbigaste för Sabina just nu är nog ångesten. Från att få ha bott hemma och varit relativt pigg till att ligga ständigt morfinpåverkad, och trött är en stoor skillnad!

Kram Johanna

Lördag

2009-03-29T10:35:00.001+02:00

Gästbloggare:
Sabinas kurator Sara Natt och Dag och författare till Sabinas, Hannes och Ulricas bok Livet kan inte vänta.

2-årsdag!
Idag är det exakt två år sedan jag träffade Sabina första gången, då på Radiumhemmet. I min journalanteckning skrev jag under rubriken Staus/Allmäntillstånd: Mycket Gott. Tränar mycket. Är instruktör i såväl boxning som yoga. Tränar flera gånger om dagen. Åtgärd: Vill gärna träffas igen. Vi bokar tid för nytt samtal till 24 april 12.00

Vi har träffats många, många gånger. Jag har träffat Sabinas barn, barnens pappa, pojkvän och mamma. Arbetet med boken har av naturliga skäl gjort att jag kommit Sabina närmre än vad en kurator vanligtvis gör. Vi har lyckats hålla ett bra avstånd. Inte blivit för privata. Men som i alla riktigt bra förhållande ska det uppstå en konflikt, så också i vårt. Vi tog oss igenom den, båda övertygade om att det här går att lösa, lade konflikten bakom oss och gick framåt, än mer övertygade om att Sabinas kamp är viktigare än något annat. Och att det skulle gå, hur mycket än döden stod och lurade runt hörnet.

Idag står Sabina mig så nära att det gör ont att se vad som händer. Barn, pojkvän, föräldrar, syskon och vänner finns kring henne varenda minut. Jag håller mig på ett professionellt avstånd men Sabina vill att jag kommer. Hon skulle vilja att alla kom. Sabina är så. Och det är just det som är Sabina. Hon vill finnas för alla. Kära bloggläsare: Hon vet att ni finns där ute och ni betyder oerhört mycket för såväl henne som hennes familj.

- Du fortsätter väl med boken viskade Sabina från sjukhussängen i onsdags. ”Med boken” tänkte jag. Nu yrar hon. - Det var release i måndags och boken finns ute nu, svarade jag. - Inte den boken. Nästa. Den om mig, min blogg och min kamp. Om Uppsalaprojektet.

Fullmatad med morfin och Stesolid, i det närmaste orörlig, oförmögen att äta och dricka tänker hon på den bok som finns i mina tankar om Sabinas kamp. Den bok som skulle följa hennes fantastiska ”Uppsalaprojekt” som skulle göra henne frisk. Det tänker hon på. Det är så Sabina fungerar. Framåt.

Jag har lovat henne att skriva boken och jag ska göra det. Jag har också lovat henne att finnas till för hennes barn och barnens pappa. Jag kommer att göra det med.

För mig kommer Sabinas alltid att finnas.

Tack Sabina.

(Jag är kurator, skribent och antagligen en av världens sämsta säljare men läs gärna boken Livet kan inte vänta. Den berör och den behövs. Och den kommer att finnas på biblioteket!)

Dagsfärsk rapport från sjukhussalen är att läget i stort är oförändrat MEN Sabina svalde två klunkar vatten när jag var där och jag kan lova, hon är medveten om allt som händer!

Kramar till er alla!
Sara

2009-03-27T19:59:00.002+01:00

FREDAG

Gästbloggare: storasyter Rosa

Tänkte bara börja med att å Sabinas vägnar tacka så jätte mycket för alla varma hälsningar hon har fått. Vi i familjen försöker uppdatera och peppa henne med de fina ord som ni kända och okända bloggare lämnar.

Sabina har haft en ganska bra natt trots smärtorna. Vid hennes sida under natten fanns mamma och hennes älskade vän A. De har tillsammans försökt göra det bästa för henne. Förmiddagen gick tyvärr i smärtans tecken men så fick hon sig en dos Stesolid och efter det en välbehövlig vila. Som sällskap till en djupt sovande Sabina fanns dossyster och grannen H.

Hon kvicknade till efter vilan så pass att hon kände för att få sig en härlig dusch och lite nya fräscha kläder, om man nu kan kalla landstingets "trosor" för fräscha men iallafall rymliga och sköna. Hon var även uppe och rörde sig lite, tog en liten tur i korridoren. Bra för kroppen att komma igång. Hon är fortfarande mycket svullen av medicinerna och det känns i hennes knän och i fötterna - men trots detta var hon uppe flera gånger på e.m. Bara det bevisar att kampen är långt ifrån över för hennes del....

Henry hade fått en välbehövlig sovmorgon och hade sedan varit iväg på lite shopping. Han kom med nya kläder till Sabina. Kul att få något nytt att ta på sig till helgen..
Vår pappa kom förbi och idag gick det riktigt bra då Sabina satt upp i sängen och sörplade på en iskall Piggelin. Även barnens pappa kom på eftermiddagen. Han frågade om det var okej för Sabina att Melli fick komma och hälsa på vilket hon gärna ville. I och med att hon kände sig lite piggare så var det ett perfekt tillfälle.

Några nyheter om behandligen av Sabina har jag inte då det råder lite delade meningar om detta. I nuläget så avvaktar man för att se om hon fortsätter återhämta sig. Hon fick en ny säng på eftermiddagen som gör att hon ligger på en "luftmadrass". Hon kände skillnad direkt och fick en mycket behagligare ställning för kroppen. Så inatt kommer hon förhoppningsvis att sova som en prinsessa, gott och länge.

Återkommer med mer info under helgen.
Önskar er alla en riktigt god natt
storasyster Rosa

Torsdag

2009-03-26T21:56:00.005+01:00

Natten har varit ganska ok ändå. Mamma kom tidigt imorse och när jag kom hade Sabina fått morfin i dropp. Det gör att hon inte få smärttoppar, utan får jämn smärtlindring. Så idag har hon inte lidigt av smärta utan fått sova och ta det lugnt mycket. Skönt för henne som haft sånna sömnsvårigheter på sistone.

Det är självklart tungt och tråkigt för Sabina att ligga i ett rum på KS, det gör henne ledsen och hon längtar hem. Hon måste bara få bli starkare först och få ner svullnaden på tumörerna i halsen. Fotograf U tittade in och Pastor P kom vilket gjorde Sabina glad och trygg, hon behöver sånna härliga människor runt om sig nu. Pappa var och hälsade på en stund, annars har jag, mamma och Henry varit där idag. Storasyster Rosa har tagit sig hem med flyg från Thailand via München och direkt till KS och Sabina. Hon och mamma är där nu, Henry är hemma och vilar upp sig och får sova hemma inatt.

Annars har läkarna lämnat lite olika besked idag, men det är väl så. Som en läkare sa, lika många frågor ni ställer, lika många olika svar kan ni få. Hmm.. det känns ju inte alltid så bra. Men, en läkare från öron/näsa/hals var och tittade med en kamera i halsen och andningsvägarna ser fortfarande bra ut, och det finns utrymme. Man pratade om att sätta in traktomi så hon får andningshjälp om det skulle svälla mycket i halsen, men efter att han tittat i halsen så beslutade de att inte göra det. Skönt, för får man det så kan man inte prata. Även om hon väser lite nu så kan hon iallafall prata! Det var även tal på att stråla halsen idag, imorn och mån-ons. Men senare togs även beslut att man inte heller skulle stråla. Besluten tas från dag till dag, så vi får se om de säger nåt annat imorn?

På eftermiddagen har hon känts mycket piggare, svullnaden hade gått ner i fötter och ben och även i ansiktet. Hon log, skrattade och var uppe en stund och gick fram och tillbaka i korridoren, det känns bra för då går det åt rätt håll. I och med att de inte strålar kommer hon få mycket kortison och kommer svälla upp mer igen, det är jobbigt!

Hoppas att natten blir bättre nu när även morfinpumen på plats.

Barnen har det bra hemma hos Teppo, han har ringt och rapporterat flera gånger. Det känns skönt för Sabina.

Lillasyster Johanna

Onsdag

2009-03-25T20:05:00.002+01:00

Hej, Sabinas lillesyster Johanna som skriver idag.

Sabina fick åka in till sjukhuset i ambulans imorse då hon höll på att kvävas. Hon har tumörer som har svullnat i halsen och gör att hon inte kan äta eller dricka, så när hon skulle dricka lite så höll hon på att kvävas. Väl inne på akuten tittade de med kamera i halsen och ser att hon har många tumörer som sitter i halsen, bla matstrupen - men inte i luftgångarna vilket är jätte bra. Hon kan andas själv men får dropp.

Hon fick även röntga från bröstet och upp. Nu får hon ligga kvar på KS tills hon blir bättre. Imorn ska vi prata med läkarna om vad man kan göra. Kanske få kortison så att svullnaden går ner, eller alternativt stråla halsen. Men det finns risker med det, så vi får alla vara med och diskutera det imorn.

Det är så fruktansvärt att se sin älskade syster så dålig. Hon gråter av smärta och kan varken sitta ligga eller stå utan att det gör ont. Det gör ont i hela mig av att bara se henne. Men hon har fått ökad morfindos och imorn kommer hon även att få en morfinpump så hon får jämn dos hela tiden och kan trycka på extra själv vid behov.

Mamma, Henry och jag har suttit hos henne hela dagen idag. Gråtit och stöttat varandra i den här jobbiga situationen. Man är ju så hjälplös, vill bara att hennes smärta ska försvinna så hon orkar bli bättre!!! Även kurator-Sara kom, vilket kändes jätte skönt. Pappa kom också in sen, men höll på att kollapsa själv för han blev så ledsen. Läkaren kom springande och både han och Sara fick ta hand om honom ett tag istället.

Henry sover kvar med henne inatt och vi andra kommer dit imorn.
Jag lovar att uppdatera er så fort jag får möjlighet.

Johanna

TISDAG

2009-03-24T20:36:00.004+01:00

Tyvärr orkar jag inte börja blogga riktigt ännu men lovar att sätta ut bilder från en jätte lyckad kväll igår. Mina dagar går åt ått sova och hämta kraft. Fick oxå redan på att mitt HB är dåligt så jag ska få blod vilket gör att jag är extra trött. Även mitt levervärde var oxå förhöjt men lovar att så fort jag vet något meddelar jag er! Så ta hand om er er så ska jag ta hand om mig!!!

Tusen tack för all uppvaktning på min bokrelease! Och tack för alla fantastiska blommor och presenter jag fick av er och ni som skickade hem till mig. Kvällen var underbar, jag fick umgås med alla er som jag älskar mest, mina vänner och familj.
Som pricken över i:et kom Marie Picasso och Anna Bok och underhållde oss på bokreleasen med sång och uppvaktning. Tack för en fantastisk insats under kvällen!

Måndag

2009-03-23T10:01:00.003+01:00

Hej alla !

Har pratat med Sabina nu på morgonen & hon är fortfarande trött & vill bara vila inför KVÄLLENS event. Så därför bad hon mig skriva lite....

Sen i lördags så har hon mest sovit hela tiden med hopp om att det ska göra gott! Ätit gott & ett & annat te besök har helgen också bjudits på. När Sabina tar mycket morfin så blir hon trött & "luddig" i huvudet & har inte känt att hon har orken att skriva men...känner jag henne rätt så kommer hon snart igen. Detta är ju hennes dagbok, hon gillar att skriva & sätta ord på hennes känslor.

Eftersom många säker undrar om kvällen så vill hon säja att hon KOMMER !
Envis som hon är så tänker hon inte missa detta!
Alla vi som känner henne vet att hon har längtat till denna dag då BOKEN släpps & denna fest kväll. Hon tänker även gå ut & äta Italienskt efter som hon hade planerat med sina vänner.

Som de flesta förstått så är denna TJEJ väldigt speciell....så många vänner från olika håll & kanter, så många som håller henne kär. Jag är en av många som håller alla fingrar & tår för att hon ska slippa ha så himla jobbigt! Det gör så ont & man blir så ledsen.
Måste säga att du Henry är BÄST, så glad att hon träffa dig!

Många undrar om smärtlindring, hon tar morfin men med de doser som hon behöver för sin smärta så blir hon så trött & som i helgen bara sover. Jag vet att Sabina sa till mig för ett par veckor sedan -att ska jag vara så här borta av medicinen så har jag hellre ont & kan träffa er alla.
Tyvärr så känns det som hon inte kan välja längre för smärtan är olidlig. Jag är glad att hon tillät sig sova igenom helgen & vilade. Hon har längtat tills i kväll & hoppas vi alla kan göra den PERFEKT för henne. Älskade vän vi kämpar tillsammans!

En liten läges rapport från en vän / Jenny J

LÖRDAG

2009-03-21T22:13:00.003+01:00

Nu är det Jennie från New York som skriver tillsammans med Sabina. Känns så himla bra att äntligen vara här i Sverige och vara med min fina fina Sabina. Det gör så ont i hjärtat att se henne ha så ont, vill kunna trolla bort smärtan!!
I dag har det varit en av hennes jobbigaste dagar, hon har haft så otroligt ont med ett tryck i huvudet. Hennes mamma kom tidigt på morgon för att hämta Julia för hon ville inte ville att hon skulle se henne så dålig.
Resten av dagen bestod av mycket vila tills jag kom vid kl 14, vi har tagit det lugnt och fikat. Lite senare kom Pernilla över med cubansk mat som Sabina älskar. (Tack Carlos för en underbar middag) Hennes underbara Henry fick gå på lite herrmiddag, hoppas han får en super kväll!! Jag ska sova över här i natt och vara här för henne om hon behöver det.
Sabina hälsar och är så glad över allt stöd hon får från er alla, det ger henne styrka att kämpa vidare. Och snart kommer såret i nacken bli bättre och smärtan bli mindre!
Nu får vi alla be för att Sabina får sova en natt utan att vakna med denna omänskliga smärta! Vill inte lämna dig och åka tillbaka till Usa, känns så jobbigt att vara så långt borta men jag kommer ju snart igen.
Älskar dig fina Sabina!!!

FREDAG

2009-03-20T19:43:00.005+01:00

Detta är ett inlägg av Sabinas ukko, Henry

Kära bloggläsare.

I skrivande stund kan inte Sabina inte skriva sina egna inlägg som hon brukar. Jag vet att många av er undrar varför? Sabina mår inte bra just nu p.g.a. all medicinering, därför hoppar jag in för att ge er lite information. Sjukdomen sliter hårt på hennes hälsa och det känns som att tiden har hunnit i kapp henne. Just nu mår hon dåligt, både själsligt och fysiskt. Hon har kämpat beundransvärt en mycket lång tid , men just nu orkar hon inte skriva sina dagliga inlägg. Den senaste tidens operationer har tagit hårt på hennes hälsa och måste vila mycket. Jag märker att hon lider av att inte kunna göra alla de saker som fyller glädje i hennes vardag; blogga, träffa vänner och umgås med familj.
Det gör ont i mig att se henne lida så mycket, men jag gör allt för att hon ska må så bra som möjligt. Jag fyller hennes vardag med god mat och mycket omsorg och jag vet att hon tycker om det.

Sabina hälsar att hon återkommer snart. Men nu ska vi mysa framför tv:n med Lets Dance.
Jag gör mitt bästa för att ta hand om henne, så att hon kan återkomma och ge er dagliga inlägg.

Henry

TORSDAG

2009-03-19T06:17:00.003+01:00

Två små utslagna prinsar i soffan ( med en utslagen Lina kanske oxå? hihi )

Gårdagen började ju så bra! Vi bestämde oss för att ha Julia hemma för en extra ledig dag! I hela tre timmar pratade kuratorn och jag om allt mellan himmel och jord. Julia fick väl halva tiden, då hon aldrig kan vara tyst ( hmm brås på sin mamma?? ) Efter lite lunch så bar det iväg till Uppsala för att träffa plastikkirurgen som utfört ingreppen. Men innan dess dumpade vi av Julia hos sin " ukki " ( morfar på finska ) så hon skulle slippa försöka vara tyst och sitta still. Lite skillnad på vädret mot förra onsdagen då vi körde i snökaos. Har haft ont idag, tycker att det kan vara så skillnad från dag till dag. Men det blir nog bra att få förbaden utbytta och kolla att allt står rätt till. Hade bestämt mig från förra onsdagen att inte låta dom göra nått utan smärtlindring. Så när det vart vår tur så sa jag det, hon reagerade med att dom aldrig ger sånt utan det får man själv göra innan. Läkaren kom i allafall in och tittade på såren och sa att det läker jättebra. Men ja får inte lov att resa nånstans dom närmaste 3v pga infekt. risk och om det händer nått. BYE BYE Milano / Sardinien den 25/3. Men ska jag vara helt realistisk så orkar jag nog inte det. Trodde aldrig det skulle ta så lång tid att läka ihop eller att jag skulle vara så svullen och ha svårt att gå. Tillbaka till omläggningen, hon fick ta bort stycknen på ryggen och lägga om rumpan utan bedövning men när vi kom till nacken sa jag blank NEJ! Efter mycket om och men hämtade hon en från nån annan avd. som gav mej pyttelite morfin i porten. Kunde lika gärna varit vatten för jag kände allt och skrek rakt ut, så dom fick knappt avsluta de. NÄÄ tacka vet ja ASIH som inte låter en lida........och nästa onsdag är jag sjuk när jag har nytt återbesök. Allt som allt tog det 2.5 timmar utan bilresa!!! Med värk utan dess like och rödgråten hoppade jag in i bilen och sov nästan hela veckan från Uppsala till Stockholm.

