MÅNDAGKVÄLL

Var tvungen att åka och träffa dossyster. Kände att när man känner sig nere är det alltid skönt att få prata av sig med nån som vet ( även om ni andra som inte vet oxå funkar att prata med! ) Och vi båda lever i denna mardröm och undrar var vi ska finna styrkan att klara av?? Nu när det är dax för röntgen och provsvars väntan igen..... I allafall mådde jag bättre när vi analyserat alla våra alternativ, vilka egentligen bara är att fortsätta kämpa och orka. Det jobbigaste nu är smärtan. Att gå och ha ont tar på krafterna och humöret åker i botten.

Jag fick samtal från läkaren som inte på telefon! kunde tala om vad som var fel. Antingen är tumören svullen från strålningen eller så har tumören börjat växa igen. Jag fick en akut tid imorn fm. Lika bra så jag åtminstone kan få morfin tabletter mot smärtan.

Jag hämtade barnen och åkte till söder och barnpsykologerna. Barnens pappa väntade på oss där. Nu ska vi dela på flickorna lite så nästa måndag ska Melli träffa en själv och prata. Julia avvaktar vi lite med, har fått lite material hemma att jobba med. Dom tycker att flickorna är väldigt harmoniska trots allt som händer. Jag har ju oerhört dåligt samvete som utsätter mina små för det här och att dom då ändå mår bra och är harmoniska känns ju lättande. Nu flyttar ju även deras pappa närmare så vi ska kunna stötta varandra mera och det är barnen glada för.
Fick en stark tablett så jag ska få sova i natt. Imorgon ska Julia till ortopeden och fixa korsetten innan vi åker till KS, mamsen följer med som support.