TORSDAG

Första natten utan att vakna alldeles svettig, så skönt att sova 6 tim utan att vakna! Vi gick upp i god tid för att hinna med en lång frukost, sen körde Henry mig till KS och behandlingen. Det gick smidigt att sätta in "kroken" med Emla väl förberett. Min sköterska C är väldigt gullig och mån om att jag inte har ont! Lite nervös var jag dock och kände efter flera ggr men det galant. Jag fick dock bara 60mg istället för 120mg. Fotografen U kom och tog lite bilder, man börjar vänja sig nu och alltid lika roligt att få va lite kändis. Han stannade ett tag och vi pratade. Skön, cool man! 3tim senare stapplar jag nöjd ut därifrån. Dax för Kurator/Författare S så jag går mot bussarna och träffar på en granne från när jag var barn ( ganska roligt men vi sågs 2ggr förra v och sen googlade hon mig och hittade till min blogg och därifrån skickade hon ett mail. ) Pratade med henne en stund och det visade sig att hon var min granne här nu. Under tiden vi pratar kommer det fram en annan kvinna och säger; - vill bara säga att du är fantastisk, jag följer din blogg och jag tänker på dig, kämpa vidare! Vi blev helt paffa både E och jag! Man blir iofs glad att man uppfattas som stark. Min dröm hade iofs varit att nån skulle sagt så om min instruktörs roll. Typ som när man fick respons i sitt förra liv om att mitt pass var grymt och att jag var en bra grupp instruktör men det får väl duga med att jag i detta liv är en fantastisk cancer patient hihi *ler*! På bussen läser jag Metro och det skrivs ju en del om bröst cancer nu i Oktober månad. Jag fann en artikel och fastnade för vissa meningar som stämmer så bra in på mig med;

Cancern gör mitt liv mer intressant. Själen blir starkare medan kroppen sakta ner.Vi inser att livet kommer ta slut en dag, men det är ännu bara något framför oss vid en vag horisont. CANCERN ÄR SOM ATT FÅ ETT TIDIGARELAGT UTGÅNGSDATUM STÄMPLAT I PANNAN. Man blir mer varse om att livet faktiskt har ett slut. Stjärnorna är klarare, de fyra årstiderna är mer intensiva och folk verkar mer intressanta och roliga i sin ofullkomlighet. Alla erfarenheter vi får formar oss till det vi är. Det är oftast de mest intensiva minnena som är starkast och varar längst. En del av oss kommer inte utsättas för cancer. men andra prövningar kan vara värre eller mer omvälvande. Vi kommer alla att uppleva smärta, svek, förlust ochförödmjukelse. Det är de erfarenheten som ger våra liv färg och innehåll. De spelar ingen roll hur eller när du dör , det ända som betyder något är om du har levt - LEVT PÅ RIKTIGT!

Eller den här : Sjukdomen ska inte stoppa mig! Det finns inget slutdatum på mig, som det är nu får jag gå på cellgifter hela livet! Varje gång jag känner mig starkare känns det som någon slår undan benen på mig!

Precis så känner JAG! Det blev ett lååååångt samtal hos Kurator S ( obs skrev en gång att hon va mörk och ståtlig, vill bara förtydliga att hon har mörkt hår men är vit! *ler* .) Vi pratar ju om allt mellan himmel och jord, hon kan hjälpa mig få en annan syn tex på hur Henry känner sig och att jag kanske ska ha ett lugnare tempo. Men jag har ju alltid varit sån som haft många bollar i luften och åkt hit och dit! Men jag är alltid lika nöjd när jag går därifån och känner mig lite klokare! Fick dock be mamma komma och möta Julia för jag vart lite sen. Väl hemma möts man av två glada prinssesor, nu börjar en ny barnvecka.....mysigt! JAG började med middagen men sen kom Henry och tog över. Han ska på event i kväll så jag passade på att bjuda över 2 tjej kompisar på nybakade bullar ( tack mamsen för bullarna och filmjölkslimpan ) när barnen somnat. Jag är nog fortfarande lite speedad av kortisonet men ack sååå lycklig!