Tjejmaffian med två prinsar anlände vid 18 med en massa go mat och Jenny hade gjort till min beställning en lite syrliga citron kaka med glass som var super, duper gott! Jag var väl inte världens roligast sällskap igår, trött och nedstämd av all smärta. Men vi har alltid lika trevligt när vi ses och skrattar mycket. Jag var tvungen att bryta upp rätt tidigt pga av ögonen svek mig och jag var såååå trött. Henry avlöste tjejerna i dörren och vi hann inte byta många ord innan jag sov, hann med ett samtal med dossyster och vi kunde konstatera av vi blåser av vår Hilton frulle imorn tills vi mår bättre men en liten fika hinner vi med.

Sen väntar ju detta efterlängtade ultraljudet på syster ysters bebis i EM. Veckorna går fort och tjejerna kommer ju hem idag. Har sovit bättre i natt då soffan faktiskt är skönare sitta upp i. Men mycket morfin går det åt..........

Blombud från Eva och Jessica från jobbet "MIX IT" man tackar och bokar!!!!

ONSDAG

2009-03-18T05:45:00.004+01:00

Detta lever jag fortfarande på när jag känner mig ledsen eller nere!!!

Som sagt nätterna är grymt jobbiga. Jag tycker mig ha mycket mera smärta på natten. Möjligvis för att det inte går att hitta nån ställning som inte smärtar. I natt har jag fullt på rejält med morfin och ändå gråter jag varje gång jag vaknar innan jag hinner fylla på. Men igår justerade vi ju om så jag måste ge det ett par dagar till. Jag vet ju att det går åt rätt håll men är så ivrig att bli av med värk. Jag har ju oxå en del biverkningar till följd av all medicinering. Ska bli helt underbart att få trappa ner på allt och få lite mera livskvalitet. Jag vill ju ut och röra mig, inte bara sitta hemma och VILA. Börjar bli trött på det ordet! Men förstår att kroppen inte orkar. Det är jobbigt att knäna, benen och fötterna svullnat upp för det gör att jag bara kan gå korta sträckor och blir fast hemma mest. Har speciella stödstrumpor både natt som dag, vilket ger balans. Nacken och rumpan kliar och svider nått så fruktansvärt men så klart det är ju stora sår, men jag e LESS hihi. Mina värden är ju bra och även socker balansen ligger på 8. Så det känns så skönt att kroppen hänger trots allt. Känner inte så mycket nya tumörer, men dom som dykt upp sitter på höger huvud, nacke och hals. Så klart inte bra men läkaren E sa att så länge dom är ytliga är de ingen fara. SNÄLLA KROPP HÅLL UT LITE TILL!!!!
Läskigt vad tiden går fort, nu skulle jag behöva stoppa den lite.

Dagens schema;
* Kurator S hembesökssamtal
* ASIH besök 2ggr
* Uppsala Akademiska för att träffa plastikläkaren
* 18.00 Tjejmaffian tar befälet över köket!

Jag träffat barnen varje dag, vilket funkar bra att dom får springa emellan. Hoppas Julia kan gå till skolan idag, hon var feberfri igår och hur pigg som helst enligt mormor.
Mycket roligt händer i helgen och alla måste vara friska för att allt ska gå i lås!

Tack alla som verkligen ställer upp för mig och självklart för att kommentarer!

TISDAG

2009-03-17T20:35:00.003+01:00

Fick ta mycket smärtlindring i natt men sov helt oki! Bjöd ner alla på frukost inkl mamsen som skulle passa Julia idag som haft lite feber igår. Lotta följde med till KS och träffade läkaren E. Hon visste ju inte riktigt vad hon skulle säga om att draken var bortopererad. Men hon skulle ta upp det i deras terapi konferans och se hur olika det kunde vara från sjukhus till sjukhus. Sen ska jag fortsätta träffa henne ang cancern och frågorna kring det. Kändes bra efter besöket. Lotta och jag åkte förbi Ulriksdalsträdgård och köpte med oss lite gott. ASIH har varit här 2ggr och fixat och trixat. Fick även omläggningen i nacken gjort med morfin vilket var jätteskönt. Sen var det dax för vila, jag somnade som en stock i soffan.
lugna dagar här nu och jag hämtar kraft och ork!

MÅNDAG

2009-03-16T19:27:00.001+01:00

Tack Julia för ett fint smycke http://livetsomsjuk.blogg.se , jätte bra budskap!

Tack Ellinor med familj för en fin vår bukett!

Har inte haft ork att blogga men nu ska vi uppdatera lite om vad som händer i livet!

Söndagen var vi på en snabb fika och uppvaktade vänner och sen på en middag hos pappa. Men jag har jag fortfarande väldiga smärtor och känner mig mest morfin hög! Längtar tills allt kan lägga sig lite. ASIH är fortfarande här och tar hand mig minst 2ggr/dagligen. På söndag kvällen fick jag jätteont i huvudet och inte såret utan andra sidan och i magen och fick en jätte ångest att det skulle vara något annat. Ringde ASIH som snabbt kom och gav mig lugnande och smärtstillande intravöst. Har inte fått nått liknande innan men kanske inte så konstigt med tanke på allt jag varit med om sista tiden. Ett samtal till kuratorn lättade på trycket och sen somnade jag. Vaknade varannan timme och tog morfin spruta. Kände mig nöjd när kl faktiskt var 06. Melinda kom ner och åt frukost med mig vid 07 och sen åkte hon till skolan och Henry till jobbet. ASIH kom och gav mig mina injektioner. Annars har det varit en lugn dag och jag fick sällskap av Nille som kom med fika och en super snygg mössa! När hon gått slocknade jag i soffan och sov en lång power-nap. Till middag firade Monica och jag Maarit som fyller idag med lite wokmat och Lottas goda morotskaka. Vi tittade på roliga kort och fick oss ett gott skratt.

Nu ska jag kolla cityakuten sen i säng, imorn väntar läkarbesök på melanom mottagningen.

LÖRDAG

2009-03-14T16:56:00.004+01:00

Flyttade in till Henry i natt för första ggr på veckor. Sov genast lite bättre men drömde om konstiga ormar och nålar. Hmm morfinet sätter sina spår. Men när jag vaknade hade jag ju så ont så Henry fick skynda sig med att slita fram pennan lite lagom trött och sticka mig! Idag känns det även lite i det andra såret dom opererade igår. Men som sagt vi går åt rätt håll! Jag har lite roligt åt mitt hår, minns att jag hade sån ångest för just håret och nu kommer jag på mig själv med att stå och kamma sakta men säkert bort de. Ähh ska ut på sjal och möss jakt. Vet ni några coola ställen dom säljer såna på så tipsa mig gärna!!
Annars har dagen varit lugn, ASIH har varit här och tagit hand om mig och vi var iväg en snabb sväng för inhandling av present. Jag vilar mest för att hämta kraft. Ringde ett samtal till kuratorn för att hämta lite goda råd!
Kvällen bjuder på god mat och schlager hos Lotta. Det känns bättre att bulla upp sig i soffan!

Tack för alla kommentarer som alltid värmer och ger mig bra tips om allt möjligt!

FREDAG

2009-03-13T18:01:00.002+01:00

Det var inte lätt att somna om i natt men jag lyckades slut, satt och sov pga av smärtor i nacken. Vid 06 gav jag upp och kände att nu är det morgon. Grät en skvätt av trycket jag har i nacken och kände för att bjuda över barnen och Teppo på frukost. Laddade upp med en massa gott och dom kom över och allt kändes bättre. Vi åt en mys frukost och sen förvann alla till sitt. Henry sov så gott och jag plockade lite. Sen kom sköterskan M och gav mig vätskedrivande. Maarit kom och Henry åkte iväg och fixade lite saker. Även golvkillen kom och fixade iordning sista biten på golvet så det nu är snyggt. Sjukgymnasten kom och gav mig flera strumpor att hålla lymfödem borta så gott det går. Även Eric kom på fika, så vi satt länge och snackade.
Sen kom Henry hem med färsk rödspätta och gjorde en dunder god middag på fisken med färska championer, pressad potatis, örtagårdssås och kokta morötter.
Min smärta håller i sig och jag tar morfin regelbundet. Men att det kliar är ju ett gott tecken på läkning.

Solsken är härligt,
regn uppfriskande,
vind får dig att vakna,
snö gör dig glad.
Det finns inget dåligt väder,
bara olika slags bra väder.
Njut av dom även du-varje dag,det är du värd
Kramar från mig / Häxstickande mamman i Jämtland

Tack till Jonas och Linda för fint blombud
Tack till Bibbi ( Jennie NYs mamma ) för tekorg med massa smått och gott!

TORSDAG

2009-03-13T03:28:00.003+01:00

När alla barn kommit iväg till skolan åkte jag och Henry till KS. Jag gillar det vita vädret samtidigt som jag vill ha vår! Vi hade rum 18 på C24 med en annan kvinna som var på op i hela dagen. Henry skulle till tandhygenisten Jenny Werme kl 10 och släppte bara av mig där. Ulrika som jobbar just på den avd kom och gjorde mig sällskap. Väntan blev låååång. Vid 14 kom en sköterska in och sa att det kanske inte blir av. Jag trodde jag skulle spricka av ilska. Men då kikade Lasse in sitt huvud med något som smakade skumt likt mina favvo kärleksmums och jag fick en liten snällare ton i rösten. Tack Lulle ! Inte nog med att man fastat sen nej usrh vill inte en tänka tanken. Klockan 15 kom hon dock tillbaka och sa att det var dax. Ulrika följde med ner och där fick jag ytterligare ligga 30min. Jag hann ju bli nervös. Men dom var trevliga trots att dom tänkt göra hela proceduren i lokalbedövning. Men jag sa blank ifrån. Så det fick bli lätt narkos och jag vaknade när de hela var över. Skönt, hade inte ont, inget illamående. Men deras principer är att man måste ligga kvar på uppvaket ca 1.5tim. NO WAY jag var ju så hungrig och ville bara därifrån.

Stackare Henry hade fått vänta länge men nu var det då dax att bege sig hemåt ( ännu en gång mot läkarens vilja ). Nu åkte vi till vårt favvo hak Solstugan i Solna. Inte för att jag gillar pizza men nu var jag så hungrig så jag skakade. Ullis hade dessutom lämnat lite färdkost som vi tidigare pratat som gott slank ner efter pizzan. Tack för all sällskap trots att jag sov för det mesta!!

Väl hemma kom sköterskan M och la om alla sår och spolade porten med heparin. Jag sov under hela proceduren för det gjorde ju så himla ont i nacken och rumpan. Sen somnade jag djupt tills nu då jag vaknade pigg 03.30. Nu gör det skit ont i nacken men kanske inte så konstigt. Det är ju ett stort sår.

Har bestämt mig för en LUGN helg så vi har alla bokat av melodifestiveln och annat skoj i helgen för att bara ta det PIANO! Får se hur det går om jag känner mig själv bäst!

ONSDAG

2009-03-11T23:07:00.003+01:00

Mina två hjärtan i livet som har fått se en väldigt ledsen och orkeslös mamma denna vecka. Men jag tror att det är viktigt för dom att även se den sidan av mamma. Melinda har hjälpt till mycket medans Julia inte riktigt förstår! Men summa av kardemumma har barnveckan gått bra och jag är så lycklig över att dom faktiskt är mina! Och inte minst för all hjälp jag fått för att ta hand om dom!! Men nu behöver jag vila upp ordentligt och då är det skönt att dom åker till sin pappa! Draken är BORTA och nu är det endast ett hål kvar! Fick aldrig chansen att fråga läkaren om det kommer vara ett hål?? Dom har ju transplanterat hud från rumpa och lår, vilket gör skit ont! Men det är ju på rätt väg, att läka och smälta in.

Natten var sisådär men sov ett tag i allafall. Efter frukost kom sköterskan M och gjorde sitt. Hon e så himla go, alla e de!! Marit och mamsen kom och vi fikade på en semlabulle innan det var dax för inskrivning på C24. Lustigt där jobbar ju min goa vän Ulrika. Så hon ska ta hand om mig imorn. Vi träffade en plastikläkare som tog väldigt lång på sig , men sen hittade hon tumören. Sen fick vi vänta närmare 1timme på narkosläkaren. Men jag får sova vilket känns skönt med tanke på alla andra smärtor jag har.

Melindas stödfamilj (bara kvinnan) Mimmi hade köpt med sig lunch och vi fick chansen att prata lite grann. Sen kom mamma förbi igen och tog emot Julia och städade ur sista garderoben. Nu e banne mig kliniskt rent och ordning! Så skönt.......

Henry kom hem och han brazade middag och sen kom syster yster och Tobias.

Jag ska försöka sova så jag pallar med morgondagen, men först måste jag ju äta lite för sen är det ju fasta som gäller......

TISDAG

2009-03-10T23:44:00.002+01:00

Efter att ha pratat med Jennie i NY till 02 bestämde jag mig för att sussa. Otroligt nog somnade jag in och nästa gång jag tittade på kl var hon 06.45. WOW men oj vilken smärta då jag stod utan helt! Låg i sängen med Henry och grät en sväng när Båda tjejerna kom upp och undrade vad det var? Jag förklarade för båda att jag hade ont och att det snart skulle gå över. När morfinet börjat verka gick vi upp och lagade frukost. Härligt med ett alldeles vitt landskap utanför fönstret. När alla åkt till sitt plockade jag undan lite och sen kom sköterskan M och tog prover samt fyllde på med vätskedrivande. Jag har ju såna problem med svullna fötter och knän. Fick hjälp med omläggning och stöd strumpor m m . Kändes genast mycket bättre. Alla är verkligen så himla gulliga och kan så mycket bra knep.
Mamsen kom och hade med sig hembakade färska finska piroger med äggsmör som vi fikade på, ljuvligt gott tycker jag. Tiden rann på och vi begav oss till Uppsala Akademiska för att visa upp såren. Vad jag inte visste var att man skulle ta bort alla häftklamar man använt vid operationen idag. DET VAR DET VÄRSTA JAG NÅGONSIN GJORT!
Utan bedövning och med ett ca 30 på alla tre ställen; nacken, ryggen och rumpan. Jag skrek av smärta och grät och stackars mamsen fick tåla mycket. Visste ju att det skulle kännas bättre så fort dom var borta men vad gör det när det gör sååå ont. Läkaren kunde bara konstatera att det såg bra ut och att jag skulle tillbaka om en vecka. För säkerthets skull togs odlingar i såren.
Fick ringa Henry som slängde sig i bilen för att hämta Julia då kl var närmare 17 och fritids stänger. Helt röd gråten satte jag mig i bilen och vi åkte hemåt. Som tur är hade Henry gjort en super god lasange med grönsallad. Det smakade så gott då vi inte ätit lunch. Nu kliar det inte längre och allt känns bättre. Så nu ska jag sussa..................
En ny dag väntar imorn och det får bli den sista förberdelse och operation på länge......

MÅNDAG

2009-03-09T19:14:00.002+01:00

Såren börjar läka och då kliar dom ju så fruktansvärt. Vaknade av smärta vid 03 och kunde inte somna om trots mycket morfin! Så jag satt och grät i soffan och försökte somna om. Pratade med Jennie från NY och mådde bättre. Natten gick fort och snart hörde jag lilla Julia komma upp och då var kl redan 06. Fötterna var rejält svullna och jag kunde inte gå till toa ens. Ringde ASIH och frågade om det skulle vara så här? Han skulle skicka en läkare och titta till mig. När alla åkt till sitt och jag fick lägga mig i soffan kom sköterskan och gav mig intravös furix. Och vi pratade smärtlindring och mina andra biverkningar.
Sen kom även golvkillen som skulle fixa golvet i köket. Tiden rann iväg och vid lunch kom K med lilla S 2 månader snart och hade med sig lunch. Men hon hade blivit lurad och maten var super stark. Jag har då aldrig skådat en sån snäll liten kille som S. Han låg och tittade i sin liggdel och var hur nöjd som helst. Hade köpt ett brunt sätt från POP vilket passade han i färgerna jättebra då han var så mörk! En riktig guldklimp. Vi fikade på Åsas citronmuffins oxå. Men dagen har varit tung med mycket smärtor pga att det håller på läka. Kramper har oxå kommit och gått. Nu känner jag mig som en riktigt gnäll "akka" men till all rätt.
Marit kom och löste av K när hon skulle hemåt, vill helst inte vara ensam med barnen nu. Vi snackade om ditan och datan. Henry hade BC-möte och var inte hemma förrens 18.30.
Tack ´Marit för all hjälp med barnen!
Nu har Julia somnat och Melinda badar och Henry spelar bandy! PUH min egen lilla tid!
Dom ringde från KS och jag ska dit på onsdag för att träffa narkosläkare för bedömning inför operation torsdag 12 mars av tengil. Inget jag ser fram emot, är skit rädd! Men men skiten måste ju bort! Sen får det fy fasiken vara bra med op för ett tag!
Sen blir det vila för min del i 48 timmar för på lördag har vi blivit bjudna på middag och melodifestivalenpå globen!!! Och jag ska gå dit....................

