SVARTA SVARTA ONSDAG

Strålnings masken som fästes vid mitt huvud och som skulle suttit på vid gammaknivsstrålningen. Det gjorde så fruktansvärt ont men när den väl satt på så minskade trycket. Speciellt på nacktumören som blev helt bort domnad. I väntan på strålningen gjordes en MR röntgen för att se exakt var metastaserna sitter och jag hade fått lugnande och kände inget.

Som tur är kunde masken sitta på utan att draken påverkades. Jag var ju rädd för att den skulle sitta i vägen.

Vi börjar om från början.

Natten var ju så klart orolig då man inte visste vad som väntade. Jag gick upp vid 04 och drack lite lugnande rött te. Väckte Henry vid 05.30 och vi begav oss av till Sofia hemmet. Vi fick ett eget rum och lite frukost. Första missen var att jag blev lovad att få en nål i porten men sen visade de sig att de inte gick. Men hon var skicklig så sen satt den i handen. Sen var det dax för masken. Hade gjort klart för dom igår vid inskrivningen att jag ville ha lugnande innan och blev lovad det. Men när vi kom ner så fanns inte den möjligheten och jag fick göra hela den smärtsamma proceduren i rädsla och ångest. 6 bedövningssprutor i huvudet, jag skrek av smärta! Stackars Henry som fick hålla handen! Sen gjorde det lika ont att fästa masken och när jag var klar var jag helt förstörd. Vi kom upp till avdelningen och jag förklarade störtgråtandes för sköterskan vad som hänt. Kändes ju som ett övergrepp. Min grund kondition var ju inte den bästa heller utan sömn i 2v. Dom skulle utreda vad som gick fel och nu fick jag en lugnande tablett. Så MR röntgen flöt på. Vid 10.30 var vi tillbaka på plats i rummet och skulle nu vänta på strålningen som skulle äga rum 13.

MEN kl 12 kommer läkaren upp och förklarar att det INTE blir nån strålning pga att man nu ser 10 metastaser till i hjärnan. Jag blev helt chockad! Han förklarade att de nu inte var nån ide att stråla på detta sätt. Han hade redan kontaktat KS så vi skulle bege oss dit!

Både neurologer och onkologer hade haft ett kris möte och nu skulle vi få träffa en läkare.

Vi fick förklarat att nu är det illa och nu kan det gå fort. Men att jag absolut mer än någonsin nu ska resa och när jag kommer hem ska jag redan på måndag börja stråla hela hjärnan 5 dar på rad och även påbörja en svag dos cellgift mot trycket i hjärnan. Man kommer öka cortisonen 3ggr högre än nu. Behandlingen kommer bli oerhört tuff och jag går in i slut striden. Kändes som mattan rycktes undan. VARFÖR VARFÖR????? Räckte de inte som de va innan?? Hur lång tid är kort tid???? Jag befinner mig i en chock, fick allt möjligt utskrivet och nu är det dax för kroppen att ta hjälp. Familjen kom och vi har gråtit men nu torkar vi tårarna och åker på denna oförglömliga resa.

Grattis dossyster som fick ett underbart besked idag, så nu kan du verkligen pusta ut!

Jag hade fått en sån här kommentar på gårdagens inlägg men som sen tagits bort, för jag får ju alla kommentarer via msn. Jag har din IP-adress men du kanske vill höra av dig ändå och förklara vad du menar??? Precis vad jag behöver en sån här dag! Om det ändå vore så väl!

Skulle inte bli ett dugg förvånade om du bara utnyttjar din sjukdom för pengar samt empati som du alltid sökt!