ONSDAG

Mina drivkrafter här på jorden! Imorgon kommer dom hem och sen efter det är dom inte mer än en port ifrån mig! På fredag ska Melinda på sitt första klass disco och hon är så nervös! Mitt lilla troll som imorn blir hela 8 år, oj oj vad vi väntade på dig! Du var planerad med ett snitt och kvällen innan kunde jag inte sova utan ville bara se dig! Du har fått mig att inse så mycket med ditt handikapp! Och det kommer jag alltid vara tacksam för, du förändrade hela min syn och sätt! Jag blev en bättre människa med dig!

Känns som verkligheten springer ifatt en snabbare än man tror! Natten var jobbig med svettningar utav dess like och tumörgolfbollen i nacken vägrade låta mig hitta nån sov position. Samtidigt då går ju mina tankar till att kroppen inte fått sin avastin på 6v och hur påverkas tumörerna av de? Har dom fri väg nu igen? Hur fort kan det gå? Luras jag av allt cortison som gör mig och min kropp pigg och egentligen hänger den på målsnöret? Svår balans gång och natte tiden gör alltid tankarna mera komplicerade. MEN JAG ÄR RÄDD! Rädd för hur det kommer bli och kännas? Ska kroppen svika mig nu? Jag vet ju att jag redan är ett mirakel som med en hel kropp full av tumörer och metastaser fortfarande står! Och jag vägrar ge upp, jag har så mycket att kämpa för och jag har rätt att få leva! Så klart det går upp och ner, men jag har svårt för när det går neråt, känslomässigt i allafall!
Har emla på porten för provtagningen snart och nu hoppas jag att kroppens värden håller så jag åtminstone får min taxol imorn. Länge länge var jag rädd för cellgifter, nu fullkomligt skriker jag efter dom!! Men har ju förstått att de är dom som hållt mig flytandes. När jag känner mig lite låg sätter jag på finska hits som vi alltid lyssnade på som barn och som får mig lugn!!
På måndag kommer J som ju ska sjunga och spela gitarr på bla begravningen. Han sjunger ju oxå på finska så jag skulle få min favorit. Han har en underbar röst! För att få det mer personligt vill jag hellre ha en egen solist än psalmer.
Fick även en massa foton av fotografen U igår som fotade boken och nu ska jag fixa iordning fotoalbum på nätet, super bra tips! Bilderna är helt fantastiska då dom är tagna när man inte är beredd.

Jag fick ett tips vad jag ska säga till mig själv flera ggr om dan;

Såhär lyder den för cancer:
Kärleksfullt förlåter jag och befriar mig från allt i det förflutna. Jag väljer att fylla min värld med glädje. Jag älskar och bejakar mig själv.
Det finns även en för tumörer:
Kärleksfullt befriar jag mig från det gamla och vänder min uppmärksamhet mot denna nya dag. Allt är bra.
Det går ju att ta båda tillsammans. Louise rekommenderar att man säger dem så ofta som möjligt och gärna högt när man kan. Hon pratar i ett annat sammanhang om 3-400 ggr per dag.. det låter mycket men om man gör det då och då under dagen så tar det faktiskt inte så lång tid.
Varm kram från Liv

All kärlek till er underbara därute och härinne!