SÖNDAG

2009-03-08T17:21:00.002+01:00

Melodifestivalen var väl inte den bästa omgången och vi tittade med halvt öga. Sen somnade jag och sov en stund. Vaknade upp vid 00.30 och fick morfin spruta, för då gjorde det rejält ont. Svårt att hitta en skön ställning så man liksom sitter och sover. Somnade om en stund till sen vaknade jag vid 01.30 och då var jag vaken till 03. Fick en kommentar från Jenny som var vaken och vi ringde upp varandra och pratade ett tag. Sen låg jag och halvsov till 06 när Julia vaknade. Då gick vi upp och myste lite. Melinda vaknade 07.30 men vi låg i soffan till 09.30 när vi åt frukost. Henry sov till 10. Syster Yster kom och fick sin fina present vi köpt till henne, en mamma-baby-boll halsband som babyn ska lyssna på och få ro. Vi gick upp till centrum en snabbis och lämnade igen en del kläder Melinda inte ville ha. Johanna skulle vidare till stöten med jobbet och jag väntade sällskap. Henry fick fri tid och åkte och träna. Min gamla kollega Åsa kom förbi med lunch; Fisk-skaldjurssoppa med färskt rågbröd samt nybakade citron muffins. Mums! Vi pratade så gott vi kunde med en väldigt sällskaplig Julia som oxå pratade oavbrutet. Idag har det kliat i nacken och svidit i rumpan, men det tyder ju på läkning vilket är bra! Har oxå fått svamp i munnen och fick penicilin mot det som ska intas ett par ggr / dag. Kramper har jag oxå haft ett par stycken.
Men nu TAPPAR jag allt hår, fick stora tussar i handen och när jag borstade det så var hela borsten full av hår. Vilken tur att drake är borta och jag fick hem min peruk! Så det gör faktiskt inget!!
Ikväll blir det lugnt och jag har ju spelat in både cityakuten och desperate h. som jag har att titta på.

LÖRDAG

2009-03-07T17:54:00.003+01:00

Henry och Lasse försökte sig på dart och tydligen vann Henry!

Goda förätten som bestod av skaldjursoppa med rökta räkor!

Middagen bestod av ankbröst med potatiskaka och sås.

På väg ner till vårt rum som låg i den andra byggnaden. Utsikten var ju underbar!

Ett stort tack till våra fina vänner som tog med oss på detta sköna avbrott från vardagen!

Men vi börjar från början;

Åhh vilken dag! På morgonen kom kurator S hit och vi pratade i 3 timmar med ett avbrott för ASIH läkaren och sköterskan som kom hit. Vi gick igenom alla smärtlindringar och läkemedel jag stoppar i mig. Dom är helt underbara! Jag har så mycket på gång och får titta i kalendern för att hinna med allt. Jag har haft rejält ont idag och försöker smärtlindra mig hela tiden. Men man vet oxå att det går över och då är det lättare att stå ut. Klockan 13 var mamsen, Henry och jag med Julia hos psykologen och pratade. Det var ett väldigt bra samtal. Julia känner förtroende för S. Det känner vi allihopa. Sen tog mamsen med sig Julia hem till sig och jag och Henry åkte till vår bjudning på skeppsholmen. Våra goa vänner dossyster med man hade ju för ett par veckor sedan bjudit oss på detta spa! Då visste vi ju inte om operationen men jag körde på ändå!!

Jättefint ställe med rum över havet och finlands båtarna. Kunde inte bli bättre. Det ända jag missuppfattat var ju morfin pennan. När jag tar den så somnar jag. Så jag somnade 1 timme i relaxen, super skönt. Sen var det dax för middagen och då hade jag oxå tagit en morfin penna och kände mig trött. Så jag satt väl och halv sov igenom den super goda middagen. Förätten var en skaldjur soppa med rökta räkor och middagen bestod av ankbröst med potatiskaka och sås och efterätten en chokladkokoskaka med hallon. Mycket gott! Efter det gick vi och satte oss i salongen och drack te och diverse andra drycker. Då piggnade jag till. Sen hittade vi både dart och biljard som grabbarna genast kastade sig över. Jag och dosyster hittade sköna fåtöljer som vi sjönk ner i och samtalade om både svåra och roliga saker.

Vi bröt upp vid 00.30 och gick ner till våra rum, Henry somnade omgående medans jag sms och pratade lite i telefon. Men tillslut somnade även jag och vaknade 02.30 för påfyllning och sen vaknade jag 06.30 nästa gång. SKÖNT! Jag gick då upp och pysslade lite i rummet och gick sen upp till huvudbyggnaden och kikade runt. Kl 8.30 möttes vi upp för frukost. MUMS nu var jag rejält hungrig och både det ena och andra slank ner.

Vi satt länge och njöt och sen var det dax att ckecka ut. Vi åkte förbi sumpan och fixade med lite presenter och sen skickade jag in Henry på ikea för den sista byrån till Melli rum. Nu är et projektet klart, det blev super bra! Jag har haft rejält ont idag med nöjt mig med tabl för att slippa dåsigheten. Barnen kom till oss och Melli stack direkt iväg till kompis.

Fotografen U kom förbi och visade bilder på när operationen av draken varit, HÄFTIGT att se, hur gigantisk stor den var! Nu är även projektet igång, tydligen sattes tumörerna in direkt efter att dom plockats ut i torsdags, snabba ryck!

Ikväll blir det grönsaksdipp framför melodifestivalen för nu är SABINA slut som artist!

Tusen tack L.O.T.T.A för fin hjärtljuslyckta och godis!

Samt Melissa, Soile och Natascha för fint blombud!

LYCKOTORSDAG

2009-03-05T22:35:00.003+01:00

När klockan äntligen slog 05 gick jag upp och började packa lite saker att ha med, var ju ganska nervös nu! Jag tycker aldrig att man vänjer sig vid sånt här! Ska man ju faktiskt inte göra heller!
Väckte Henry vid 06 coh vi hämtade upp mamsen och vidare mitt i snökaoset till Uppsala. Vi kom lite försent fotografen U var redan på plats. Vi har ju börjat med bloggboken och måste ju bara få med miraklet!
Eget rum med plats för 6 personer är inte fy skam! Sen reagerade jag på att alla här är så gulliga och trevliga och gjorde allt för att vi skulle trivas. Självklart följde nalle med som stöd för lilla rädda mig.
Nu kommer det BÄSTA! När läkaren kom in och förklarade vad som skulle tas bort vad det ju DRAKEN! Hallelujah vad glad vi alla blev, trodde ju inte det var möjligt ens!
Klockan 8.30 rullades jag ner till operationen och både Henry och fotografen U fick byta om och vara med vid nedsövningen. Jag var rädd men narkosläkaren var så underbar och lugnade ner mig. Operationen tog ca 3 timmar och man transplanterade hud från vänster skinka till nacken. Sen tog man även en ytlig från tumör ryggen.
Jag vaknade upp på uppvaket 12 och mådde inte alls illa, hade fått mycket medel mot illamående. Men hungrig och törstig var jag ju. Så efter ca 1.5 timme får jag komma till avdelningen och äta ost smörgås. Trodde inte att en vanlig limpsmörgås kunde smaka så gott. Jag fick mera morfin men hade inte så ont, det som kändes som det värsta är hudtransplantationen. Men det lägger sig snart. Jag somnade och sov ett par timmar, när jag sen vaknade upp hade Henry varit på McDonalds och handlat mat, absolut inte min typ av mat men just idag var även det gott! Jag hade kateter och fick ta bort den och kissa innan man fick åka hem. Sist av alla lämnade vi dagavdelningen 18.30. Jag tackade för ett otroligt bra bemötande vi fått hela dagen. Väl ute kom glädje tårarna från oss alla! LYCKA!
Jag somnade som en stock i bilen och sov hela vägen hem. Väl hemma tog det inte lång tid innan dossster med mn stod med en färsk bakad mintchoklad kaka. DU VET PRECIS vad jag gillar och ville fira på. Tyvärr hann dom inte stranna på fika! Men tusen tack för en goooood kaka!

Sen kom ASIH på besök och hjälpte mig med hur vi ska klara smärtlindringen under natten. Jag har ju min morfin penna och jag tror den kommer hjälpa mig annars skulle ja bara ringa! Men just nu lever jag på lyckoruset.
Nu kommer jag få en helt annan livskvalitet och jag kommer kunna ligga ner.......

Imorn händer grejer men det tar vi då.................Tjingeling!

Tack Sylvia för brödcheckarna, ovanligt men häftig!

ONSDAG

2009-03-04T20:04:00.004+01:00

Ville bara att natten skulle ta slut. Sov oroligt pga visste ju inte hur det skulle bli idag. Hade skapligt ont pga att jag gett mig själv morfinpenna. När kl äntligen visar 05 är det ok att gå upp. Melinda kom och åt frukost med oss, mysigt! Pysslade med en del och fick lov att tömma kylen och frysen då dom skulle byta ut dom kl 8. ASIH kom och gav mig funix och sen fick mamsen ta tengil och draken. Vidare åkte vi och träffade Pastor P och hade ett samtal . Det blir nog bra allt sen när det är dax!
Vi stannade och åt lunch i bredden och en Italiensk restaurang, riktigt mysig och god mat. Sista stoppet var Uppsala och Akademiska. Jag fick träffa sköterskan som ska ta hand om mig, narkosläkaren och en student. DET BLIR OP IMORN!! Jippie! Det tog lång tid alltihopa men när vi åkte hemåt kände jag mig såååå glad!
Vi ska vara där 07.30 och jag måste fasta från 00.00, jag ska sövas ner! Men sen får jag åka hem när jag mår bättre. Jag har haft såå ont i nacken för huden är helt bort fläckt.....Sen tengil gör lite ont, med det blir bättre när svullnaden har lagt sig.

Tack till Jennies moster Agneta för en nallebudet, den var jättesöt!

TISDAGKVÄLL

2009-03-03T22:26:00.004+01:00

Klockan 06 kom grannen in och gav mig en spruta och då först kändes det bättre. Sen kom sköterskan Y och gav mej furix, emlade draken och morfinade tengil. Men nu kunde hon konstatera att tengil krymt. Verkar som den funnit sig till rätta där nere och då har svullnade gått ner. Fattar inte att det kan ske på några timmar bara. Men skönt var det i allafall, för nu kunde jag sitta lite grann. Y hade även med sig en morfinpenna. Så nu kan jag smärtstilla mig själv. Mamsen hämtade upp mig och vi åkte till Radiumhemmet och läkaren E. Jag gillar henne för hon har fått en otrolig empati m m. Vi hade ett bra samtal. Hon tittade oxå på tengil där nere och konstaterade samma sak, svullnaden hade gått ner. Men att självklart skulle vi ta bort den, frågan är bara var? Jag ska ju till Uppsala. Hon lovade att ringa och fråga. En sak hon nämnde är att om man haft för många kramper kan man inte op just nu och om något värde som ej är bra. Får hålla tummarna! Sen sa hon att efter op kan man leva som vanligt. Om man mår bra! Jag frågade om jag fick resa? Det fick jag! Min healing Gun - Marie har en god vän i Sardinien som oxå healar sjuka folk. Italienare! Så hon ville att jag skulle åka dit och bli healad. Jag, Nadja och Gun-Marie åker dit den 25 mars och mellan landar i Milano. Häftigt, har aldrig varit där.
Sen var vi hos sårsköterskan S. Hon kunde konstarera att huden runt draken är skinnflådd. Och gav mig lite andra tips. Även vännen Jenny kunde ju ge råd som ledde till nått positivt.
Bråttom fick vi men hann precis till denna peruk butik. Vi fick hjälp av en proffsig tjej. Och 15 min senare knatar jag ut därifrån med en jättesnygg peruk.

Hungriga hade vi hunnit bli och hittade ett super mysigt fik med en hälsotallrik. Den slank nerfint i kistan.

Jenny var lite ivrig att beställa hon med. Men det fanns massor med gott fika men vi nöjde oss med lunchen.

Vilade lite när jag kom hem och ringde massa tel samtal, sen kom Henry hem och vi åt en nice kokoskyckling med jasminris.

Halva tjejmaffian kom över med fika och Henry drog och träna. Vi firade att dagen blen bra trots den tuffa natten!

Fick från en bloggläsare;

Sabina en ung och vacker kvinna är,

men tyvärr en svår sjukdom på henne tär.

Hon två söta döttrar har,

dom vill ju så klart sin mamma ha kvar.

2009 kommer att för henne bli ett jobbigt år,

men tänk ändå så fort tiden går.

Med den kraft och styrka hon har,

kommer hon att ha många år kvar.

Med sina barn och Henry vid sin sida,

hon igenom sin sjukdom kommer att glida.

Snart hon frisk och kry är,och det mot bättre tider bär.

Tjingelimg!

TISDAG

2009-03-03T02:36:00.004+01:00

Kom ihåg SABINA, det är nu i dom här tuffa tiderna du ska minnas detta!!

Efter att Julia åkt till skolan och Henry till jobbet kom sköterskan Y hit och tog lite prover och gav mig vätskedrivande. Läkaren skulle höra av sig när hon pratat med läkaren på melanom mott. Y hjälpte även mig med draken som nu är riktigt röd i huden, verkar som huden blivit fläckt på flera ställen och det smärtar ju enormt. Vi har nu bara emla på för att låta huden andas lite. Sen har vi ju tengil där nere som är fruktansvärd. Den gör så ont att jag kan inte ens vidröra den med paper eller nått. Morfingel funkar ett kort tag med bara som avsvalkning INTE som smärtlindring. Jag har fått lite smärtlindring i intravös form morfin. Men inget hjälper!

Dossyster kom på besök och hade med sig kärleksmums till mig! Precis vad jag behövde, lite gott! Vi gick igenom resor, projekt och annat allvar mixat med skratt. Mamsen kom oxå och fick träffa dossyster för första ggr. Sköterskan Y var nu tillbaka och skulle göra om alla procedurer. Fick svar på mitt prov, hade lite lågt kalcium värde och ska få äta lite piller! Men helt ofarligt.

Kramper har ja fått till och från men bara små och jag är då duktig på att andas och ta de lugnt.

Vi åkte iväg för att hämta Melli ( jag låg, satt i bilen folk måste ju tro man e galen ). Hon hade tid för att pröva ut läsglasögon. Vi hittade ett par och beställde dom, 1795kr som hittat! Hmm.

Sen vidare till SÖS och BUP. Melli vill helst inte träffa psykologen men jag tror det är bra, det hon fick bestämma var varannan vecka inte varje vecka. Fick förresten samtal från läkaren att jag får vänta till imorn då jag ändå hade ett inbokat besök. Men fattar dom inte att detta är omänskligt, ohållbart att gå med?

Vidare hem där jag var såååå hungrig, kom på att jag lömt av lunch och bara ätit mums. Som tur är var Henry hemma så maten var ju klar.

Melinda åt med oss men ville sen hem till pappa pga att hon tyckte de va jobbigt att se mig ha så ont. Jag har gråtit mer eller mindre hela kvällen av smärta. Tillslut efter att Helena gett mig morfin i magen somnade jag. Men vaknade 00 och det var dax för emla draken och morfina tengil samt ge mig spruta i magen ( vilket gjorde skit ont ). Somnade om men vaknade 02 och skrek av smärtor. Mera emla drake och morfina tengil. Men det hjälpte inte så jag ringde ASIH och stortjöt. Rådet var att ge mera morfin i spruta i magen.

NEJ imorn ska den väck, inte en natt till så här......

Detta var min dag!

Hur gör man när man vill skicka en present till dej men inte vet hur och vart? :)Hälsn. Madde

Man mailar mig på anna.n74@hotmail.com så skickar jag adressen.

