FREDAG

Morgonen gick i all hast och vips var båda barnen på väg till skolan! Skönt ändå när morgonen flyter på! Jag gick upp till VC, vilken härlig morgon ( vädret gör såå mycket.)Men kände ett lätt tryck i bröstet och lite andnings påverkan, hmm vad innebär de? Jag ringde Melanom mott och väntar nu på svar. Omläggningen går smidigt nu när hon har vanan inne. Sen var det dax för Pastor P och Boksyster. Vi träffades i nya Vällingby C och hittade ett lugnt fik. Bjuden på fika av Pastor. Vi pratade på och Pastorn ställde en del frågor ( han ska ju skriva i boken.)Jag och Boksyster är ju väldigt olika i vårt tankesätt och det är intressant att höra hur hon upplever allt utifrån sitt liv. Jag tycker om att prata och ventilera, mår mycket bättre sen. Fick samtal från Sköterskan C att jag skulle ta 16st betapred idag och 8st imorgon i förebyggande syfte och höra av mig om det inte släpper! Det blev väl något bättre precis efter men snart var det tillbaka, urch känns jobbigt, jag måste ju ha behandlingen har inte tid med sånt här larv...Hann precis hem innan Julia kom, solstrålen själv! Melinda åker med en klass kompis hem en stund men vill nog hem senare för Henry har lovat göra sin goda carbonara ikväll....

Hittade ett litet inlägg på P13 av Aja:
* Tänk om bekymmer kunde ta´semester....
bara "lossnade" & stack åt öster eller väster!
*Tänk om alla tårar gav frukt till slut....
så livet blev lättare & "skiten" rann ut!
*Tänk om en knuten näve öppnades & ville smeka....
& tänk om den som inget vill - plötsligt bara vill leka!
*Tänk om vi människor kunde känna oss rika....
just för att ingen av oss är riktigt lika!
*Tänk om vi kunde acceptera....
att en del har mindre och andra mer!
*Tänk om alla dom som något har kunde lära sig att ge....
& tänk om alla dom som lärt sig blunda - åter ville lära sig se!
*Tänk om vi kunde se oss själva, som en av alla andra....
& inte vara så förbaskat rädda för varandra!
*Tänk om vi kunde vara rädda om det enda liv vi fått....
& bry oss om varandra i stort & i smått....
*Då kanske det av våra bekymmer bara blev små rester....
för det är nog för mycket önskat...att de skulle....kunna ta semester!

Lite roligt skrivet!