TORSDAG

PUH vilken dag! Morgonen var ju relativt lugn med all packning som ska till pappan. Så när L kom hade jag hunnit plocka undan det mesta. Vi var framme 9.03 på avd P51 ( min ord.avd hade konferens ) efter lång väntan kom en sköterska förbi och talade om att dom va försenade och hade inte ingen säng plats åt mig. Suck bara att vänta men L och jag var snart inne i ett samtal och vårt skratt hördes nog långt ut i korridoren. Vad de e skönt att skratta! 1 timma senare var min säng plats klar i ett 2 manna rum, ytterligare 1/2 senare kom sköterskan ( alltså 1 1/2 timme försenade. ) Jag hade emlat runt porten så det kändes bättre, fortfarande ont och obehagligt men stor skillnad från sist. ( tack för tipset om emla plåster du trogna läsare! ) Men titta närmare på bilden ser du fiske kroken, den e grov! Först pre-medicinering sen väntar man 30 min. Rummet var fint med egen TV ( som visserligen måste hyras för 40kr ) och personalen var trevliga och tydliga. Fick även en säng kompis. En ung, glad tjej född-76 med livmoder halscancer. Fått diagnosen en månad sen, har en 5cm står tumör i livmodern. Hon sa att hon råkat missa kontrollerna när man tar cellprov och nu då fått det! Hon sa dessutom att hon aldrig kommer kunna få barn för hon har strålats och får nu cellgifter. Men ändå så glad och mysig, vi pratade en del. ( så lova nu att kolla er regelbundet alla kvinnor här ute! ) L hade ju tagit med dagens fika, mums stora kanel bullar med dricka, det blev 2 bullar! Kolla in hennes stora, fina mage. Snart är det dax, jag längtar sååå mycket! Sen var det dax för taxolen alltså cellgiftet, men efter drygt 10 min kände jag samma känsla som i Fredags, trycket i bröstet samt andnings svårigheter. Dom slutade och kallade på Läkaren, det kom 3 läkare haha. Hon frågade om hur jag mådde och jag beskrev känslan. Fick mera kortison och väntade i 20 min sen minskade man hastigheten och körde vidare. men känslan kom tbax och även röd flammiga märken ( kolla bilden ) så man ringde min ansvarige läkare ( som befann sig på avd. mittemot ) Han bestämde sig för att inte fortsätta idag med sa att vi försöker nästa v igen men pre-med med kortison både onsdag kväll samt torsdag morgon. Jag blev ledsen och besviken och tyckte vi kunde fortsätta ändå men förstår ju att de inte går ( i värsta fall kan man ju få hjärtstillestånd ) men f-n oxå. Vad händer nu? Hur påverkar detta mig? Läkaren stannade ju kvar och förklarade så gott hon kunde. Tex att nu måste man sänka dosen och hastigheten på att föra in den. Och det leder ju såklart till att jag inte får samma effekt som nu! KOM IGEN NU KROPPEN LILLA, VI HAR VARKEN TID ELLER RÅD ATT HÅLLA PÅ SÅ HÄR!! Besvikelsen var STOR! Men men bara att bita ihop. Jag fick ialla fall Avastinet ( immunstimulerande ) i ca 2 tim. L var tvungen att åka hem men snart kom Mamma och lilla syster på besök. Skönt man vill ju ha nån där hela tiden helst. Vi pratade om vår lilla familje middag vi ska ha på Söndag då Mamma, Pappa, jag, lillasyster samt stora syster ska träffas för första ggr på 8år. Hmm intressant! Kom hem efter 8 1/2 timme på KS, som en arbetsdag, mitt arbete anställd av kroppen att jobba bort cancern. Henry lagade middag och vi konstaterade att de var sååå lugnt utan barnen / både på gott och ont. Saknar dom redan, känns konstigt att lämna över mer och mer ansvar på pappan nu. Melinda ska klassresa imorgon och jag har inte koll att hon får med sig det hon behöver...läskigt! Men det går nog bra! Dessutom faller det så bra att jag dom torsdagar barnen ska till pappan får min dubbla beh taxol/avastin. Känner mig speedad som vanligt av kortisonet. Angående röntgen så måste man ta fram plåtarna från andra röntgen och jämföra dom innan jag kan få mitt besked, så väntan blir längre tills onsdagens läkarbesök...suck suck suck..... Men ska ändå unna min kropp vila i soffan till favvo IDOL. Tjingeling så länge!