Jag känner inte dej, men jag är orolig ändå, känns så länge du ska vara utan något ALLS...5 mars till 13 april är lång tid. blir du isolerad då, vad jag förstår ska ditt immunförsvar ner på noll eller?

Ja det är en lång tid och det är nu min kropp inte får svika mig. Jag har inget skydd alls nu utan får lita på att kroppen orkar. Jag har fortfarande spridning och får nya tumörer varje dag ( inte minst tengil mellan benen nu sist ). Jag blir inte isolerad förrens 13april.

Hur fort "blommar" tumörerna upp?? Blommar känns inte riktigt som rätt ord men jag kommer inte på ngt annat :(

Varje dag blommar det upp nya, men oftatst väldigt små, jag har fått mest runt nacken, halsen, öronen och magen.

"Sluta aldrig hoppas

Sluta aldrig be

Sluta aldrig önska

Under kan ju ske" ...

MÅNDAG

2009-03-02T05:44:00.003+01:00

Måste ändå få känns mig nöjd med att med intravöst morfin lyckats sova ett tag! Men värken från alla håll och kanter kan jag snart bara skratta åt för tårarna är slut. Marie Ps mysiga nalle jag fick har agerat som huvudkudde och är super skön. TACK!
Jag som alltid sagt att jag har en låg smärttröskel måste vid detta lagret jobbat upp den. Denna vecka var verkligen full proppad och jag vet inte riktigt vad jag ska kunna plocka bort för att hinna med och ta bort nästa tengil. Men om jag så ska sitta på gyn akut hela dan så ska denna bort idag.

Tänkta svara på lite frågor jag fått;

* Blir det inte tungt i nacken med "draken" där?
- Inte tungt men smärtsamt och klumpigt.

* Döljer du den med förband eller håret på dagarna eller går det kanske inte?
- Jag har först emla, sen acvacel och sen en binda och sist en gasbinda lindad runt halsen.

* Säkert svårt att säga men vad är nästa steg för dig när draken försvinner? Blir det mer behandlingar?

- Det ända jag vet är att nu ska jag göra detta "projekt" och se vad det ger, men inga flera cellgifter kommer jag få.

* När är det sagt att den nya behandlingen börjar?
- Jag opereras 5 mars och sen ska jag tillbaka den 13 april.

* Hur tar din äldsts dotter alltihop med sjukdomen?
- Hon träffar en underbar barnpsykolog 1ggr/v på BUP för funktionshindrade barn ( pga sin lillasyster ) och det funkar jättebra. Den bästa egenskapen ja tror Melinda har ärvt av mig är just styrka. Hon säger ofta men mamma du är ju här nu och vi njuter av det. Så klok! För att i nästa skede säga inför hela sin klass att min mamma kan dö när som helst. Som mamma känner jag att jag har gjort och gör allt för att mina prinsessor ska ha de bra. Vi pratar mycket om det hemma men på hennes villkor, jag döljer inget för henne. Resan gjorde oss alla så gott och nu sportlovet i Karslstad. Vi hade ju gort iordning hennes rum när hon var borta, det uppskattades.

Jag läser din blogg varje dag och tårarna rinner.
kämpar med det onda och du ÄR så stark. Var får du din kraft ifrån? En annan har ibland känslan av att "jag vill bara dö" och det för att allt är bara så jobbigt. Mina problem är som en fis i universum jämfört med det du lever med nu. Jag önskar att jag kunde hjälpa dig på nått sätt.....
Den här lilla "versen" har jag hängandes på väggen:
" Det blåser en stormsom fyller min själ,med kärlek, kraft och mod.
Den ger mig styrkaatt fortsätta framåtden är som en frihetens flod.
Men utsträckta händer jag möter min morgon,tar ödmjukt emot Moder Jord.
Och den blir av naturen,av alla små underen människa, tacksam och god."
Med detta så avslutar jag mitt mail.
Jag ber för dig/familjen om styrka!
Sköt om dig, allas vår "krigarprinsessa" Sabina! *värmande kram* Irre...

SÖNDAG

2009-03-01T21:39:00.002+01:00

Jag ska då ha maximal otur! Vaknade i natt och hade ont mellan benen. Hmm, ringde ASIH och bad dom komma. Jag har fått en tumör på det värsta tänkbara stället. Jag fick intravös morfin för att kunna somna om och sen skulle dom komma tillbaka på morgonen. Jag somnade om och vaknade 07.30. Grejen är att nu kan jag inte sitta på toa eller på en stol. Puh den här smärtan är ännu värre pga alla nerver och känsel man har där. Henry fick sova ut och sen åt vi en liten frukost då vi skulle på brunch senare. Vi var bjudna till healing Gun - Marie och hennes familj. Mamsen och Håkan hämtade upp oss och jag fick hitta nått sätt att klara bilvägen dit. Anders och Henry njuter av all god mat vi fick!

Min present var tre söta dekorationsägg i en liten hjärtskål.

Min barndoms kompis Nadja med hennes goa Anders.

Värdparet Gun-Marie och Stefan med hans barn.

Min älskade mamma och hennes man Håkan som varit gifta i ett år på söndag 8 mars. Tänk vad tiden går fort. Redan mars idag! Vi hade en jättetrevlig brunch och alla fick tillfällen och berätta hur dom träffats.

När vi kom hem skulle läkaren komma och hjälpa mig med smärtlindring till natten. Det fick bli en rejäl dos morfingele och intravös morfin. Sen skulle hon kontakta melanom mott för rådfrågning. För imorn måste den ju opereras bort. Funkar inte att ha den där!

Vi fick även ta barnen ikväll, men det gick smidigt för dom gick och sov direkt.

LÖRDAG

2009-03-01T00:32:00.003+01:00

Vaknade 04 av att jag hade kramp i båda benen och skrek rakt ut efter Henry, det tog ett tag innan han hörde och den tiden trodde jag skulle tuppa av. Jag fick snabbt i mig stesolid och tog även det andra. Upplevde att det höll i sig längre denna gång! När det släppt emlade vi draken och sen somnade jag fort om igen. Vaknade nästa gång 07.30. Då var det ju dax för all medicinering och sen kunde jag inte sussa. Som tur är är alltid nån vaken på msn, denna gång Lotta! Vi hamnade i telefon ett tag och tiden rann iväg. Kl 10 lyckades jag somna om till 11. Sen var man ganska hungrig..........
ASIH kom och gav mig furix och nu var det en ny sköterska, men även hon hur trevlig som helst! Lite presenter skulle inhandlas så vi styrde bilen till my home. Hittade lite smått och gott! Hem igen för ytterligare påfyllning av furix. Lite mer pysslande och sen kom Pernilla och Carlos med lite nötmixar och baklava m m . Tiden rann iväg och vi pratade träning och ja gav henne lite kläder som jag hoppas kommer till användning. Mysigt att få göra nån annan lite glad.
Det var middagsbjudning hos Jenny, Jonas, Moa och Tilda. Vi fick en super god fläskfilegryta med trumpetsvamp och en himlans massa andra gosaker i, speciellt oliver som jag älskar. Till det jasminris och bröd. Alltid lika spännande att pröva nya saker och säkert för Henry som annars alltid får laga maten.
Melodifestivalen rullade på i bakgrunden men vi hade annat att prata om, men var rätt nöjd med Agnes. Smärtan har varit tung idag, speciellt nacken. Har haft små kramper under dagen men börjar lära mig att andas och ta de lugnt.

Söta lilla Molly som inte fick springa runt och härja i lägenheten när gäster var på besök, men lika glad var hon för det! Hon blir faktiskt 1 år den 9 mars.

Snälla flickorna Moa och Tilda som på nått sätt alltid är som små änglar när just vi är på besök! Pyssel och knåp höll dom på med hur länge som helst......

Grabbarna körde guitar hero och tydligen så spöade Jonas honom. Lite roligt för MR är lite för van att alltid vinna!! Hihi

Jag som går på så mycket olika piller så jag kände mig så trött så det blev inget spel för oss, hade gärna velat men tröttheten tog över. Vi hann i allafall snacka en hel del.

Tack Anna J från Vetlanda för boken "Tänkvärt om HOPP"

FREDAG

2009-02-27T18:41:00.006+01:00

Nu innan den är ett minne blott tänkte jag visa draken. Så ni förstår säkert hur ont den gör! Men idag har varit lite bättre, känns som det går åt rätt håll! Alla är involverade i att kunna byta den, för det behövs ju var tredje timme!

Igår kunde ju inte jag somna när tjejerna gått och Henry var hos Teppo och kollade fotboll. Så jag började projekt garderob hall. Jag satte på freestyles gamla godingar och satt och sjöng för mig själv och vek kläder. Sen ringde jag en del samtal som varade i timmar. Vid 02 var det dax att bryta upp men då var jag så nöjd med kvällens insats. Jag somnade bums och vaknade 04.30 för omläggning sen slocknade jag och vaknade 07.30 WOW! Men wow blev snabbt ett högt skrik och jag fick jordens kramp i benet. Henry kom springande medans jag satt i tel med ASIH. Snabbt en stesolid, nu bestämde dom att jag ska ligga på en låg dos hela tiden samt att jag fick Diazepam. Riktigt läskigt men ofarligt. Hotellfrukosten åkte fram och vi satt länge och pratade. Kurator S kom och vi hade vårt samtal, finns alltid så mycket att prata om och tiden räcker aldrig till hmmm. Bloggboken är ju i fokus nu och det ska bli så roligt. Sen har vi ju releasen av boken " Livet kan inte vänta " den 23/3. Vi ska ju ha fest och inbjudningar ska ju ut! Under tiden kom även sköterskan Y och gav mig furix, hon smälter in så bra här så man märker inte ens att dom kommer och jobbar med mig! Hon e sååå go!
Det händer ju en del som är roligt att fokusera på. Henry åkte till jobbet och jag la mig och vila en stund. Har ju Teppo här i närheten för man bör inte vara ensam ifall nått händer. Sen kom Sonja och höll mig sällskap, vi planerade in lite roliga saker under dom där 6v jag ska vänta.
Henry kom hem tidigt och hade köpt en massa gosaker för vår ensamma fredag! Färsk torsk hade jag beställt! Vi tog en pensionärs promenad upp till centrum för att ännu en gång hämta ett tråkigt paket från hjälpmedelscentralen. Skönt med lite frisk luft och benen behöver röra sig. Jag känner så starkt att det går åt rätt håll för jag mår lite bättre.
Ikväll ska vi äta gott, kolla Lets dance och pula med att sortera cd-skivor i nya fodral!
Helgen har en del att bjuda på om jag mår så pass bra!

Fick frågan om en kjol och den är från NK våren- 06, super fin och skön!

TORSDAG

2009-02-26T23:46:00.005+01:00

Bästa natten på 10 dar! Somnade 00-01.30 sen från 02-06. Sååå skönt men tror jag var så utmattade av kramperna ja fick igår. Julia kom upp strax efter det. Dax att packa till pappa så hon är alltid lite orolig. En stor överraskning fick hon när A knackade på dörren mitt i morgon kvisten. Dom gillar varandra! Alla gick vi samtidigt, Julia till fritids, Henry till jobbet och Jag och A stack till Scandic för att njuta av en frulle. Mums vad gott, fotogensmaken börjar släppa och mina vanliga smaklökar börjar göra sig till kännaVi satt länge och mofsade i oss allt möjligt. Så underbart att få komma ut bland vanligt folk. Sen åkte vi hem för jag skulle ta lite prover och få mitt furix. Sköterskan Y är så flexibel och kom och mötte oss. Snällt! Vidare till ikea, tänkte bara kika runt lite men det finns ju alltid nått att köpa. Håller ju på med lite små projekt och hittade material till det. Vi gick runt länge och jag kände mig så lycklig att få vara normal för ett tag. På toan fick A byta draken så jag kunde stå ut med smärtan. Nu blöder den rejält och har minskat lite lite, ( JIPPIE ).
Sen knatade vi i det underbara vädret bort till Waynes Coffee och tog en lunch. Ett måste där ute är ju oxå polaren & pyret som har billiga outlet kläder för Julia. Gjorde några fynd!!
Har ju varit tvungen att öka cortison dosen pga kramperna så nu är jag rejält svullen. Så utan att skoja ser jag ut som jag har en liten Melvin i magen. Jag fick kramp och A ropade på en kille som kunde hjälpa till. Man ska ju andas lugnt och djupt så jag tror killen trodde jag skulle föda barn mitt på trottoaren Ha Ha.... Med stesolid går det över efter 5min. Men nu var det dax att åka hemåt, räcker med utflykter för en dag! A släppte av mig och påbörjade sin långa resa hem. jag gick hem och vilade i soffan, Sköterskan Y kom och gav mig mera vätskedrivande. Skönt även om det inte kom så mycket!

Mina goa vänner Marit, Isa ( som fixade facebookgrejen ) och systeryster kom till mig och Isa fixade middag, kyckling fylld med chevreost och honung, rostade grönsaker, ruccola sallad med cremefraiche med sweetchilisås. Jättegott, och så roligt att pröva nått nytt! Sen hade vi mammas rabarber-jordgubbspaj med vaniljvitchokladvisp från igår!! Mat är till för att njutas av!
Henry hade jag skickat iväg till Teppo. Julia var glad att få ha båda hos sig. Det blev pizza, öl och grabbsnack! Det glädjer mig att dom har så bra kontakt för det underlättar allt. Så jag fick 3 timmar själv när tjejerna gått och fotbollsmatchen var över. Men det gjorde mig bara gott!

Idag har jag känt mig så här lycklig i hela kroppen, jag ska klara detta, jag ska ta tillbaka mitt gamla liv!! Fick två kramper till under kvällen men tog en stesolid och försökte lugna mig själv, det är otäckt att tappa kontrollen.
Nu ska draken läggas om och sen försöka sova lite grann.......

ONSDAG

2009-02-25T20:48:00.003+01:00

Som sagt när smärtan är som värst blundar jag och får fram denna bild!
Jag somnade 00-01.30 sen pratade jag med NY Jennie en stund och sov mellan 02.30-05-30. Det känns som framsteg, utvilad var jag i allafall. Men smärtan är enorm då draken nu öppnat sig på flera ställen och det är små öppna sår överallt och rödrådnad runt hela. Huden är så tänjd och vill bara spricka! Så smärtan får jag leva med, när emla och xylocain 5% åkt på bränner det i ca 5min sen försvinner det och smärtan går ner till en 4 eller 5 a ( på smärtskalan ). Det håller i sig ca 2 timmar sen måste man göra om proceduren. Idag råkade jag vänta för länge och då höll jag på tuppa av.
Sista strålningensdagen är kommen. Skönt att det är över för det har varit otäckt och gjort ont i draken när masken suttit på. Vi åkte hem och jag kände mig trött. Mamsen städade och fixade fint här hemma då Henrys mamma och syster samt man kommer på besök. Sen kom Henry hem och värmde kalopsen. Jag fick hoppa över lunchen och ligga i soffan, hade fått furix och blev helt sänkt. Sen fick jag kramp igen och tog stesolid, vart inte lika rädd denna gång utan försökte slappna av. Mamsen hade bakat mini-semlor med vaniljvitchokladvisp och en rabarber-jordgubbspaj. Vi fikade och det smakade gott trots att allt smakar fotogen, järn och klorin. Haha låter ju gött! Det var mycket trevligt att sitta och prata och tiden gick fort. Dom har ju en bit hem till Borlänge.
När alla åkt röjde jag upp lite bland mina kläder. Har lite kläder att dela ut till mina kompisar. Fick lite kramper till. Sen tog jag en smärtsam men skön dusch. Draken blev riktigt ren och kunde läggas om. Trots all smärta har jag haft en riktigt trevlig dag!

Fick av http://soffie69.blogg.se/
Vad bra hjälp du får av det teamet de verkar ju så bra,
är kramperna av metastaserna eller av strålningen,usch va läskigt,hoppas du får sova inatt,en fin dikt till dej!

Ett läkande ljus-
av Siv Andersson
Jag önskar jag hade en sådan förmåga
att tända en hälsans läkande låga.
Då skulle den särskilt för dig få brinna-
få allt det onda att helt försvinna.
Den skulle se till att kurvan vänder och
att du får omsorg av goda händer.
Dag och natt hos dig den skulle vaka
och ge dig all kraft att få hälsan tillbaka.

Tänker på dig kram Sofie

Men ni är fler som skickar fina dikter och kommentarer och alla gör mig glad!

TISDAG

2009-02-24T05:54:00.010+01:00

Natten var helt oki, jag sov mellan 00-01.30 sen mellan 03-05.30, trots att nacken svullnade upp och gjorde mig helt stel. Låg ändå kvar i soffan och surfade tills Julia vaknade 06.45. Vi myste lite och tog det lugnt. Sen åt vi frukost, höjdpunkten på dan tycker jag mums! Henry skulle vart ledig idag och följt med mig men en kris på jobbet satte käppar i hjulet och mamsen fick rycka in. Uff gillar inte alls strålningen, det gör ont i draken och smaken blir pest. Bara en gång kvar!!! Åkte hem och kände mig bra. Sjukgymnasten och arbetsterapeuten om på besök och gav mig olika tips samt beställde ett ryggstöd till sängen. När dom var på väg möttes dom av sjuksköterskorna i dörren. Jag fick mera furix och dom bytte om på draken. När dom gått tänkte jag vila men då ringer dom från hjälpmedelscentralen och ska redan leverera sängstödet! Wow det var snabbt jobbat! Ska precis gå och sätta mig när jag får kramper i armen och fingrarna. Jätteläskigt, jag blir livrädd och ringer Teppo som snabbt ska komma över och sen ringer jag ASIH som snabbt ordinerar betapred och stesolid. Jag börjar stört gråta av rädsla. Men läkaren lugnar mig och säger det är vanligt. Jag som tvingade mamsen hem för jag tänkte det var ok att vara ensam en stund. Det gick över och jag kände mig lugn av stesolidet. Teppo stannade kvar och höll mig sällskap, sen tog ha emot Julia och var med henne. Henry skulle bli sen så syster Johanna och Tobias kom. Innan det hade Teppo lagat middag oxå, Tack för all hjälp! Pratade med Melinda som har det toppen i Karlstad. Härligt för jag vill inte att hon ska se mig så här dålig!
Har nu ÄNtLIGEN fått tid för operation av tumörer i Uppsala. Onsdag den 4 mars är det inskrivning och jag ska träffa narkosläkaren. Torsdag den 5 mars tar dom bort minst två tengilar tumörer. Sen är projektet igång!!! JIPPIE! Sen ska 6 veckor bara rusa iväg. Som lite plåster på såren för en tung dag fick jag först ett blombud från min vän Jennie i NYs föräldrar och bror ( som bor granne med mig ) och en HEL väska med skivor, filmer, tröjor, nyckelringar och en stor härlig nalle från MARIE PICASSO! Vilka fina gester.....jag blev såå glad!

Innan kvällen var slut fick jag min andra kramp, denna gång benet och foten. Jag skrek rakt ut och skrämde väl livet ur stackare Henry som stod i köket och lagade kalops. Han släppte allt och jag sa ring ASIH. Ordination mera stesolid! Han sa igen att det är fullt normalt! Men jag blir ju livrädd....

Det är alltid lika kul att se vad andra skriver om mig, läs själv;

http://odietamo-karo.blogspot.com/2009/02/perspektiv.html

HUMLAN:

Humlan kan inte flyga

För vingarna är för små

Den struntar i allt man säger

Och flyger ändå.

Säg mig du lilla humla

Hur går den där flykten till?

Men humlan brumlar och mumlar:Man kan allt man vill!

Styrkekramar till dig och din familj!

En annan som skrivit;

http://bloggtipsarna.blogg.se/2009/february/lat-aldrig-livet-vanta.html

Svar till Karin: Jag vet inte hur djup leverfläcken var som dom tog bort först, och jag fick redan efter första op veta att de fanns spridning till lymfar. Så för MIG var det lugnet före stormen men man sk veta att det är bara 20% som får tillbaka det. Men man får lära sig att hitta ett förhållningssätt till det. Jag har nog inte något bra svar på det.

Svar till Helene: Ja den i nacken kallad draken är en malignt melanom tumör och den kommer spricka så småningom och ut kommer det död hudvävnad. Dom nya som kommer sitter under huden och runt om blir det en inre blödning så dom ser ut som blåmärken. Sen börjar mina "gamla" växa igen och dom är ju ytliga blåsvarta som börjar blöda oxå.

MÅNDAG

2009-02-23T21:15:00.005+01:00

Jag sov mellan 20-22 och 00-01.30. Sen hade jag tur att Oscarsgalan gick inatt så man hade nått att titta på! Sen somnade jag vid 03 och hade säkert kunnat sova längre men Julia vaknade 05.15. Vi gick upp och myste lite. Hon är så underbar på morgonen, humöret på topp! Vi väckte Henry till frukost vid 07.30 och sen åkte båda åt sitt håll. Jag ringde lite samtal varav ett tråkigt! Ringde även ASIH och frågade om de verkligen ska vara så att jag inte ens kan gå av all vätskesamling i knäna. Hon skulle kolla upp de. Mamsen kom vid 09 och vi åkte till strålningen. Jag hade så ont i draken för idag är den ännu svullnare och rödare. (Jag kallar tumören i nacken för draken och man kommer inte hjälpa den på traven pga infektionsrisken. När jag skriver att den sprutar eld menar jag att den tömmer sig på död tumörvävnad.) När man sen skulle sätta fast masken höll jag på tuppa av, för den kom åt draken lite och det gjorde ont! Men själva strålningen gick snabbt. Jag åkte hem och sov en timme för det måste man. Sen kom Ullis på besök med en hel fruktkorg och tidningar. Precis vad man behöver..... Vi pratade och pratade! Dom erbjuder sig att ta barnen när som helst, så bra att kunna göra ett nätverk av hjälp. När hon gick kom min pappa på besök. Han hade med sig min favvo-libanesisk mat och blev bestört när han såg hur jag förändrats sen Julias kalas 1 månad innan. Jag kan se att det är oerhört svårt för honom att vara här. Fick ett halsband som tillhört min farmor och som ska ge mig skydd. Jag blev jätteglad att han kom och jag fick umgås med honom. Teppo, Marit och Henry kom oxå och vi satt och pratade. Jag hade ju fått pröva zylokain kräm + emla = och det kändes bättre och det även verkade svalkande. Var ju tvungen att ta bort morfinkrämen då den blev för stark och det bara brände. Henry lagade en underbart god fiskgratäng som smakade trots att jag har en smak av klorin, järn och fotogen. Inget smakar egentligen men men....... ASIH kom och satte en nål och Julia höll rädda mamma i handen. Jag fick furix vätskedrivande intravöst för att jag måste få ur mig en del. Dom är ju helt underbara på ASIH och så goa mot Julia som är så nyfiken. Fick även en kudde och madrass att prova. Jag har mått bättre på kvällen och humöret varit lugnare. Vi har kollat lite gamla videosnuttar på barnen sen dom var små och Jannes och Annas konsert hos mig från i söndags. När alla gått ( ja även Henry som skulle spela bandy) och Julia somnat så får jag äntligen min egen tid! Nu är jag trött så det blir nog sömn för min del.

Det är helt oki för mig att ni länkar till mig!
Som den här tjejen har gjort; http://tigrisenemmis.blogg.se/2009/february/tank-efter.html#comment
väldigt fint skrivet!

SÖNDAGKVÄLL

2009-02-22T22:39:00.003+01:00

Vi hann med en liten promenad ute i snön men idag var inte alls lika skönt som igår! Så det blev bara en pytteliten en för friska luften skull......Sol vill vi ha!

Äntligen kom min vän Janne med hans solist Anna. Vi fick underhållning i 2 timmar med massa musik. Henry, jag och Julia satt i soffan och njöt. Tack snälla ni för konserten! Nu är låtarna klara och jag känner mig super nöjd. Kom även på att så klart dom ska spela på vår release fest för boken. De är ju bara 1månad kvar och tiden går ju så fort! Det var ju roligare att planera.......Det börjar ju närma sig och den närmaste tiden ska jag göra lite fler reportage. Känns roligt! Jag kommer tala om var och när ni kan se mig!

Annars har dagen varit relativt smärtsam, jag kände att morfingelet brände och gjorde mer ont än nytta, så den slutade jag med. Draken öppnar sig mer och mer och tror det är därför den gör ondare och ondare. Vi emlar var 3dje timme. Jag har däremot kunna sova en hel del under dan, såna små power naps. Så det är ju positivt. Vi har verkligen slappat idag, skönt! Tittade på mitt favvo program Greys A som hade repris på 5an. Och såg att den 3 mars börjar även Desperate H, härligt lite att titta på!

Jag ringde även min pappa och bad han komma och besöka mig. Jag vet att han är lite av en struts och dyker ner med huvudet, vill inte förstå. Men nu är det precis 1månad sen Julias kalas och han var här! Så imorn skulle han komma!

Melinda har det toppen i Karlstad med sin vän Cassandra. Kul för henne att få göra lite saker på sportlovet.....

Julia får gå kortare dagar på fritids, har ju faktiskt inget val och hon trivs bra!

Det som känns jobbigt nu är att mina ytliga tumörer tagit fart och växer nu, två har tom börjat blöda igen. Vilket gör att jag måste sitta på specialkudde igen. Har fått ett flertal nya tumörer på och runt höger öra. Vilket gör det svårt att sova på höger sida, och vänstersida sitter ju draken. Inte så bussigt! Kan det inte bara lugna sig lite? Ge mig en chans att till detta nya projekt!

Cortisonet har nu förändrat mitt utseende så mycket att folk reagerar. Pete sa idag att jag ser ut som Monica Geller i Vänner när hon var som tjockast ung! Haha men jag kan ta det på rätt sätt. För jag är rejält svullen nu. Men bara TRE DAGAR kvar med högdos sen dax att trappa ner. Ska bli skönt för det är tungt för hela kroppen, jag ser helt grotesk ut. Nehe, nu ska jag försöka sussa lite till, tycker inte om nätter vill att det fort ska bli morgon........

Tack för alla tips för magen, ska fixa hem en del imorn!

SÖNDAG

2009-02-22T08:24:00.003+01:00

Äntligen kom ASIH med morfingelet som jag så förväntasfullt hoppas på ska lindra smärtan. Dom tog även ett blodsocker 8 och ett blodtryck 110/70 så det var ju bra värden. En jättetrevlig finsk dam som även lät Julia vara med. Hon kändes så bra och skönt att dom är så hemma vana.

Ett kort från häromdagen när Mille var på besök. Han har blivit så duktig på att ligga på mage.

Julia med favorit dockan Mille som hon bär med sig överallt. Byter blöja och matar den. Hon tar mammas plasthandskar och leker med. Nu finns det ju gott om material hemma.......

Gårdagen var ganska smärtsam. Även om vi nu har morfingelet så gör det ont. Men jag ska ge det lite tid. Vi kom ut på en promenad och trots att knäna värker så måste jag röra på mig. Vädret var ju så underbart med sol och snö. Sen kom vi in och fick gevalia besök av Pete. Jag var rätt trött så jag små sov i soffan lite. Somnade in ordentligt sen och vaknade mycket piggare. Även Julia sov mellan 14-17. Hon är nog inte helt 100 lite mag problem. Henry hade förberett kvällens husmanskost; köttfärslimpa med rotgrönsaker, gräddsås, tranbärssylt och saltgurka. Kvällens gäster var Jenny och Jonas som kom utan barn. Vi åt gott, pratade allvar och grät en skvätt, skrattade och spelade kort länge! Trevligt att umgås med vänner! Kollade även melodifestivalen och jag var rätt nöjd med bidragen som gick vidare. Vid 01 kände jag att mitt huvud inte orkade mer så då bröt vi upp och jag somnade fort efter det. Vaknade dock bara 2tim senare. Sen hade jag svårt att somna om pga grym värk. Julia vaknade inte helt otippat 05 igen. Men hon leker så snällt i sitt rum så jag vilade lite till. Hon ville inte ha frukost förrens 07.30. Då måste ju jag oxå äta eftersom jag ska ta cellgifterna sen på fastande mage. Kl 9 somnade hon om i soffan då slocknade även jag med och vi sov till 11. Det var helt underbart. Nu är jag människa igen!!!!! Jag sov djupt..... Vi gick ut och fick frisk luft och nu väntar vi på Janne med solist. Ska bli super intressant! Jag hoppas denna dag ska bli mindre smärtsam, att morfingelet och den ökande dosen morfintabl ska ge sin verkan! Magen ska vi inte ens prata om, vilka sura uppstöttningar. Nån som har bra tips mot magkatarr och sura uppstöttningar? Jag tar omaprazol. Sen har jag novalucol men de är så äckligt att tugga.

LÖRDAG

2009-02-21T09:11:00.004+01:00

Tänkte lägga ut lite fler bilder från vår underbara resa. Nu när jag har det så tufft hjälper det att titta på bilderna och minnas tillbaka.

Mormor med sina barnbarn. Melinda fick ju en hel vecka och bo med mormor. Hon hade längtat efter små flätor, så det fick bli en födelsedagspresent.

Min älskling och jag........

Den här klänningen har jag fått av min vän som gör kläder efter beställningar, jättefina kläder. Besök gärna hennes hemsida och kika; http://www.storalillaj.com/ . Har även länkat till henne på min layout. Julia tyckte jättemycket om denna mjuka klänning.

Natten var tung, riktigt tung. Var inte smärtlindrad nått och kunde bara sova korta stunder. Fick väcka Henry varannan timme för emla då de e de ända som hjälper lite. Höjde morfindosen lite, tror inte det hjälper men känner att jag måste prova nått. Tror även ASIH skulle göra ett hembesök idag med sitt morfingel. Julia som somnade 19 vaknade ju 05 och hade bajsat i blöjan. Hoppas hon inte blir dålig i magen för det var gränsfall. Vi gick upp och åt gröt, sen lekte hon som vanligt. Henry vaknade vid 08 och då blev de frukost nr 2 med lite te och macka. Vädret är ju kanon idag så vi ska väl hinna med en promenad. Men jag måste oxå vila, ska även lägga Julia efter lunch.

FREDAG

2009-02-20T22:23:00.003+01:00

Natten är fortfarande inte min melodi. Jag somnar och vaknar av smärta, är vaken ett tag och somnar sen om för att vakna av smärta igen. Väcker stackars Henry var tredje timme och en trött kille staplar upp och får emla draken. Som tur är har han inga problem med att somna om sen. Jag har bullat upp mig i soffan och kryper tillbaka dit sen. Inte för att jag hittar nån ställning som funkar. När jag vaknade i natt och läste en kommentar från Marie Picasso så sökte jag på hennes blogg och fann detta http://www.improveme.se/Community/Blogg/marie/15695. Roligt att hon skrivit om mig på sin blogg och väldigt tänkvärda ord!

Packade Melindas väska då hon ska till sin vän Cassandra i Karlstad över sportlovet. Hon är så glad för det och kommer få en underbar vecka. Dom är ju som ler och lång halm.

Jag är så hungrig och måste äta innan 8 för sen är det dax för cellgifterna. Väckte Henry och vi åt en stor hotellfrukost. När han åkt kom barnens pappa på en fika, vi måste prata lite om hur vi gör med vår lilla tonårs dotter som gärna vill bestämma allt. Sen kom mamsen och dax för strålning nr 2. Det gick bättre idag och snabbare. Men det är fortfarande lite läskigt att fästas fast så hårt i masken. Vidare hem för ett inskrivningsbesök från ASIH. Det var en sjuksköterska och en läkare som kom. Väldigt empatiska och duktiga. Jag kommer nu mera få all hjälp från dom och ett mobil nr att ringa dygnet runt vid behov. Väldigt skönt. Det första dom ska hjälpa till med är nån sorts kudde och sen trodde dom att morfin gel ev kunde hjälpa. Jag sa att jag är tacksam för all smärtlindring då detta inte hjälper. Dom tog blodtryck 120/90 och lyssnade på lungor som lät bra. Kunde konstatera att jag är rejält svullen i ben, fötter ja över hela kroppen. Och det känns, knäna kan jag knappt stå på!
När dom gått vilade jag en stund, illamående till tusen. Min super granne Helena ringde och frågade hur jag mådde. När jag förklarade frågade hon vad jag hade mot illamående. Jag svarade primperan, inte så konstigt att du mår illa sa hon, du ska ju ha kytril. Jag rådgjorde med mottagningen och dom hade först satt in det svaga men det var oki att byta. Suck har man mått illa och kräkts i onödan. Men jag måste passa mig för kytril är tydligen super stoppande mot magen och jag som precis fått igång min. Hmm. Vilket väljer jag??? Inte illamående i allafall.

Lotta och Mille kom och jag klippte håret. Först flätade vi det i två flätor, sen skar hon av flätorna som mina döttrar ska få. Jag har aldrig i hela mitt liv haft en kort frisyr men jag blev riktigt nöjd! Lite längre fram till och kortare bak. Mille hade en dålig dag och skrek som en liten gris. Men lite pussar hann man stjäla av han.

Sen när dom gått kom Julia hem och kort därefter Henry. Julia var trött och kröp upp hos mig i soffan och somnade 1/2 timme. Mysigt. Men sen kom hon aldrig tillbaka till att leka utan somnade i soffan 19 igen så det blir en tidig morgon, precis som om jag sover! Marit var oxå här och tog hand om diverse saker.Det är skönt med vänner som bara kommer hit och är. Jag har haft skit ont hela em och tårarna har hängt i ögonvrån hela tiden. Det är såååå jobbigt att ha ont hela tiden, även huvudet har känts konstigt av strålningen och tröttheten kommit och gott. Sov under hela Lets Dance och vaknade 21.30. Grät under tiden Henry tömde draken lite försiktigt, vet ju att det blir skönare efteråt men det gör ju så ont. Vad som kommer ur den är ju död vävnad.

Tack för alla värmande kommentarer!!
Såna gör mig glad, här är en av alla många;

jag brukar aldrig bli imponerad av människor, det är ytterst sällan, men du är ett stort undantag, Sabina.
Om vi ska leta någon sorts mening med att vissa drabbas av något så hemskt som du gjort, så är det väl att Du lyckats att ta allt det hemska och förvandla till något gott.
Du har fått måånga läsare, som alla blir tagna, alla nämner samma sak, din otroliga styrka!
jag antar att man kämpar för livet om man inget annat val har, det är nog naturligt.
Men styrkan ligger inte bara där, utan att du hela tiden hittar glädjekorn, hade du stått i en höstack o letat efter en knappnål lovar jag att du hade funnit den.
att du påverkar så många människor, bara genom att skriva på din blogg, då får oss att omvärdera våra liv, vårt gnällande och får oss att uppskatta livet även gråa trista dagar.
Jag skrev om dej på min blogg, och skrev att de borde läsa och begrunda, du är ingen "guru" men du sänder klart och tydligt ett budskap större än du nog själv ser.
Så det blir nog så att du får hänga kvar här på jorden ett bra tag till, för vi behöver verkligen sådana själar som du här!
nu håller vi alla tummar vi har, och hoppas på att den nya behandlingen funkar.
var stolt, du är en väldigt unik människa, och inte många hade klarat det du klarat av hittills! massa massa kramar Anna

TORSDAG

2009-02-19T21:30:00.003+01:00

Natten har varit jobbig men jag har sovit en stund hit och dit. Blir så glad när kl äntligen blir 05 får då får man gå upp. Hela huset sov till 07.30 och då fick jag väcka dom. Julia var på gott humör och vi åt en stor frukost tillsammans innan Henry och Julia gick åt sina håll. Kl 8 var det dax för primperan i förebyggande syfte innan cellgiftet Temodal som skall tas en timme innan strålning. Hux flux kom barnens pappa hit på en kaffe och jag passade på att gråta lite och beklaga min smärta. Helt otroligt vad lätt jag lipar för ingenting nu för tiden. Mamsen hämtade upp mig och vi åkte till strålningen. Där mötte vi upp stora syster oxå! Det var läskigt att sättas fast i masken, undrade om jag kunde andas? Men det gick relativt fort och nästa stopp blev VC. Där tömde dom draken på lite saker och trycket lättade något. Här ser ni hur draken ser ut idag med emla runt om sig!
När jag kom hem från VC mådde jag super illa och hade frossa. Jag lyckades ändå peta i mig lite lunch, men de skulle jag inte gjort för den kom upp lika snabbt! Sen somnade jag i soffan, helt utmattad. Mådde illa hela em. Melinda kom ner och vi pratade lite. Lilla syster och Tobias kom oxå. Jag låg halv utslagen i soffan. Henry bjöd på spagetti bolognese och jag lyckades äta lite men har ingen matlust och mår illa. Men har ju erfarenhet av Temodal och visste att jag skulle må skit! Strålningssköterskorna sa dessutom att jag kunde kräkas och TAPPA HÅRET! Hmm hur ska dom ha de? Nåja Lotta kommer imorn få vi se vad de blir av håret.......
Jag har inte lika ont i draken ikväll men mår så illa och känner mig fruktansvärt trött. Så soffan e laddad och jag i den........

Ang. frågor kring forsknings projektet vet jag inte vad det heter och vill inte lämna ut nått innan jag vet mera!

ONSDAG

2009-02-19T06:21:00.004+01:00

Vi börjar väl från början!
Natten var ju väldigt svår eftersom man väntade på sånt svar, men jag lyckades sova 5 timmar utan nått. Kände mig rätt dåsig igår och tänker försöka sova utan nått i den mån det går!
Mamsen kom och Henry styrde bilen mot Uppsala, har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Så mycket som stod på spel. Vi vr ute i god tid och när vi kom fram fick vi bara vänta ca 10min. Jag hade redan hört att läkaren hade väldigt fina ögon så det var de första jag lade märke till! Han började med att förklara att detta är ett nytt projekt som man inte gjort nån marknadsföring för ännu då det är under forskning. Man har prövat detta i USA och en grupp på 20pers som alla har provat många olika cellgifter och som har en stor spridning i kroppen, alltså samma förutsättningar som jag. Man opererar alltså bort 2 tumörer, en på ytan och en på insidn under lokalbedövning ( inom 2v på mig ) sen sätter man dom i träningsläger och gör dom till mördarceller och de tar 6v sen är dom redo. Då får jag en dunderkur med cytostatika som sänker mitt immunförsvar till 0 ( då får jag vara isolerad i 7dar och mår då tydligen väldigt dålig och tappar håret ) sen när jag ligger på 0 sprutar man tillbaka mördarcellerna och då ska deras jobb vara att käka upp sina egna. Om det hjälper ser man tydligen resultar redan efter 3v. MEN han var väldigt tydlig med att säga att kroppen måste ju vara i den kondition den är i idag annars kan man inte genomföra detta. Jag får typ inte ha njursvikt eller nån leverpåverkan. Han blev ju dessutom rätt chockad över min pillerlista men jag förklarade att det ju är draken som gör att jag måste ta dessa och han ska vara väck inom 2v då kan jag ju sluta med allt. Jag står ju även på cortison nu och har gjort sen 16 jan och dom biverkningarna är ju inte roliga. Jag har ju gått upp minst 10kilo i vätska och har ont i leder. Och det får jag ju börja trappa ner from nästa onsdag då jag är färdig strålad. Han förklarade oxå att under dessa 6v kan jag ju dö men det föstår jag redan och som sagt vad har jag för val? Det hade jag ju gjort ändå. Men jag förstår honom att han måste förklara allt noggrant. Han var otroligt empatisk och det känns jätte bra att det är han som ska ta hand om mig. Så det jag kan göra är att BE att min kropp orkar hålla ut med tanke på att jag redan stått utan nått sen 16/1 och det dröjer tills april innan jag får något, det är lång tid med en sån aggressiv spridning som jag har. Men hoppet finns och jag kämpar på. Det roliga var igår att jag är ju en säljare och igår sålde jag verkligen in min kropp. Jag övertygande honom om att jag har en sån god grund fysik att stå på samt att jag är ung och han skulle bli sååå nöjd med resultatet. Jag nämnde även min maligna broder Stellan och sa att han måste oxå få chansen. Läkaren tyckte det var en bra ide och bad mig ge hans nummer. Jag blev jätte glad att kunna ringa upp Anna och skrika ut glädjen att även dom ska få chansen. Hoppas vi hamnar där samtidigt och får äntligen träffas.
Draken är inte nådig mot mig och jag har såna smärtor hela tiden. Jag emlar var tredje timme och då dämpar det lite men värk har jag konstant. Vi gick upp till VC och fick hjälp med omläggning då passade hon även på att tryck tömma den lite. Hålet är ju så litet där de sipprar ut så det tar ju sån tid innan den kommer vara tom.
Pastor P kom på besök sen och vi pratade klart om hur begravningen skulle vara. Han frågade oxå mig om det känns konstigt att prata om det men nej det gör det inte. Barnens pappa var oxå med och han fick lite frågor som jag tyckte var bra. Nästa vecka ska vi besöka kyrkan sen lägger jag det åt sidan. Men det är intressant att prata med en Pastor.
T skulle bort så Julia kom till oss idag, hon blev ju överlycklig att Mille kom så hon fick nått riktigt att byta på hihi. Jag hade beställt sallader som jag bjöd tjejerna på. Henry skulle gått på GE-galan men kände sig dålig och stannade i sovrummet. Hoppas han inte blir sjuk nu för nu måste jag hålla mig frisk. Min söta lilla prins som bara växer och växer......

Tjejmaffians svaga sida är SMÅGODIS och en rejäl påse hade inhandlats! Såååå gott!

Fick jättefina blommor av tjejerna! Dom vet minsann att jag älskar hjärtan!

När dom hade gått kände jag mig rejält trött men smärtan var enorm. Jag fixade iordning soffan och efter ett tag lyckades jag somna. Men man vaknar ju hela tiden av smärta. Dom ringde i alla fall från ASIH och ska göra ett hembesök på fredag. Känns både och, jag vet att jag är allvarligt sjuk och kommer behöva deras hjälp snart men samtidigt vill man inte acc att man faktiskt är så sjuk. Men det bästa är ju att då kan jag ringa dygnet runt och alltid få hem en läkare.

Idag väntar strålning och nu ska jag påbörja en lågdos cellgift endast för hjärmetastaserna skull. Jag har ätit dessa tidigare och vet att man mår illa av dom och att inget smakar gott. Men det är ju bara under en v så inget att gnälla över! Stora syster och mamsen gör mig sällskap och till kvällen kommer även lilla syster på middag.

Tack Charlotte Thunell för den vackra skyddsängeln som nu hänger runt min hals!

Anna får avsluta detta inlägg;

hej vännen.

denna text har jag hemma, och när jag har det lite kämpigt (inte sabina-kämpigt men ändå)brukar jag tröstas av den, kanske den tröstar dej med:

Jag drömde att jag gick längs en strand, tillsammans med gud. bakom oss lämnade vi våra fotavtryck, ett par var mina och ett par var guds.

jag är alltid med dig genom hela livet sa gud till mig.bilder ur mitt liv trädde fram, och samtidigt såg jag våra fotspår i sanden.

när jag sett hela mitt liv, märkte jag att vid vissa tillfällen, när jag haft det som värst i livet, under dom svåraste stunderna, fanns bara ett par fotspår...

jag frågade gud: jag förstår inte hur du kunde lämna mig när jag behövde dej som allra mest?!

då svarade Gud:"jag älskar dej och skulle aldrig lämna dej.

De svåra tider, när det bara är ett par fotspår, det var då jag bar dej".

/ tusen kramar anna

2009-02-18T12:04:00.002+01:00

LYCKA!!!

JAG FÅR VARA MED PÅ DET NYA PROJEKTET SOM STARTAR OM 2V. MEN RISKEN ATT JAG DÖR UNDER ELLER INNAN KAN SKE MEN JAG HAR FÅTT ETT STORT HOPP OCH HAR ABSOLUT INGET ATT FÖRLORA!!!!! SAMTIDIGT KAN JAG VINNA TID OCH ÅR. I USA HAR EN GRUPP OM 20 PERS TESTAT DETTA , OCH HELA 50% KLARADE DET!!

SKRIVER MERA SEN MEN NU SKA JAG FIRA!!

TISDAG

2009-02-17T21:22:00.004+01:00

Imorgon avgörs min framtid hmm känns skumt!
Sov 5.5 timmar och vaknade med en enorm smärta. Hela nacken var som förlamad och jag kände mig helt sänkt. Tårarna bara sprutade och jag grät av mig en stund. Sen var det bra med det och vi åt en stor frukost. Henry skulle till jobbet idag och röja upp lite så jag och datorn åkte i soffan. Vid 9.30 kom Pernilla förbi och jag bara älskar att höra om hennes instruktörs roll och hennes träning, får mig att minnas bra minnen..... Hon vågade tom ta hand om draken, tack gums! När hon gått pallade jag mig upp till centrum och köpte tights, måste ju ha nått på mig. Men gick fort därifrån när in handlingen var klar. Har ju så fruktansvärt ont i knäna av all vätska kring lederna. PUH! Väl hemma ringde jag en massa samtal och kände mig nöjd sen! Pernilla kom tillbaka och emlade draken igen. Fick även ett oväntat gevalia besök från Tobias (systers kille). Trevligt, jag vill helst inte vara ensam nu. Vi fick tillfälle att snacka allt från deras bebis till min drake. Även mamma kom och vi åkte för att möta upp syster vid begravningsbyrån i sumpan. Vi gick igenom livsarkivet och jag undrar om jag är helt galen som bara sitter där och planerar min egen begravning. Men tack vare kvinnan som tar hand om oss gör saken så mycket lättare! Nåja nu är min del klar och jag har fått säga mitt! Vi blev rejält hungriga och bestämde oss för att äta på vår favorit grek i sumpan; Elektra. Super trevlig personal och jätte god mat till billig peng. Vi delade på en rätt som innehåller lite smått och gott av allt möjligt! Vi pratade om att vi var så glada över att vi hunnit med både New York och nu Kanarieöarna. Att vi verkligen tar tillfällen och träffas. Jag sa att jag känner att kroppen sakta börjar tagga ner. Jag har sån grym smärta hela tiden. Fick förresten samtal från sköterskan som sa att smärtkliniken inte kunde hitta nått bättre än emla. Så jag får inget annat mot smärtan. Vi pratade om att det inte är nått drägligt liv att leva med sån smärta. Jag får dessutom så sjukt mycket nya tumörer hela tiden och små sår över hela kroppen. Är den på väg att lägga av??? Jag ger inte upp på nått sätt men det tar enormt mycket på mitt psyke att ha konstant smärta. Sen kom jag på att faktiskt så avgörs mitt öde imorn ju. Så läkaren måste bara säga JA till mig, det finns inga alternativ!!! Jag undrar vad jag ska ta ikväll ur mitt piller skåp för att kunna sova eller få lugn i kroppen. Nu är tom jag lite nervös.......Henry fick ta en riktig liten "akka" ikväll. Känner att mitt tålamod börjar sinka. När han emlat och jag tryckt morfin kändes de dock bättre + mina favorit lakrits paddor.

Jag vill be alla att hålla alla tummar och tår för mig imorn. Att jag ska få öppna min moet och fira med tjejmaffian imorgon kväll, att ja ska få chansen att få leva ett tag till!! Jag lever i en helt overklig värld och jag kan inte låta bli att undra VARFÖR??? VARFÖR JAG????

Nåja nu ska ja mysa lite med Henry och försöka soooooovaaa!

MÅNDAG

2009-02-16T22:16:00.003+01:00

Dagen blev inte riktigt som jag trodde. När vi kom till läkaren så sa hon att hon missat att man måste ju prova ut en mask och göra en DT-röntgen innan man kan påbörja strålning. Samtalet hos läkaren gick mycket bra och hon kom fram till att hon skulle rådgöra med smärtkliniken om smärtlindring. Jag tror ju att jag behöver mera för huden och inte mera morfin. Så imorn hör hon av sig ang det. Sen pratade vi om att nu har jag ju provat dom tre cellgifterna dom hade att erbjuda mig och inget har ju funkat riktigt, så nu har dom inget mera att erbjuda mig. Så jag ska verkligen stå på mig i Uppsala att jag nu måste få prova detta projekt. Mina värden är ju grymma så det borde inte vara något hinder! Så innan vi bröt upp frågade jag hur det ser ut just nu och just för tillfället är jag stabil. Sen tittade hon med tårögda ögon på mig och sa att ja var en riktig kämpe och att hon beundrar mig. Kände mig glad när jag gick därifrån konstigt nog trots att jag ju egentligen fått ett hemskt besked, att det inte finns nått mer där att ge! Vi träffade upp dossyster med man och fick en kärleksmums att gotta på. Sen vidare till strålningen och provade ut en mask, som tur är fick jag ligga på mage för draken skull. Så på torsdag startar strålningen. Fick chansen att prata med läkaren och han trodde inte att jag skulle tappa håret! Hmm ringde direkt till Lotta och sköt upp klippningen. Vilken tur! Vi åkte till sumpan och åt en lunch och stötte även på T & Y som hängde på. Sista stoppet blev sårsköterskan som trixade och fixade med draken. Vi fick med oss ett helt hav av olika grejer. Den har ju börjat spruta eld nu men det kommer dröja länge innan hela är tom. Och jag kommer ha ont under den tiden. Melinda och hennes pappa åkte och träffade barn kuratorn så då passade Julia på att leka hos oss. Skönt när man så lätt kan hjälpas åt nu. Kuratorn kom 16 och vi låste in oss i köket för ett samtal. Lotta hade ju vart förbi med en super god FÄRSK banankaka vi mumsade på. Vi hann gå igenom allt som hänt sen sist men hann inte med att prata om döden. Jag känner att jag gärna vill prata om det.

Sist men inte minst var det ju dax för våra behandlingar och middag. På sturebadet haga. Jätte mysigt ställe och jag tog ju en välbehövd fotbehandling medans Henry tog en massage. Till middag åt vi en hälsotallrik med kyckling. En perfekt avslutning på denna dag!

MÅNDAG

2009-02-16T07:21:00.002+01:00

Oki jag ger mig! Igår kväll tog jag först en propavan 2 timmar innan jag ville sova och sen tog jag en imovane 30 min innan. Jag somnade och fick sova 4tim först och sen fick vi fylla på morfin och emla dosen men sen lyckades jag somna om 2 timmar till = underbart med 6 timmars sömn och än så länge känner jag mig inte dåsig eller illamåsende. Jippie känner mig stark och redo idag! Draken har nu sprukit och börjar läka rejält, tur att jag slipper se! Jag tror oxå att höjningen av långtidsverkande morfinet kommer bli bra.
Pratade länge med paret från Göteborg igår och fick chansen att fråga hur han mått efter samma strålning som jag ska påbörja idag. Han hade kräkts och fått lite kramper. Vi får se vad jag får! Jätte skönt att få ventilera med några i samma sits. Besök gärna hans frus blogg ;http://nellymamman.skyrock.com! Sen kom det ett sms om att jag skulle förbereda mig på att tappa allt hår. Tack A uppskattade verkligen det! Hade ju helt förträngt det sen strålningen av nacken. Så nu kommer Lotta hit idag och klipper en kort fin frisyr och jag ska vara stark och inte gråta. Jag ska ju spara två flätor till flickorna för håret blir ju aldrig dåligt. Sen måste jag raka runt tumören annars fastnar all tejp och det gör ju skit ont! Så mitt schema idag ser ut så här;
* 8.45 provtagning
* 10 läkarbesök
* 11 strålning
* 13 sårsköterskan
* 14 kurator samtal
* 16 klippning Buhäää
* 18.30 fotbehandling
Vi fick ett tips från syster yster om att man kan få göra en duo spa på haga sas. Ringde dit och mycket riktigt, Henry ville ha massage och jag kan ju inte göra så mycket annat än fotbehandling. Men det mysiga är att vi får vara i samma rum!!! Så jag hoppas att jag inte ska ligga hemma och spy nu för det har jag inte TID med!

När jag tränade på world class för ca 5 år sedan lärde jag känna en super go kille som jag nu återfått kontakt med. Han heter Philip och jobbar som personlig tränare. Kika gärna in på hans blogg, speciellt idag då han så fint skrivit om mig! Tack P för omtanken!
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.7335858

Sen fick jag ju en kommentar av Anna igår som jag bara måste få sätta in;
anna har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "SÖNDAG":
det är fantastiskt,hur du håller tengil borta, trots att han är så nära. på något sätt får han inte grepp om dej, hur GÄRNA han än vill, du LÅTER honom inte förstöra, trots att han gör vad som helst för att dra ner dej i mörkret.DET är något du ska vara stolt över! att du håller dej kvar över vattenytan och simmar för livet, trots att det är starka strömmar och hemska monster som vill dra ner dej under ytan. du kan ha tre veckor kvar, eller ett helt liv till, du har vunnit kampen genom ditt fantastiska sätt att hantera allt. det är en glädje att läsa din blogg, för du skriver så rakt och genom-ärligt kring det du lever i, men HUR svårt det än må varahur tungt det än är, hur smärtsamt det än är om nätter och dagar,så står du stark ändå, mot den där tengil. Du skrattar honom rakt upp i ansiktet, och ger honom inte en centimeter av din själ,så sträck på dej ordenligt vännen, du ÄR en otroligt stark själ och det knäppa är att du inte ens vet om det själv. det är lättare för oss som läser din blogg, oss anonyma här ute, att verkligen se din KAMP och hur du redan vunnit med stora marginaler.man kan ta mycket från en människa, och du borde vara så nedslagen man bara kan bli med alla dystra besked just när man trordet ska bli bättre. Du kämpar i motvind, men håller fanan högt! dina barn kommer läsa din blogg i framtiden och inse vilken fantastiskt stark mor och tjej du Är.Det skulle inte förvåna mig om du får ett långt och lyckligt liv, Du borde kunna trotsa alla odds med din fina inställning!nu ska jag göra som du alltid gör, nämligen se framåt.Vi ser framåt mot en härlig vår sommar och höst och Du kommer vara med,så bara ÄR det!
kram på dej!

SÖNDAG

2009-02-15T13:42:00.003+01:00

Flygresan hem var riktigt jobbig för mig, hade ingen emla salva kvar och trycket i nacktumören var hemsk. Så dom 5.5 timmarna kändes som 10 timmar. Vi tog en taxi hem och Teppo mötte upp oss hemma och tog tjejerna till sig. Det var jätte skönt att komma hem. Men sova kunde jag ju inte. Tog en imovane och lyckades somna 3timmar. Ringde jouren på natten och fick öka morfin dosen ytterligare. Men det tar ju 2-3 dar innan det verkar så jag har haft sååå ont!
Lyckades somna en timme till och sen kände jag mig piggare. Vi åkte till sumpan och inhandlade en hjärte present till värdparet. Det blev även ett besök in på jobbet Mix it och en alla hjärtans dag present till Henry och mig själv. Sen åt vi en god lunch innan hemfärden. Melinda följde med till festen hos dossyster. Det bjöds på en underbar paella och så eftersom festens tema var kärlek blev det även spagetti med köttbullar som i lady och lufsen. Nybakade bröd bullar med ost slank oxå ner.......

En ljuvlig passionsefterätt med jordgubbe. Titta vilket arbete dossyster lagt ner på glitter hjärtan!

Dossyster med alla fina så efterätter......

För mig utstrålar verkligen familjen C kärlek så det blev en fin hjärt tavla i sten från My Home! Jag tror dom kommer gilla den lika mycket som jag och Henry gjorde.

Min älskling i sin nya fina tröja. Vi hade en jätte trevlig kväll med en frågelek som vi faktiskt vann, priset två hjärt ramar i rött. Passar ju bra när vi ska framkalla fina foton!! Kul att få ansikten på deras vänner man hör så mycket om och speciellt U föräldrar som jag länge velat träffa! Vid 22 tackade vi för oss och lämnade Melli till hennes pappa. Väl hemma blev jag så pigg så jag började rota i skåpen efter foton och gamla kort. Måste ju sätta fart med minneslådorna. Tiden rann iväg och plötsligt var kl 03. Tog en sömntabl då och lyckades somna 04. Vaknade 07.30 av att jag inte kunde röra mig, blev livrädd och väckte Henry. Det visade sig att när jag ligger stilla på en sida så svullnar nacken upp och jag kunde inte röra den. Läskigt. Henry fick sätta emla och jag tog en massa morfin. Sen släppte de och jag kunde resa mig upp. Nu var det bara att börja med 16 betapred oxå inför strålningen imorn. Sen var jag ju pigg. Henry somnade om och lyckades sova till 11.30. Själv hann jag städa köket haha! Nåja jag låg i soffan och vilade oxå lite. Men idag har jag haft fruktansvärt ont och jag har tagit morfin+alvedon var 3dje timme. Jätte jobbigt. En tjej från ASIH kom och la om tumören som nu sakta men säkert börjar öppna sig. Nu är lite vänner på väg över med lite fika sen blir det tidigt! i säng för imorn börjar strålningen och jag måste vara utvilad!

ALLA HJÄRTANS DAG

2009-02-14T02:25:00.009+01:00

Jag är så glad att vi åkte och jag fick min FRISTAD!
Efter 6 timmars försening kommer vi äntligen iväg. Flickorna var så förväntans fulla och skötte sig så bra på planet. Julia var så trött och somnade utan gnäll i bussen på väg till hotellet som vi anlände till 21.30. Man vet ju aldrig med henne när hon kommer till nya ställen. Vi fick tre markterass lägenheter brevid varandra. Mysiga tvårummare med allt man behöver för en lyckad semester. Restaurangen som serverade frukost-lunch-middags buffe låg ca 7min från rummen och även poolerna.

Vi gick ner till stranden bara en gång för att kika lite, dit var det ca 5km. Johanna sa att det är första gången hon är utomlands utan att bada i havet!

Min lilla prinsessa som njöt av att bada och leka med sin docka. Hon har växt så mycket sen sist vi var i Turkiet ( aug-07) och nu var det så lättare att ha med sig henne. Man kan förklara mera och hon förstår.

Syster fick oxå må bra förrutom lite illamående från lilla bebisen i magen. Vi hade jätte trevligt med mycket snack och skratt. På kvällarna spelade vi kort och både jag och Johanna är ju inte dom bästa förlorarna! Jag har haft ont i nacktumören hela tiden men står ju på morfin så det är ju bara att stå ut. Nätterna var jobbiga för jag tog en imovane och somnade men vaknade efter ca 3timmar och kunde ju då inte somna om. Men jag låg och läste och bara lyssnade på fåglarna. Det var skönt det med. Funderade inte så mycket på vad som kommer hända. Men vi fick chans att prata lite om det och det tycker jag var bra. Henry och Tobias fick oxå chansen att prata ut under en tur i maspalomas öknen.

Henry kastade Julia högt upp i luften och hon älskade det, skrek mera mera......Jag låg under parasolet och bara njöt av att höra flickornas skratt och sög in ögonblicket som ska vara min styrka nu. Vädret var kanon med 22-25grader varmt, lite molnigt men mest sol. På kvällarna sjönk det till 19grader men för min del var det bara skönt då jag svettas av cortisonet. Jag är nu rejält svullen, mycket vätska. Hoppas tabl ska verka snart.

På måndagen tog jag och Henry en tur ut med en catamaran båt på en heldagsutflykt. Det bjöds på lunch och vi tog tillfället i akt och testade jetski. Det var jätte roligt men Henry är lite rädd för att köra fort och jag gillar ju action. Vi fick chansen att prata oxå och det känns bättre och bättre. Jag vet att vi är väldigt olika där och får respektera att han har svårare att prata än jag. Men vi hade en underbar dag och fick rå om oss själva.

Mina ljus i livet. Nu fick vi en hel vecka att bara njuta av varandra. Melinda är otroligt känslig nu och det blir en hel del konflikter som man heslt vill undvika. Men man kan ju inte bara släppa på allt för att man är sjuk. Hon måste ha tydliga regler och gränser. Det är nog mycket som spökar för henne nu och jag försöker verkligen ha tålamod. Men emellanåt gick det riktigt bra. Alla försöker vi ju hjälpa till för att hon ska må så pass bra som möjligt!

Lilla söta Ludvig som oxå har en stark vilja och är envis. Men när Henry fick hjälpa till gick allt lättare. Och jag beundrar Johannas tålamod trots att hon faktiskt inte har nån erfarenhet av barn. Och det går ju inte att undgå hur förtjust Ludvig är i Johanna!

Kärleks paret som måste gosa hela tiden. Jag och Johanna har alltid haft vår egen humor som ingen annan förstår sig på. Vi står varandra väldigt nära och det betydde jätte mycket för mig att hon följde med! Tack älskade syster!

Jag har alltid älskat att åka till varmare bredd grader och denna resa var precis vad jag behövde för att samla kraft och ork för fortsätta kämpa! Tusen tack till alla som stöttat mig och gjorde det möjligt för oss att resa!!

Min älskade mamma som ställer upp och finns här för mig under denna tuffa tid. Tack även till dig!

Melinda och mamma bodde tillsammans och det funkade bra.

Har ju inte riktigt accepterat min svullna kropp och undviker kort men tyckte detta var fint på oss. Jag kan inte förstå att jag kanske inte kommer få hålla om dom snart mera! Jag tror fortfarande på mirakel att jag ska få stanna kvar hos mina prinsessor. Det måste bara vara så! Vi är ju en familj och vi behöver varandra!

Mormor och Julia sjunger sånger. Julia var jätte duktig att hålla sig i skuggan när hon inte badade. Hon kan verkligen njuta!

Julia och Henry har ett stark band mellan sig nu, det har ju blivit så att han har fått ta alla bitar med henne när jag varit sjuk. Och dom gillar varandra. Även fajterna har blivit bättre då Henry lärt sig sitt sätt att hantera det med henne.

Syskon kärlek men Melinda gillar även att retas med henne. Så ibland blir dom riktigt jobbiga när dom ryker ihop. Men Melinda kan oxå vara en kanon stora syster och hjälpa sin lilla syster. Vet att det inte alltid är så lätt att ha en funktionshindrad syster.

varning för stavfel!!!

2009-02-10T18:32:00.002+01:00

Idag har jag fått den stora äran att vara gäst bloggare här på Sabinas Kamp!!
Det är inte utan att man blir lite närvös ni är ju ganska många som följer Sabinas tuffa kamp mot Tengil. Min första tanke va ju att jag som inte kan stava!!! Sen slås man ju av det som ständigt slår en nu för tiden-HALLÅ..vad gör det när allt kommer om kring!! Vi som finns här vid Sabinas sida har ju fått inse hur värdena ändrats när sjukdommar kommer. Men jag kan ändå komma på mej att allt för ofta klaga, kan man inte ändra på hur man är helt fullt förrens man råkar ut för något själv? Jag tror tyvärr vi är dom vi är men tanken finns ju där när klagan kommer..vad glad Sabina skulle vara över att kunna sitta o ojja sig över att ha några exta gravid kilon!!! Man vill ju skjuta sig själv ibland..Men jag jobbar på att försöka att uppskatta livets små självklarheter. Man kan ju inte annat än att beundra Sabina för hennes otroliga kraft o potitiva förhållningssätt under hela den här kampen! Men tacka fan för det - vad ska man göra?!! Man kan ju inte bara lägga sig ner o ge upp! Men jag måste nog ändå våga påstå att det åter igen beror på hur man är i grunden som människa menar jag. Hur man tar det o var man får sin kraft ifrån. Jag vet att Sabina är en så positiv o stark person, har alltid varit. Hon är nog den i gänget som alltid gått sin egna väg inte allitd den enkla raka. Hon tar chansen när den ges o kastar sig in med glädje i nya spännande projekt, aldrig rädd för att misslyckas eller göra bort sig! Det gör ju att hon varit med om dubbelt så mycket mer än oss andra fegisar. Hur var det nu..fega flickor får inte kyssa snygga killar!! Ha ha snyggaste killarna har ju Sabina på sin lista i alla fall..Men så kunde vi ju dömma ut dom efter skorna oxå..inga Ecco Free skor här inte..haha nää tejpade fingrar föll du för!! Nya människor har alltid lockat Sabina, skulle inte förvåna mej om några nya tillkommit på semestern. För hon va på besök hos en familj i Norge(!) som dom träffat på någon semestertripp..men vad som hände när dom åkte därifrån låter jag va osagt.. haha.. Inga fler besök dit vad jag vet..Att vara med Sabina är alltid KUL, fan man skrattar ju hela tiden!! Sabina är så sjukt verbal att det finns inte ord så det räcker till, hon gör små egna ordspråk!! Vi som hört dom fattar, typ..gled in på en räkmacka..så att Sabinas blogg är så poppis personifierar bara hur hela hon är, öppen o personlig!! Så jävla synd bara att allt ska komma nu bara för att hon e sjuk!!! Man kan ju inte vara100% glad åt boken o all uppmärksamhet kring denna glada goa roliga kompis, min kompis, när det egentligen är bara för att hon e sjuk, inte bara därför men ni fattar..vad händer sen orkar jag inte tänka på även om jag pratar med Sabina om det men jag måste oxå vara stark o gråta när lampan är släckt. Vill inte gå igenom det här med ännu en kompis som jag t.o.m fått barn med, haha..nu skrattar jag igen för jag vet att om du varit här med mej ikväll, Sabina så hade vi skrattat åt det!! Har den här klump JÄVEN I HALSEN , allt för ofta nu ,kommer när jag lämnar dej efter en rolig dag!! Hoppas du vet att jag Älskar dej för den du är o för allt kul vi haft o kommer HA!!! Du är speciell för oss alla..Så njut o krama de dina länge o väl vilket du sa att du gör nu, du skrev till mej att hälsa alla att du njuter av att få ha alla nära o du vet att det här kan vara din sista må bra vecka!!!!!!!!!!!!!!! Men vi ger inte upp på någotvis ny tuff behandling väntar här på måndag! Precis som jag, du fattas mej!!!!! Vi i tjej maffian(Lina, jenny,Linda, Marie) finns här för dej nu! Vi vill ha dej här hos oss länge länge....
KRAM KRAM KRAM KRAM L.O.T.T.A

LORDAG

2009-02-07T19:08:00.003+01:00

Antligen framme efter ytterliggare 1,5 timmes forsening. Flygresan gick bra, Julia var sa snall och forvantasfull infor poolen. Melinda och mormor satt bakom oss och gjorde hennes laxor sa hon skulle vara klar med dom. Bussresan gick oxa smidigt och vi var framme pa hotellet vid 22. Vi fick bo brevid varandra med stora uteplatser, har kommer vi trivas!
Vi slockande vid 00 ( med imovane ) och jag vaknade inte forrens 03. Sen lyckades jag somna om till 06.30 rekord! Fick lite egen tid innan Julia vaknade 08. Och jag borjade lasa boken som Agneta Sjodin skrivit. Da laser jag om en man som hade malignt melanom och fatt hogst ett ar kvar och som da ingick i en testgrypp med just immunpreparat och han genom ett mirakel lever idag 10ar senare. Snacka om att jag fick rusningar, kan detta vara ett tecken pa mitt mirakel som Uppsala lakaren ska ge mig? Jag tanker tro pa det starkt. Visade aven mamma, Henry och syster, dom kande likadant. Tack for boken som gav mig hoppet tillbaka.
Vi gick ner till frukostbuffen och fyllde vara tomma magar. Vadret ar ju ratt molnigt ca 22 grader. Perfekt for mig men vet att syster skulle onska sol! Vi far hoppas den kikar fram imorn. Jag tar alla mina mediciner som jag ska och magen gav med sig idag, harligt. Morfin och emla hjalper draken att halla sig i skinnet. Idag har vi bara slappat vid poolen och jag under ett skont parasol. Flickorna och Ludvig badar och njuter av allt som erbjuds. All inclusive innebar ju oxa att man alltid nar suget satter in kan ga och nalla nagot gott. Jag och Henry har bestamt oss for att gora en egen utflykt bara vi tva, funderade pa catamaren bat heldag med mat och en hel dag pa havet, fanns tom pool ombord. Mandag blir det i sa fall. Nu vantar middag och sen ville Melinda gora smaflator. Hon ar forresten pa super kids nu och hoppas hon traffar nan van att ha har nere.
Jag har funderat lite grann och hoppas jag kommer fa kanna mig sa har pigg lange till for det kanns sa svart att forsta att jag ska bli samre? Men nu ska jag inte tanka pa det utan njuta till fullo har och det vet jag att vi kommer gora! For just nu mar jag sa BRA!
Fa se hur ofta jag bloggar men nu vet ni att jag och min familj har det toppen har!

TORSDAG

2009-02-06T00:05:00.003+01:00

Jag åt en super god lax med bigolipasta, scampi, blåmusslor i saffransås! Vi delade på två efterätter så man kunde smaka lite av varje. Passionshalloncheesecake med varm hallonsås. Ljuvligt!

Den andra var mjölkchokladpanacota med vitchokladöverdrag! Min favorit.....

Mina underbara vänner Gina och Daniel ( Erik ) som tog mig på Joe Labero på Hamburger Börs.

Tack för en kanon kväll!

Tog en Imovane igår och slocknade fort. Vaknade inte förrens 06, helt otroligt vad 5 tim sammanhängande sömn kan göra gott!

Jag och Henry tog en dunder frukost och hade ett långt samtal om allt. Det var jätte skönt att få vädra av sig alla känslor som kommit.

Kurator kom strax efter och vi pratade alla först innan Henry åkte på möte. Sen fick vi lite egen tid och jag fick gråta ut och skratta lite oxå.

Mamsen hämtade upp mig och vi styrde söder ut till healingen. Fick en tvåtimmar lång healing och jag tror jag slumrade till en stund. Super skönt!

Sen åkte vi raka vägen hem och packade klart allt inför resan. Lotta och Mille kom och hon var så gullig och strök alla mina kläder medans jag kunde mysa med Mille.

Fick veta att jag ska få träffa en onkolog som håller på med ett nytt projekt mot cancer och kanske kan jag få chansen att pröva detta. I alla fall fick jag en tid där den 18feb. HOPP, detta gav mig hopp!! Jippie. Även mottagningen ringde och sa att jag ska infinna mig där måndag morgon för att direkt påbörja strålbehandling! Känns toppen att man har en plan!

Henry höll ställningarna här ikväll när jag var borta......

Flyget är försenat 5tim imorn men just nu känns det bara skönt så jag kan ta det lugnt imorgon bitti. Fick även ett samtal från en vän som hade strul hemma och behövde nånstans att bo, passade ju bra det med nu när vi reser bort!

Tack Karin från Malmö för boken "Vändpunkten" av Agneta Sjödin samt Gisela Åkesson för fina tröjor som blir perfekta till resan!

Tack till alla underbara fina kommentarer som värmer så mycket!

SVARTA SVARTA ONSDAG

2009-02-04T18:47:00.004+01:00

Strålnings masken som fästes vid mitt huvud och som skulle suttit på vid gammaknivsstrålningen. Det gjorde så fruktansvärt ont men när den väl satt på så minskade trycket. Speciellt på nacktumören som blev helt bort domnad. I väntan på strålningen gjordes en MR röntgen för att se exakt var metastaserna sitter och jag hade fått lugnande och kände inget.

Som tur är kunde masken sitta på utan att draken påverkades. Jag var ju rädd för att den skulle sitta i vägen.

Vi börjar om från början.

Natten var ju så klart orolig då man inte visste vad som väntade. Jag gick upp vid 04 och drack lite lugnande rött te. Väckte Henry vid 05.30 och vi begav oss av till Sofia hemmet. Vi fick ett eget rum och lite frukost. Första missen var att jag blev lovad att få en nål i porten men sen visade de sig att de inte gick. Men hon var skicklig så sen satt den i handen. Sen var det dax för masken. Hade gjort klart för dom igår vid inskrivningen att jag ville ha lugnande innan och blev lovad det. Men när vi kom ner så fanns inte den möjligheten och jag fick göra hela den smärtsamma proceduren i rädsla och ångest. 6 bedövningssprutor i huvudet, jag skrek av smärta! Stackars Henry som fick hålla handen! Sen gjorde det lika ont att fästa masken och när jag var klar var jag helt förstörd. Vi kom upp till avdelningen och jag förklarade störtgråtandes för sköterskan vad som hänt. Kändes ju som ett övergrepp. Min grund kondition var ju inte den bästa heller utan sömn i 2v. Dom skulle utreda vad som gick fel och nu fick jag en lugnande tablett. Så MR röntgen flöt på. Vid 10.30 var vi tillbaka på plats i rummet och skulle nu vänta på strålningen som skulle äga rum 13.

MEN kl 12 kommer läkaren upp och förklarar att det INTE blir nån strålning pga att man nu ser 10 metastaser till i hjärnan. Jag blev helt chockad! Han förklarade att de nu inte var nån ide att stråla på detta sätt. Han hade redan kontaktat KS så vi skulle bege oss dit!

Både neurologer och onkologer hade haft ett kris möte och nu skulle vi få träffa en läkare.

Vi fick förklarat att nu är det illa och nu kan det gå fort. Men att jag absolut mer än någonsin nu ska resa och när jag kommer hem ska jag redan på måndag börja stråla hela hjärnan 5 dar på rad och även påbörja en svag dos cellgift mot trycket i hjärnan. Man kommer öka cortisonen 3ggr högre än nu. Behandlingen kommer bli oerhört tuff och jag går in i slut striden. Kändes som mattan rycktes undan. VARFÖR VARFÖR????? Räckte de inte som de va innan?? Hur lång tid är kort tid???? Jag befinner mig i en chock, fick allt möjligt utskrivet och nu är det dax för kroppen att ta hjälp. Familjen kom och vi har gråtit men nu torkar vi tårarna och åker på denna oförglömliga resa.

Grattis dossyster som fick ett underbart besked idag, så nu kan du verkligen pusta ut!

Jag hade fått en sån här kommentar på gårdagens inlägg men som sen tagits bort, för jag får ju alla kommentarer via msn. Jag har din IP-adress men du kanske vill höra av dig ändå och förklara vad du menar??? Precis vad jag behöver en sån här dag! Om det ändå vore så väl!

Skulle inte bli ett dugg förvånade om du bara utnyttjar din sjukdom för pengar samt empati som du alltid sökt!

TISDAG

2009-02-03T16:43:00.004+01:00

Fick en fin necesär från FACE av mamma och ett jätte fint halsband från pilgrim av Eva ( min butikschef ) Tack snälla, jag som verkligen gillar hjärtan! Kul att ha nått nytt fint till resan!

Fick även i natt ringa jouren kl 03 för klåda och värk. Men en super trevlig manlig läkare hjälpte mig med dosen. Fick lite sömn efter det.

Hade bjudit in flickorna och deras pappa på frukost då hans kyl och frys ej hade kommit. Jätte mysigt att få fixa en riktigt hotell lyx frukost. Satt länge och åt och sen gick alla åt sitt håll.

Jag hade en tid för cell provtagning på morgonen och tog en skön promenad dit. Knäna är så svullna så det gick inte så fort. När jag låg där så fick jag ju självklart frågan vad dom blåa var för nått! Jag berättade lite kortfattat och barnmorskan blev väldigt rörd och sa att jag var en stark kvinna som kunde se så positivt på tillvaron trots situationen. Hon tom fällde en och annan tår! Oj då, ibland blir jag förvånad att jag kan få en annan person att bli berörd.

Väl hemma hade ja sån energi att jag städade äntligen ur lådan i hallen med paper. Sen kom mamsen och hämtade mig och vi åkte och shoppade lite för resan.

Vidare till ett möte på kortis om Julia. Dom ville veta vad dom skulle säga till Julia sen om mamma. Vi kom fram till att jag blir en ängla mamma som bor i himlen och ser ner på henne.

Sen var det dax för lunch som jag bjöd mamsen på, italienskt. Jag gick även förbi mitt jobb MIX IT på sturegatan 20 (tel; 980380 ) i sumpan och hälsade. Hade sett en peak klänning jag lagt undan och den FICK jag! Tack Jessica! Har man vägarna förbi där så är det värt ett besök in, finns så mycket fint ( peak, boomerang, gant, odd molly, inwear m m )

Snabbt vidare till KS och lämna prover och träffa sårsköterskan som visade mamsen hur vi ska lägga om draken när/om den spricker. Vi fick med oss ett helt lager. Fick ju ett jätte bra tips, att lägga på emla salva direkt på draken. Det sved lite men efter en stund bedövade de. Skönt! Så det ska jag börja med. Fick även omläggning på en tumör som blöder på magen.

Träffade läkaren J som gick igenom smärtlindring. Vi ökade dosen morfin och jag fick även furix som ska hjälpa mot all vätska i kroppen. Trots att jag varit så törstig så såg det bra ut.

En mörk fläck på papret var P-LD som nu var uppe i 8. Har aldrig tidigare haft så hög cancermarkör i kroppen. Vilket betyder att den är väldigt aggressiv inombords. Och det beror ju på att jag nu inte står på taxol/avastin. Åhh snälla snälla kropp ge inte upp nu, orka vänta 6v så får du ditt gift igen!

Sista stoppet idag var ju inskrivningen på Sofia hemmet. Möttes av en stilig och elegant neurokirurg. Han förklarade hela proceduren och sa att om 3mån förväntas dom ha krymt och om 6mån KAN dom vara borta! Men jag har ju en aggressiv spridning så dom kan ju även vara tillbaka på nolltid men då fanns det möjlighet att göra om den. Känns helt otroligt! Nu måste jag TRO på det!

Kl. 06 börjar vi imorn och beräknas vara klar 16. Berättar mera då hur det hela gick till och hoppas Henry får ta lite kort!

Tack Anna Jansson från Vetlanda för boken "Samtal med gud-en ovanlig dialog!

MÅNDAG

2009-02-02T22:46:00.003+01:00

Nätterna är inte roliga just nu. Man hittar ingen sovställning och klåda över hela kroppen. Nacken är nu rejält uppsvullen och gör fruktansvärt ont. Efter samtal med läkaren idag fick jag höja dosen morfin ytterligare. Jag har fått en massa nya tumörer?? på magen som jag ska visa upp imorn, det är som blåmärken. Få se vad de kan vara. Mina knän är uppsvullna och det gör ont när jag går. Jag har nu så mycket vätska i kroppen att den ser helt deformerad ut.

Idag har jag tittat! på när barnens pappa flyttat hit. En jätte fin lägenhet och nu får även flickorna varsitt rum. Jag, Ulrika, mamma och Conny hjälptes åt och jag vill ju fixa lite fint i tjejernas nya rum.
Julia fick komma hem till mig medans sista flyttlasset gick och hon var jätte orolig, förstod inte vad som var på gång. Sen när vi tillsammans gick dit och hon såg alla sina saker blev hon lugn och sa -julias nya hem! Detta kommer bli så bra för oss alla, vilken känsla att ha hela min familj nära mig hela tiden.

19.40 ringde min mobil och jag fick ett samtal från chefsneurologen på Sofia hemmet. Jag kände att jag blev lite lätt nervös. Han sa att han just satt med mina röntgen plåtar och tittade. Han sa att jag är högprioriterad då man ser att metastaserna är så små och att de då ökar chanserna för att lyckas. Han sa att det låter värre än det är och att han själv kommer göra ingreppet. Vi ska ju ses imorn och gå igenom allt. När jag lagt luren kände jag mig mycket LYCKLIG! Hoppet är stort nu och trots att jag faktiskt är livrädd så känns de toppen!

Poliserna L & J bjöd på en riktigt god husmanskost middag; köttfärs limpa med rostade grönsaker och brunsås med en klick tranbär. Vi pratade om lite saker vi skulle vilja hitta på och kom fram till att vi ska klättra. Har alltid velat prova på det! Få se om kroppen pallar men vill försöka. Till teet fick vi nybakade kanelbullar. Nöjda och belåtna traskade vi hemåt och nu ska jag soooova!

SÖNDAGKVÄLL

2009-02-01T22:49:00.003+01:00

Min lilla prinsessa som vaknade 07 imorse och fick lite fruktsallad och mjölk till teletubbies. Brukar ge henne nått litet så vi alla kan äta frukost tillsammans något senare!Fortfarande är favorit programmet teletubbies och hon verkar aldrig tröttna. Hon var kvar hos oss till lunch sen hämtade hennes pappa henne. Men man klagar ju aldrig över lite bonus tid med henne. Melinda har varit hos sin "k-familj" på prov och det hade fungerat toppen. Hon har ju två killar i åldrarna 13 och 15 som har guitar hero m m.

Underbara Seffe med kompis! Vilken skillnad att rida idag mot i höstas när jag hade hela rumpan full av stora tumörer. Jätte roligt och helt underbart skönt att vara ute i skogen. Jag mådde hur bra som helst.

Min goa Gina som låter mig få följa med och njuta av Seffe.

Gosegubben som hela tiden försöker nafsa på mig men jag är inte rädd längre, har övervunnit det nu. Hörde en till rolig sak idag som gör att jag bara måste hålla mig kvar; GINAS BRÖLLOP 5 sep. Grattis vännen, jag är så lycklig för din skull......

Hann med en sväng in på Mix it och köpte nån tröja då jag just insett att jag inte har nått att ha på mig på resan. Inte roligt att gå upp i strl men men.

Nacken har gjort rejält ont idag och framåt em hjälpte inget. Men läkarna är ju snälla och ökade på morfindosen. Så jag tog mer och ca 30min senare får jag klåda. Ringer upp igen och dom ber mig ta MER cortison och tavegyl. Så nu sitter jag här full proppad men med mindre smärta.

Hade ett stöttande samtal med dossyster och passade även på att önska henne trevlig resa till värmen.

Sabina.

Du är en ytterst värdig vinnare av Enbart Månadens blogg. http://www.enbart.blogg.se

Den första vinnaren. Du vann ganska klart och fick 37% av de närmare 500 röster som avgavs. Denna första gång sammanfaller också min och mina läsares åsikt med bästa månadens blogg. Motivering."Sabina är väl värd att vinna för att du på ett så öppet och känslosamt sätt beskriver om livet med cancer som sprider sig. Alla vi som läser önskar att våra röster skulle hjälpa dig att bli frisk. Tyvärr är det inte så. Din tid är förhoppningsvis längre än vi fruktar och kanske så lång som vi alla hoppas!

"Sabina du är en värdig vinnare av Enbart Månadens och kommer automatiskt att kvalificera dig till Enbart Årets.

Det blir final mellan alla vinnare under året och vinnaren har en middag att vänta tillsammans med mig. Alternativt betalar jag 1.000 kr till valfri hjälporganisation i vinnarens namn.

Den som vinner Enbart Månadens har också vunnit ett pris. Jag ger 150 kr till valfri organisation eller till något annat som Sabina väljer. Priset meddelas så snart jag vet.

Varmt grattis Sabina och tack för en underbar blogg! Du vann i konkurrens med flera läsvärda bloggar som var och en är värda att läsa. Har ni inte gjort det hoppas jag att ni tar er tillfälle att göra det. Nu gäller det bara att välja pris.

Kramar i massor.

Man tackar och bockar för alla som röstat på mig!

Fortsätt maila in om ni hade några frågor till mig!